Hur räknar banken? Hur mycket ska finnas kvar?!

3000 i fickpengar ÄR väldigt lite för två personer. I alla fall om man har några intressen, vilket de flesta har, ett umgänge med andra och bryr sig om sin hälsa och tränar. Många tänker så sjukt snävt - att nöjespengar är bara fika på stan eller bio. Men de flesta mår bra av upplevelser, särskilt naturupplevelser, och även om man tänker billigt så kostar det lite. Joggingskor, pengar till bussen till "den avgiftsfria blåbärsskogen", kanske någon kanothyra, gummistövlar, en engångsgrill för att kunna grilla korven ute i skogen istället för att steka den i pannan hemma. På vissa håll tas det ut parkeringsvagift på badplatserna, vårt närmsta bad hemma kostar 50 kr om dagen i parkering.
Är man medlem i någon förening kostar det i avgifter, vill man springa något lopp kostar det. Även om vänner är vänner oavsett ekonomi kan man inte alltid snylta utan "borde" väl bjuda på vin till maten ibland, köpa en present till deras barn på treårsdagen, köpa present till 30-årskalaset, själva bjuda in till kalas vid i alla fall dop/jämn födelsedag/förlovning, bjuda kompisar på annat än köttfärs då och då osv. Kanske någon gång unna sig att stanna så länge på middagen att sista bussen har gått bara för att det är SÅ ROLIGT och sen tvingas ta taxi hem. Har man vänner eller släktingar i andra städer måste man betala för att träffas också, inte kul men mångas verklighet att resan till brorsan och älskade brorsbarnen går på minst 500 per person. Även om man åker varannan gång var så blir det lätt en hel del per år.
Om man blir sjuk några dagar har man bara hälften kvar av de 3000, dessutom.

Naturligtvis KAN man KLARA SIG på mindre än 1500 per person i nöjespengar, men eftersom de allra flesta har så pass rika liv med intressen, drömmar och vänner, att de inte vill leva så snålt om de inte måste så vill banker att man har större marginaler än så i sin eknonomi. Annars är risken jättestor att man faller för frestelsen och tar krediter och smålån. Och nu pratar vi inte att man bara måste ha en cafélatte eller en platt-TV, utan om också andra värden i livet. Några har tur och bor med både naturen och nära och kära inom cykelavstånd, men alla har det inte så...

Jag tror inte att det spelar roll alls var man bor - de flesta vill göra annat än mysa i soffan. I alla fall så småningom, är man i nykärfasen så kanske mysandet duger   Måste man skippa nöjen under en period (t.ex. vid studier) så måste man och man KLARAR det, men de allra, allra flesta vill inte leva så år ut och år in. Hur länge har ni livet tillsammans nu och varit helnöjda med soffmys och surfande vid datorn som enda nöje? Efter några år tillsammans brukar de flesta längta efter (och behöva!) mer egen tid utanför sin relation, tid att umgås med vänner och kanske odla något eget intresse.

Ni tror inte att ni kommer att få barn en dag..? Det finns inga planer på att skaffa ett husdjur?

Alltså, vill man bara mysa i soffan hela livet så fine, då ska man såklart få göra det. Men BANKEN har all rätt att vägra att låna ut pengar till några som knappt har råd med något nöje, för de allra flesta brukar inte nöja sig med enbart gratisnöjen sett på flera års sikt. Det handlar ju inte om att KLARA SIG, om att överleva, utan om att leva på en nivå där man känner att man mår bra, där man trivs. Där man inte behöver oroa sig för en veckas influensa och där pengarna räcker till att följa NÅGRA drömmar och önskemål, om än bara att kunna följa sin längtan efter en viss middagsmat, sina drömmar om små enkla upplevelser som att ha råd att spontanköpa långfärdsskridskor den vinter isen ligger tjock eller att kunna gå en kurs på Folkuniversitetet.

Som sagt så är man vänner oavsett ekonomi, men ofta så VILL man kunna köpa en present och bjuda släkten på kalas någon gång då och då. Det handlar inte om att strössla ut pengar eller att inte kunna se det fina i den alldlees gratis gemenskapen, utan om en önskan att inte vara helt begränsad i vad man kan hitta på med sina vänner. Att aldrig ge presenter, bjuda på lite extra god mat eller ha råd att åka bil en timmes enkel resa för att se vännens dotters gymnastikföreställning kan man absolut överleva, men det kan också kännas genuint trist efter fem år. Även om det låter jättefuttigt att det känns trist att inte kunna köpa presenter så är det en sådan sak som kan slita ganska mycket i längden, just känslan av att INTE KUNNA välja, att tvingas välja det billigaste alltid.

Återigen - det handlar inte om att det inte GÅR och vi är alla olika. Och har olika förutsättningar med olika långt till vänner, släktingar och i olika kommuner ser det olika ut med tillgång till (och avgifter för!) simhall, bibliotek, badstränder, motionsanläggningar osv. Familj A som bor en bit ifrån allt sådant kan lätt hamna på en tusenlapp mer i bara bensinkostnader per månad jämfört med familj B som har gångavstånd till allt, trots att de har exakt samma vanor.
Är ni helnöjda med era liv och ärligt tror att ni alltid kommer vara det så är det ju bara bra! Men de svar du fått bygger på andras erfarenheter och de kan vara värda att allvaligt begrunda. Dels för att slippa hamna i elände om några år, dels för att de helt enkelt är svaret på frågan i din TS - "Hur räknar banken?" Banken räknar med att människor vill ha en VISS frihet att bestämma över sin fritid, eftersom erfarenheten visar att de alla flesta vill ha det så. Tyvärr kan banker inte avgöra vilka som är undantaget av alla som söker lånelöfte och säger "VI behöver minsann inga nöjespengar!" För det är betydligt fler som säger så än som faktiskt klarar av att leva så.