Smecker skrev 2011-11-13 21:42:12 följande:
Point taken, duly noted
Har själv upptäckt efter 8 år att jag inte kunde leva med min respektive längre, vi har två barn ihop. Kan dock inte påstå att jag ångrar att jag skaffade barn med henne, hon är världens bästa mamma, bara inte världens bästa fru (till mig).
sammalika här -efter ett barn så var det nog egentligen läge att separera- men så rullar livet på - det gör det med småbarn på nåt vis - och vips var det tre barn och hög tid att bryta upp innan det blev ännu fler...haha
bättre person att skaffa barn med kan jag inte tänka mig.
helt fantastisk person och en fortsatt fin vän till mig.
Men inte är han personen jag ska leva mitt liv med som partner inte.
Att tro att man ska planera sitt barnaalstrande för detaljerat och till perfektion är att neka sig själv att ens få barn tror jag.
Kan det vara så att det där med bonusbarn är mer laddat för de som inte har barn än de som har egna redan?
Barn är lite som ett gäng polare som kommer och hänger hos ens partner emellanåt - lite stökiga och högljudda men det glömmer man fort när man får till ett sånt där picture-perfect-kodak.-moment och allt är i harmoni för nån sekund elelr t o m minut.
Och ja, de är de viktigaste personerna i ens liv, men allt det där romatiskt rosaskimrande kring graviditet och småbarnsår....inte så skimrande alls skulle jag vilja säga - härligt och underbart men inte fan skimrar det....
haha