Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Abdolut! Visst gör folk det. Jag letar reda på en aktivitet som jag vet att JAG gillar. Jag utgår aldrig från att jag ska träffa någon. (Fast nu kanske det blev så ändå.) Går man på något man gillar så ökar ju också chansen för att man träffar någon med liknande intressen. Sen lär man kanske känna eller länna igen lite folk som återkommer, men det finns för- och nackdelar med det. Det fins en kille som jag upplever som både slemmig och otrevlig och när han ska med till ett ställe så försöker jag verkligen undvika honom. Det är mindre kul.

Men eftersom många går dit själva (även om en del går tillsammans med någon) så är det många där som är i samma situation som en själv. Ofta är det lätt att börja prata med folk (både tjejer och klillar)  och man måste ju inte stå och prata med samma människa hela kvällen. För mig har det ofta blivit så att jag börjat prata med en tjej (som jag inte känt sen innan) och så har man någon att "återgå" och checka av med under kvällen även om man inte hänger med varandra hela tiden.

Jag går mest på SMW-grejer för att jag inte vill sitta hemma och glo hela tiden. Råkar man träffa någon så är det en bonus.
Just nu hoppas jag lite på M som jag träffade igår, fastän jag inte alls skulle träffa någon nu. Typiskt. Jag skickade ett meddelande på FB och sa att det var kul att träffas igår och att jag hade haft en trevlig kväll. Vi får se om det leder vidare. Building up for disaster.  

Ja kanske det.

Jag undrar mest bara över hur jag ska tolka hans sätt. 

Jag fick ett mail på MP om att de ville ha en mamma och (minst) tonårsdotter att intervjua och fotografera för tidningen Tara om hur dottern ser på att mamma nätdejtar. Jag kände genast att NEJ-tack. Att jag nätdejtar drar jag inte in mina barn i. Inte ens att jag dejtar faktist, även om de kanske anar det. När jag träffat någon stabilt och etablerat så berättar jag förstås, men inte att jag är ute med olika män på dejter. (Fast nu har jag förstås haft ett uppehåll på någon månad tills nu.)
 Men hur är det med er och era barn? Har ni helt öppna spjäll och berättar att ni nätdejtar för era barn? Jag undrar vem som ställer upp på det nämligen.

Annars har jag en informell andra dejt med min gamla klasskompis från 2:an på fredag. Jag sprang ju på honom av en slump - eller rättare sagt han såg mig - och det blev helt oväntat för mig. Men nu kan dagarna inte gå fort nog. Två arbetsdagar kvar till fredag kväll.

Ja håll tummarna. Han har skrivit till mig på FB
"Jag ser verkligen fram emot fredag!"
Och vi har bytt telefonnummer. 
Känns väl lovande va?!    
Fast just nu är jag inne i stadiet --han kommer nog inte att gilla mig på fredag i alla fall-- I vilket fall så har jag en kompis som jag har anförtrott mig åt som hindrar mig från att göra dumheter som att sms:a en massa etc. Hon är på mig som en hök om det här. ha ha
 Nej precis. Och en tidningsartikel med namn och allt ovanpå det. huva

  

Jag har aldrig skrivit aktivt till killar i andra städer. Jag gör alltid klart från början hur det ligger till innan jag halkar in i något för djupt.

Jag har haft en långdistans på 18 mil i två år och det var inte så kul.
Killen jag hoppas på nu bor 2 mil härifrån och utefter samma busslinje. Mycket bättre. (Om det nu blir nåt.)

Sånt måste ju bero på var man bor antar jag. Men jag blev ju hittat här hemma av en person som jag inte trott fanns här. Särskilt inte med tanke på hur jag känner honom från när vi var 8 år. Hade någon sagt till mig då att jag skulle få hjärtklappning en dag av honom på den tiden så hade jag nog tyckt att det var väldigt pinsamt.  Jag var ju kär i Henrik ju!!! Ha ha

Jag har en kompis som letar efter tjejer som är så pass mycket yngre. I hans fall beror det på att han vill ha barn och de flesta i vår ålder har redan det. 

Egentligen tycker jag inte åldern är så avgörande, men jag tycker att det är smått pinsamt när (framförallt) killar letar så pass mycket yngre tjejer medvetet eftersom de "känner sig så unga". De som jag träffat som "känner sig så unga" är de mest gubbiga fast de inbillar sig det motsatta. Så jag har slutit mig till att de behöver söka så ass mycket yngre tjejer som någon sorts bekräftelse på att de fortfarande duger eller nåt.  

Tråkigt. Men jag har bittert fått lära mig att man inte ska avrega sig förrän man säkert vet och har pratat om det med den tilltänkte eller tilltänkta. Bara det faktum att man avregar sig kan tyvärr avskräcka den andre/a.
Jag brukar dra ner på aktiviteten på sidan däremot.

Jag skulle snarare säga att det är tydliga varningsklockor för en kille som rotar i ens mobil.
Tillbaks ut på HP och hitta något bättre tycker jag.Så där kan du inte ha det med on-off-on-off-on 

När man var 8 år var allt pinsamt när det gällde kärlek och vem som gillade vem. Särskilt om någon sa att man gillade någon som man inte gillade. Eller om någon sa att man gillade någon som man verkligen gillade. Vi gick ju i samma klass då jag och min flirt. Han kände igen mig eftersom vi gått i samma klass för 35 år sen.