Namnbyte 2 åring
Kärt barn har många namn!
Jag tror inte alls att barnen blir förvirrade av att köra båda namnen. (Och senare älskling, gullunge....). Det kan ha kallats många namn redan på barnhemmet. Och ett så stort barn som ts och mitt förstår mer än man tror. (och som när man uppfostrar hundar ska man undvika att använda namnet i arg röst :). Barnet förstår av gester, tonfall mm vad man menar - i början kanske man inte ens delar samma språk. Att inte få höra det man kallats för, det namn barnet har på sig själv även om det inte talar ännu, gör ett stort känsloavbrott, skadar, hur anpassningsbara speciellt abarn än är.
Vårt barn har kvar alla sina namn - fast det är barnhemsnamn, det är inget att skämmas för att ha bott på barnhem och nog så stor del av barnets historia - men självklart har barnet fått de namn vi som föräldrar ville ge det också. Vårt barn har ett svårt namn som hade blivit svårt att uttala och det var inte det namn barnet kallade sig själv, utan sitt smeknamn, som var ännu svårare att "försvenska". Det svenska namnen, ja två, kommer först och sen de ursprungliga tre och mitt efternamn. Vårt barn har svenska föräldrar nu och som som del av familjen, släkten gav vi barnet de svenska namn vi tycker om. Och i kortfattade register står bara de svenska namnen, en fördel tror vi, barnet får ta bort namn eller byta sen i mer vuxen ålder.
Vi körde smeknamnet och det svenska samtidigt och efter några månader kallade sig barnet för det svenska, vi kände att barnet valde själv. Nu kallar vi barnet, det svenska, ursprungssmeknamnet, gullunge, älskling mm...och tror att barnet blir stärkt av det, inte tvärtom.