Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Jamen perfekt!  ah det påminner mig jag ska faktiskt jobba i stockholm.. denna helgen kanske eller om det är nästa? Jag måste nog kolla mitt schema...

Fast jag lägger till något. Just nörd kan ju betyda så mycket. Men jag är en tekniknörd helt enkelt. :)

Intressant. Det här är en barnvecka för mig. ;)

jag gillar nördar - och för mig är det itne bara teknik...utan att man har ett intresse som är lite nördigt..som erkivering t ex eller ryska romaner från 1700-talet elelr nåt annat smalt lite gülligt

hihi

Min diss har börjat höra av sig lite sporadiskt igen - efter det däringa "dethargåttförfort"
Nu är det lite som kompisar igen. Och ajg försöker skoja till det lite för att inte tappa gnistan, men det känns tröööögt

är ajg månne för otålig av mig?
Är det nån slags mediation eller yoga jag borde köra för att varva ner och låta bli att stressa männen?

men fy fan vad illa jag stavar...måste köra lite mer koll på vad jag skrivit innan jag postar

Jag börjar seriöst tröttna på denna djungel.... Kärlek? För mig, har ingen ålder. Styrs inte heller med ögonen.. Inte den äkta kärleken i alla fall.. Men endå är det så svårt att hitta en kvinna som klarar av att man har barn... Varför :s

Jag har kört med för-fort-spelet förut. Dejtade snabbt inpå skilsmässan och det var väl inte att rekommendera.
Däremot så har jag hållit kontakten med en av dejterna och vi är bra vänner idag. Något mer tror jag inte att det blir. Jag är precis ute i svängen igen, har tagit en time out från dejtingsidorna ett tag men nu känns det lite... ensamt.

kan det vara att jag svär så jävla mycket som gör att de inte vågar mer än en dejt?
fan!

Jag kan tänka mig att endel blir rädda när de ser att jag redan har 3 barn. Många av tjejerna där ute i min ålder.. typ 30 och under har i många fall inga egna barn än och drömmer om att skaffa. Det blir lite som att de tror att jag är klar med barn redan.. typ.. eller jag vet inte.

Herrejisses vad ni har legat i och skrivit under helgen kan aldrig nånsin resa bort igen

fast jag får tuppjuck på det där med att man ska ta det så sakta och allt. Antingen så känns det okej så kör man eller så känns det ... ja "åh vi måste ta det så jävla lugn" då tror jag inte det är så rätt. Eller jag kanske bara ser mina egna erfarenheter nu där killen satt upp ett schema hur och vad man gjorde under vissa veckor i dejtingschemat typ. Och hur mycket man skulle ses, och ... yack.

Så, dethargåttförfort går jefligtfetbort, för mig, men känn efter, om det känns kompisstadiet nu så tror jag inte att det kommer kunna bli någon flammande kärlek av det. Du vet de där fjärilarna i magen osv