Semestermardröm

Min 6 1/2 åring driver oss in i väggen snart. Han tar ofta till mer eller mindre oprovocerat våld mot 5-åringen. De är tighta men ofta ofta slår han henne för allt och inget. Om hon sjunger nåt han inte vill, om hon inte säger som han tycker hon ska göra, för att hon inte vill leka samma sak som han mm

Han har alltid varit känslig och fått utbrott när saker inte blir som han vill, tex om han bygger Lego eller ritar och det blir fel. Han kan rita lite på ett papper. Blir det fel börjar han gråta och småskrika och river loss hela pappret och börjar på ett  nytt och så kan det hålla på.

Han har svårt att bestämma sig mellan olika kläder och kan bli jätteledsen/arg för att han inte kan välja. Att välja tröja kan ta en halvtimme.

Häromdagen skulle vi ge barnen varsin tidning. 5-åringen bestämde sig snabbt men 6 1/2-åringen kunde inte välja och började gråta och skrika att han inte kan bestämma sig. Vi försöker hjälpa honom men då blev han ännu argare. Det började bli pinsamt och vi sa att nu måste du bestämma dig, vi kan inte stå här hela dagen Det slutar med att han gråter, drar, sliter och sparkar på pappan.

Han slåss och bråkar varje dag, semestern har blivit en mardröm och vi längtar till att skolan ska börja igen.

I skolan slåss han inte. Där är han ofta tystlåten och lite tillbakadragen men har kompisar.

Vi pratar om att gå till psykolog med honom men jag fasar för det för jag vill att han ska vara "normal".  Jag skuldbelägger mig själv för att jag bar honom så nåt fel gjorde jag väl under graviditeten, hur kunde det annars bli så här?