Inlägg från: kristinah |Visa alla inlägg
  • kristinah

    Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

    mike och Niklas - det där med barn är det många som t o m skriver till mig och påpekar:

    "OM det inte varit för att du har så många barn hade jag nog varit intresserad..men du vet, ett barn ok men tre...? näe"

    idioter
    håll hellre tyst tycker jag

    eller de där som måste fråga:
    är det samma pappa till alla barnen?

  • kristinah

    men jag har aldrig fattat det där:
    "jag letar inte efter en ny mamma till mina barn."

    för hur det än är så kommer man ju bli en viktig person i barnets liv om man lever med en person som har barn, även om barnet är deltid hos sin mamma så knyter barn an till andra vuxna rätt så lätt, så jag skulle vilja skriva till de som har så i sina pres-texter att:
    "jo tacka fan för att du letar efter nån som kan vara som en "mamma" (läs: trygg vuxen som vågar ta ansvar och ge en hel jävla massa kärlek och omtanke till mitt barn)"

    jag letar absolut efter en man som kan komma in och vara en aktiv del i mina barns liv - och det hymlar jag inte om..men jag lägger givet inte ut det i min pres...varför ska det stå om sånt där?

  • kristinah
    Anonym (Hopplös:)) skrev 2011-11-13 21:10:32 följande:
    Du/ni behöver så klart inte ändra er. Jag menar bara att för mig är min åsikt ganska stark och känns viktig även om vissa anledningar kan upplevas löjliga.

    1. Jag vill vara den som ger min man hans första barn. Jag vill att han upplever allt för första gången precis som jag.
    2. Jag vill inte få min graviditet medvetet eller omedvetet jämförd med hans ex's
    3. Det kommer alltid finns nåt annat i hans liv som är viktigare än jag.
    4. Jag kommer alltid behöva stå ut med regelbunden kontakt med hans ex
    5. Jag har här på familjeliv läst om alla problem som uppstå. Jag vill inte medvetet ge mig in i det.
    6. Jag vill ha några år där det bara är han och jag.

    Hmmm, jag skulle säkert kunna fortsätta
    Jo...så är det nog.

    själv tänker jag att det är nåt fel på folk som är närmare 40 och inte har barn...varför har de inte det? Vad är felet?

    haha
  • kristinah

    Visst kan det finnas mera saker som ligger bakom en barnlöshet - men rent inutitivt och spontant tänker jag så.
     Men jag är absolut inte konsekvent i det.

    Jag har farit över 100 mil för att träffa en barnlös snart 40-åring - och det var inget konstigt med honom
    inte alls ;)

  • kristinah
    Smecker skrev 2011-11-13 21:42:12 följande:
    Point taken, duly noted

    Har själv upptäckt efter 8 år att jag inte kunde leva med min respektive längre, vi har två barn ihop. Kan dock inte påstå att jag ångrar att jag skaffade barn med henne, hon är världens bästa mamma, bara inte världens bästa fru (till mig). 
    sammalika här -efter ett barn så var det nog egentligen läge att separera- men så rullar livet på - det gör det med småbarn på nåt vis - och vips var det tre barn och hög tid att bryta upp innan det blev ännu fler...haha

    bättre person att skaffa barn med kan jag inte tänka mig.
    helt fantastisk person och en fortsatt fin vän till mig.
    Men inte är han personen jag ska leva mitt liv med som partner inte.

    Att tro att man ska planera sitt barnaalstrande för detaljerat och till perfektion är att neka sig själv att ens få barn tror jag.
    Kan det vara så att det där med bonusbarn är mer laddat för de som inte har barn än de som har egna redan?
    Barn är lite som ett gäng polare som kommer och hänger hos ens partner emellanåt - lite stökiga och högljudda men det glömmer man fort när man får till ett sånt där picture-perfect-kodak.-moment och allt är i harmoni för nån sekund elelr t o m minut.
    Och ja, de är de viktigaste personerna i ens liv, men allt det där romatiskt rosaskimrande kring graviditet och småbarnsår....inte så skimrande alls skulle jag vilja säga - härligt och underbart men inte fan skimrar det....

    haha
  • kristinah
    Klöset skrev 2011-11-13 22:11:21 följande:
    Nja. Men jag åkte hem till honom. Det första som möter mig är ett hav av disk, ett soffbord fullt av godispapper, kakplast och en kille som börjar prata om diverse ointressanta ämne som ex och ärr i rumpan. Han har även ett brinnande intresse för religion och pratar gärna om det (märkte jag) och jag är totalt ointresserad av allt sånt.

    Dessutom gav han mig extrema pervoblickar emellanåt så jag rös i hela kroppen.

    Det kändes inte alls okej. Skäms 
    say WHUT!?!?!?!

    vad fan åkte du hem till honom för? när huvva - hade jag aldrig vågat...shit - han lät ju som en seriemördare eller nåt....bjöd han på skumma drinkar?
  • kristinah

    Jag blir mest bara förbannad på det där vagina-programmet - vad fan är det för fel på världen där 15-åringar måste plastikoperera sina könsorgan för att de ska se ut som i skolboken?

  • kristinah
    Klöset skrev 2011-11-13 23:28:56 följande:
    Är det i Stockholm de finns?  Kyss
    jaja...jag ser nog.... Cool
  • kristinah

    men Niklas och never mind - var det bara jag som såg erat "privata" lilla samtal i tråden?

    men men -  jag tyckte det var fint på nåt vis.....och stockholm är ju min stad också

Svar på tråden Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!