Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Hej,
Tjej 34år, inga barn boendes i Stockholm.  
Har försökt att dejta på nätsajter i flera år nu.. men verkar aldrig hitta rätt, förutom en kille som blev mitt ex tillslut. Så nu på´t igen...  

Blir alldeles nervös av att läsa detta.... Kan man hitta någon?
Nybliven singel, 37 år och blir alldeles knäsvag och stressig av tanken på att dejta. Kommer nog att slicka mina sår ett tag till innan jag provar men tankarna springer ju iväg med en och man undrar hur det ska bli i framtiden. Kan man hitta en ny kärlek eller är jag för gammal? Jag tycker ju att jag borde vara gångbar. Inga större fel på mig, på pappret. Har inga barn, ser ok ut (men man är ju inte 25), intelligent och med humor. Har ett bra jobb med över 1 milj i årslön (menar inte att det skulle vara en selling point men en potentiell framtida partner behöver inte försörja mig, det klarar jag bra själv är en självständig och stark kvinna på alla plan).

Usch jag är verkligen inte redo men vill ha någon att älska igen så småningom.

Hittar man trevliga killar på internet eller är det bara käppisar?

Tack TS!
Ja, jag vill verkligen hitta den där hunken.. NU!
Fast jag har gått på ganska många dejter faktiskt och alltid verkar det bli samma visa är killen intresserad är inte jag det och tvärtom. Jag tror jag utsatts för nånslags förbannelse  

Jag kan tycka att det går lite i perioder. Atingen vill ingen ha mig, eller också så har jag så många på mig (nåja, några i alla fall) att jag har svårt att hålla fokus på dom alla. Man behöver ju ha koll på vem som hade en syster i Argentina och vem som älskar grytstek så att man inte bandar ihop dom när man pratar med dom. 
Men om det känns som lite mer allvar så jonglerar jag inte flera samtidigt.  

har varit borta från nätdejtingen i ca 2 år... så vilka sidor är det som gäller nu för tiden?? o vilka hänger dom mest seriösa på??

Kan ju kanske..... kanske.... börja spana ett litet tag innan jag kanske .... kanske börjar nätdejta igen 

Mitt problem är att jag tycker det känns så otroligt oromantiskt att möta någon på det där sättet. Att man liksom bedömer människor på premissen: "vill jag ligga med honom" från början.  Att jag dessutom är tämligen överviktig gör att jag är väldigt nervös över att träffa någon irl... nåja, det verkar lösa sig genom att ingen tar kontakt med mig på de där sidorna ändå. Lite bitter idag...

Oromantisk - ja. Men det kan ju faktiskt vara så att du ska ligga med just den personen i 20år framöver. ;) Då är det väl bäst om han lockar ögat från början.

Mia här, 30, Hbg, barnlös, singel sen ett tag :P

Äsch smickrare där

Hrm....men för att vara lite narrativ så är det just det där med att man känner på ca 10 minuter om det har potential eller inte och jag hatar mig själv för att sedan försöker man "motbevisa" sig själv oavsett vad bestämt efter det första intrycket.

Känner man att - jahapp det blir en snäll o trevlig (småtråkig) dejt så vill man motbevisa och bjuda till, men oftast med samma resultat som första intrycket gav.

Känner man att - krilli krilli i maggen o hoppsan vad detta lovar gott. Då tänker jag ja men lugn o fin hon har säkert exet i frysboxen eller har fotvårdsterapis som hobby. Eller värst allat känns riktigt skoj men du får ett sms: tack för trevlig dejt men vi hade nog inte rätta gristan - smiley - kram.