Ångrar att jag blev sjuksköterska

Jag vet ingenting om att vara sjuksköterska, däremot vet jag hur det är att hänga sig fast vid ett jobb som inte känns helt hundra - bara för att man är rädd för vad alla andra ska tycka. Du har din utbildning att falla tillbaka på, jag tycker att du ska våga chansa på något annat. 

Men vet du, testa på något annat så kan du jämföra sedan =)
 

Du skriver att du blev klar nyss och att du arbetar på en kirurgavdelning. Vad jag har förstått, av de jag känner som är ssk, så skiljer sig ssk-arbetet sig åt enormt beroende på arbetsgivare (t ex landsting, kommun, privat). Du kan inte tänka dig att prova en annan arbetsplats?

Inte direkt, jag ser ingen väg i detta yrket för mig. Det som grämer mig är att alla patienter säger att jag passar så bra i yrket. Men det känns som om att jag under tiden jag läst kommit till insikt om att jag bara lever en gång och vill ha ett arbete som är bra för mig och inte bara för att tillfredställa andra. Det kanske låter egoistiskt men jag känner inte att detta yrket är bra för mig, jag offrar hela mig själv för att andra ska ha det bra. När jag kommer hem mår jag bara dåligt och är så utpumpad på vänlighet att jag inte har någon energi kvar... Svårta att förklara, men jag har en bild av att det är bättre för mig själv att göra någonting jag själv vill än att göra någonting bara för att det förväntas av mig....

Ett jobb är ett jobb. Är det verkligen värt det om du mår så dåligt? Som andra skrivit: Du kan alltid ta en "time out" från ssk-yrket och skulle du ändra dig så är det ju bara att återvända. Lita på din instinkt. Världen är full av människor som bara ångar på och gör saker för andra, tills de en dag går in i väggen... Gör inte så. Byt jobb medan du fortfarande kan.

Så otroligt bra skrivet.
Det är precis som ett förhållande, känns det inte bra, är det inte bra.

Jag tänker att om du verkligen inte vill jobba som sjuksköterska skall du göra något annat. Samtidigt undrar jag varför du inte tagit tag i denna känslan tidigare? Nu kommer du ju ändå att få konfronteras med vad andra tycker?

Dessutom är det väldigt jobbigt att vara ny sjuksköterska (har själv varit det - det var vidrigt) och det tar ett tag innan man fattar hur man "stänger dörren" lite emotionellt och inte tar åt sig allas känslor, dödsångest och helt enkelt blir bättre på att sätta gränser.

Hoppas det ordnar sig bra för dig och bra att du känner efter vad du vill!

Om du inte vill jobba "praktiskt" inom vården så kan du ju ta din utbildning med dig och använda den i något annat sammanhang. Sjukvårdsrådgivning,  inom sjukvårdsbranschen fast hos någon leverantör, på apotek (det finns apotekskedjor som ger vidareutbildning i egenvård motsvarande apotekstekniker). Hoppas du hittar något du kan trivas med, när du ändå läst en så lång utbildning.

själv har jag en utbildning inom något jag inte alls vill jobba med. Det är väldigt trist att känna att man slösat bort flera år, men ännu tristare att jobba med något man inte alls vill... tror jag.

Mitt tips är att överväga att använda din kandidatexamen och bygga på den med ett masterprogram inom något som intresserar dig. Folkhälsa, biblioteks- och informationsvetenskap eller något administrativt? Många glömmer att kandidatexamen även kan ligga till grund för andra akademiska utbildningar som kan leda till arbete inom andra branscher. Som andra skriver kan du återvända till sjuksköterskeyrket om du skulle ångra dig. Men att se möjligheterna med examen gör att du inte behöver känna att dina studier varit "bortkastade". Läkemedelsbolag söker exempelvis ofta efter informatörer och liknande med grundläggande vårdexamen. Jag menar inte att du måste jobba med något sådant, men se möjligheterna, en grundexamen i vårdvetenskap eller omvårdnad är bra att ha i många sammanhang även om man inte väljer att använda den i arbetet som sjuksköterska! Lycka till!