Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!
Ernst Hugo skrev 2011-07-29 19:59:04 följande:
Tjohooo! ny dejt iövermorgon 
Inlägg från: Anonym (Dejting)
|
-
Vad kul!
-
Jag reagerade på EXAKT SAMMA SAK som du, Sa!!!Anonym (Sa) skrev 2011-07-30 21:53:22 följande:Kanske är extremt avtrubbad nu... men jag reagerade faktiskt mest på den dåliga svenskan. "less" stavas det väl(fast är slang från början) och BEGÅ självmord heter det. Eller ta livet av sig.
Knäppt att jag reagerade på det... och NEJ, det vore ju extremt avtändande att läsa en sådan sak. Som om personen inte söker kärlek, utan en person som ska fixa den. Been there, done that, it got ugly... 
Jag som inte har svenska som modersmål stavar bättre!!! -
Heja! Heja! Duktigt gjort! Håller tummarna!Anonym (smådesperat) skrev 2011-07-31 22:52:18 följande:nu har jag skickat mail till en. Heja mig!Men är man KKs då är man väl inte intresserad av att ha ett förhållande med varandra och då behöver man inte berätta det för KKn att man dejtar. Eller?Ernst Hugo skrev 2011-07-31 22:55:17 följande:Måste bryta in med en helt annan fråga..............
Är det ok att ha en KK samtidigt som man dejtar om man det på lika villkor och öppet inför KK:n?
Tänker om det är "andefattigt" när man träffar nya dejter? egna erfarenheter? (kanske ingen som vill outa iofs :)
Jag har(haft) en KK (har tröttnat på menigslös sex så därför svarar jag inte på hans sms i stil med "Jag tänker på dig/Jag saknar dig" - Tala klarspråk för f-n, människa!) Nu dejtar jag en kille så då träffar jag inte KKn för ambitionen är ändå att skaffa ett seriöst förhållande med nån.
Idag var jag på en date. Började snacka med en kille igår (utländsk men uppvuxen här, nämner det eftersom kulturtraditionerna är ändå starka). Gav honom mitt kontantkortsnummer (har oxå en sån "dejting"tlfn så att ingen kan spåra mig). Kände inte att jag ville gå vidare med killen. Skrev det till honom på ett vänligt sätt och fick skit tillbaka. Blockade honom sen. Jaja...så kan det gå. Tänkte först skriva till honom nåt i stil med att "nu visar du ditt riktiga ansikte" men valde att inte göra det.
Vad trist, Baloou, att tjejen ställde in dejten. Bättre nu dock än senare. -
Berätta mer! Blev det en andra dejt då?Glädje58 skrev 2011-07-31 23:43:03 följande:Jag skulle vilja uppleva en liknande dejt jag hade för över tjugo år sedan när jag blev intresserad av en kvinna. Jag hade sett henne några gånger på en arbetsplats så det blir väl inte riktigt samma sak när man nu möter en ny kontakt via nätet. Men i alla fall så träffades vi på en måndag tidig kväll och vi var tvungna att avbryta den på onsdag eftermiddag, bara för att vi båda två skulle börja jobba igen. Så en förstadejt på tre dagar skulle sitta fint igen
-
Vad har din ekonomi med saken att göra? Gå inte in på det ämnet helt. Det har inte med honom att göra.Anonym (Nervös dejtare) skrev 2011-08-02 08:04:42 följande:Jaha, nu har jag hittat denna tråd och vill be er alla om lite råd.
Har fått kontakt med en kille på Happypancake som verkar trevlig, han är i samma ålder som jag och vi har efter bara tre - fyra dagars chatt bestämt oss för att ses. (på mitt initiativ)
Har lagt till varandra på facebook för att kunna se varandras bilder och igår satt vi på chatten ett bra tag.
Känns ganska bra, men ännu känner jag inga "han är rätt" vibbar.
Vi ska ses imorgon, äta glass tillsammans och ta en promenad längs vattnet bestämde vi.
Hjälp mig!!
Jag är kass på att dejta, jag blir alltid dumpad. Ni vet, jag är en toppentjej....men....suck.
Hur ska jag bära mig åt för att det inte ska bli så fel igen?
Vill ha en ärlig chans med denna killen. inte bara en dejt och sen tack o hej.
Till saken hör också att jag har två barn med två fäder, dålig ekonomi (kronofogden efter mig) och jag känner att jag inte är den smalaste eller vackraste som går i ett par skor.
Så hur får man en "ordentlig kille" som han intresserad?
Eller är jag dömd att leva ensam tills jag rett upp min ekonomi?
Det viktigaste är att inte tycka synd om sig själv (även om du innerst inne kanske gör det, vilket är förståeligt). Men visa inte det för honom. Försök vara positiv och glad.
Ha på dig nåt du trivs med och känner dig bekväm i.
Jag har också barn med två olika fäder. Skit happpens liksom. Ja, jag kan också känna skuld för att det blev så men nu är det så och då försöker man göra det bästa av situationen.
Lycka till på dejten och grubbla inte för mycket! Njut av glassen och ditt sällskap! -
TS, inte gjorde du bort dig, inte! Det gjorde snarare han! Hade han grälat med frugan, eller? Strunt i honom! Inte vill du ha en relation när han dyker upp varannan månad när det behagar honom! Dumpa honom!
@Ny: Jag är också ensamstående på heltid med mitt yngsta barn, med undantag för varannan helg och lite strödagar här och där. Jag vet dock hur det är att vara mamma 24/7 också. Vilket bra upplägg du och din väninna har! Jag har en ung tjej, mitt äldsta barns kusin faktiskt, som brukar sitta barnvakt då och då och tom hämta på dagis en gång i veckan. Jag blir dock uppgiven med jämna mellanrum åt hela situationen för tänk om man träffar nån som man gillar och vill fortsätta träffa. Ska man då behöva vänta i 1 eller 2 veckor till nästa dejt? Jag har gjort faktiskt gjort så att när jag träffat killen några gånger så har jag bjudit hem honom när yngsta somnat och äldsta var hos sin pappa.
@BBB: Vilka fina skor det var! Jag brukar ha höglackat på dejter speciellt nu på sommaren. Kör samma outfit på alla mina första dejter
: en knälång klänning med platåskor. Jag känner mig jättebekväm i den. Problemet är att jag blir i vissa fall längre än killen -
Ja, försök få honom att involvera sig mer. I mitt fall ville han själv så vi går på FamRätten och skriver ett schema, men det är OT här.Anonym (ny) skrev 2011-08-02 09:10:20 följande:jag kan absolut tänka mig att bjuda hem någon på kvällen men det vill man ju inte göra första eller andra ggn. JAg är lite feg och tänker att det kanske är en yxmördare
Jag får försöka testa att få pappan att ha barnen några timmar de första gångerna och sedan bjuda in på kvällstid när barnen somnat.
Nej, inte på första dejten så klart!!! När du träffat vederbörande några gånger å känner att du trivs i hans sällskap. Och har han också barn så har han mer förståelse för situationen. Jag känner dock mer och mer nu att mina chanser att träffa nån minskar iom att jag har barn på heltid. F-n vad trist!!!
Bor du i Sthlm? -
Haha! Jag är 36, snart 37. Var på date med en 30-åring i måndags. Han ser ännu yngre ut. Inga barn. Vi hade det trevligt men jag tvivlar på att vi kommer att ses igen även om han sa att han vill träffas. Än så länge har jag inte hört nåt från honom. Anyway, jag satt där under daten och tänkte för mig själv: Vad ska han med mig till? Vi lever totalt olika liv! Han gör karriär, hoppar fallskärm mm och jag är en ensamstående två barns mor. Visserligen har jag ordnad ekonomi och allt runtomkring men icke desto mindre....Sofia1970 skrev 2011-08-03 11:05:44 följande:
Okej, jag jobbar med mig själv och åldersrasismen. jag har precis tackat ja till att ses nästa vecka till en som är 30. Han ville ses tidigare egentligen, men jag har smockfullt den här veckan med andra saker. jaja, jag kommer hinna ångra mig ungefär sjuttielva gånger innan det är dags.
-
Men vad är det då? Han har ett jobb bra jobb, fullt upp med det, en bostadsrätt innanför tullarna, ska flytta till stan igen, inga barn, massa aktiviter. Och jag? Två barn med två olika män varav det ena på heltdi med undantag för varann helg och vissa dagar. Två HELT olika liv!!!Anonym (Hopplös:)) skrev 2011-08-03 11:35:11 följande:Vi måste sluta tänka så! Det är sånt trams! "Vad ska han med mig till?" Trams!!
Vi får bli bättre på att gilla läget. Uppenbarligen finns det nåt som denna 30-åring attraheras av hos dig. Härligt! Punkt slut.
-
Du har rätt men jag tänker på det HELA TIDEN, att vad ska en 30 nånting utan barn med mig? Jag hinner ju inte leva i samma tempo som han!Anonym (ny) skrev 2011-08-03 11:53:48 följande:JA vi måste tänka att vi är bra personer som har massor att ge. En del yngre killar vill faktiskt ha familj och har inget emot att träffa någon som redan har barn. De flesta jag haft kontakt med säger samma sak "jag är i den åldern så man får räkna med att den man träffar har barn redan" och det känns ju bra
Jag sitter och tar mod till mig att våga gå på dejt med denna person som jag gillar. Han verkar supertrevlig och det känns som en person som jag skulle kunna gilla att gå på dejt med men jag är så jäkla feg
Vad tycker ni jag ska börja med för dejt. Är bio en bra idé? sitta nära varandra men behöver inte prata så mkt eller ska man ta den klassiska fikan? Eller en promenad? Eller ska man ses ute på krogen för att lätta upp stämningen lite?! eller blir det fel?
Nej, ingen bio på första dejten! Målet är ju att försöka lära känna personen och det går ju inte av förklarliga skäll på bio. Ta en promenad om du inte vill fika. Jag brukar alltid fika och det funkar bra för mig.Var inte du gift???giftgrodan skrev 2011-08-03 12:00:29 följande:åh, jag vill också på dejt men ingen skriver till mig och de jag skriver till skriver inte tillbaka... definitivt inte länge nog för att bestämma en dejt iaf. Bleh.