Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Shakemyworld är bra i det läget. Många som har samma utgångspunkt där.

Ha ha - jag har faktist tänkt den tanken.
Skapa egna aktiviteter? Går ju att göra på Facebook också. Skapa något nytt.

Läser minns hur det var. Det jag tror att jag tyckte var jobbigast var det där spelet som alltid ska pågå.

När kan man ringa?
Vill han verkligen träffas igen?
Träffar han någon annan samtidigt?
Kan jag träffa någon annan samtidigt?
När tar jag bort min sida på sajten?
Hur intresserad är han egentligen?
Varför var han så intresserad förut och nu hör han inte av sig alls?
Varför bokar man en dejt som man sen ställer in en timme innan?  
Varför svarar han så konstigt på sms:en?

Jag har varit tillsammans med mitt "nätfynd" i en månad nu och det bästa har varit att det aldrig var ett sånt här spel. Det kändes helt rätt från första dejten och vi har hela tiden varit ärliga med var vi står. Inga spel, inga konstiga omvägar eller kryptiska formuleringar. 

För fem veckor sen så trodde jag att det var omöjligt för mig att  hitta någon alls och än mindre någon som det skulle kännas så bra med. Det inte bara känns som att det kommer att hålla i sig utan vi har också redan pratat om att vi vill att det ska bli den där evigheten tillsammans som man alltid hoppas på.
Jag önskar verkligen att ni hittar samma känsla som jag gjorde. Jag tror inte på kompromisser när det gäller kärlek och jag är glad för att jag höll fast vid det.

Lättare sagt än gjort ibland...

Rapport från "andra sidan". Två månadader imorgon och fortfarande helt himlastormande.
Hade någon sagt till mig för två månader sen att jag skulle sitta här i köket och skriva i tråden när världens mest underbare man står och kokar sitt kaffe i samma kök så hade jag skakat på hvudet åt den dåliga och falska utspådda profetian. Jag kände mig helt "körd" på marknaden. Räknade med att jag redan hunnit träffa alla potentiella kandidater och den sorgliga sanningen var att ingen ville ha mig.
Rätt tid och rätt plats. Inga funderingar eller kanske. Inga spel eller velanden. Allt bara fungerade från första sekund på första dejten. (Och den hade vi redan två dagar efter första mailet.) 

Klyschigt värre - men plötsligt så händer det.
 

Det kommer att hända er också det är jag övertygad om - även om ni kanske inte tror mig alla gånger. 

Heeej!
Var med i den här tråden i höstas. Det var mycket funderingar kring killar som jag dejtade och som jag skrev med på dejtingsajter hit och dit och hela nätdejtingsfenomenet som sådant. Hade nog gett upp att hitta någon.
Men. Har nu varit tillsammans med min J i fyra månader! Wow liksom! Eller vad säger man!
Sänder er alla lyckosamma kramar.

Tack.
Jag trodde aldrig på att det var så många som verkligen träffades via sajter. Tänkte att det nog bara var lurendrejerier alltihop. Hade ju dejtat via nätet i fyra år (med ett halvårs uppehåll när jag var tillsammans med en kille som visade sig fortsätta dejta på nätet trots att vi konstaterat att vi var ett par).
Sen plötsligt så bara fanns han där.
Så ikväll sitter jag framför TVn och datorn och försöker låta bli att sakna det som jag inte alls hade för fyra månader och en dag sen. (he he - räknar tiden exakt än) Han är i bortrest över helgen och jag viftar på tårna.
Det finns så många konstiga människor på nätet att när man i mitt uppe i det så tror man inte ritkigt på möjligheten att träffa någon vettig ibland. Och så allt detta "spel". Hur ofta kan man sms:a? Varför sa han så där? Hur många dejter hinner jag med i helgen när jag är barnfri? Allt sånt trams hoppade vi över (den förste som jag kunde göra det med) och vi pratade med varandra helt vettigt och ärligt från början! Han kan väl inte vara den ende som gör det?!!
 

Ska pröva att dra scanna in honom så kan jag posta lite kopior till den som vill ha här sen.
Han är en sån där otäck sak som sitter hemma hos mig och jobbar hela dagen och sen när man kommer hem så ursäktar han att han bara hunnit hänga tvätten och inte tömt diskmaskinen. Och då snackar vi min och mina ungars tvätt och disk. Han hade sönder ett champagneglas (Orrefors) och köpte tre nya dagen därpå. Han kan få krossa många glas hemma hos mig.

Noterar det. Vill du den i färg eller svart-vitt?
Ja jag vet. Det är för j-t. Han brukar ställa disken snett när han handdiskar också. Kan det vara ett måndagsexemplar tro?
Av en intressant "slump" träffade han barnen tidigare än jag tänkt. Minstingen krävde min närvaro på en match och sen skulle hon tvunget med hem till mig trots mina konstiga undanflykter. Vad gör man? Vägrar eller säger som det är? Barnen blev arga för att jag väntat så länge som tre veckor att presentera honom. :-O Men han blev stämplad i pannan med ett godkännande-märke av dom med. (Sonen är lyrisk över att J är programmerare, sonens eget drömyrke.)
  

Tror jag med. Man behöver inte undra eller tvivla. Det bara funkar. Men så har det nog inte varit med någon annan för mig tidigare. Tragiskt men sant. Ungefär som att man bara nöjt sig med varandra förut.