Hur överleva i nätdejtingdjungeln?!

Fick svar av dejten och han väntar på mig Han vill jättegärna träffa mig ändå och förstår att jag behöver ta tid på mig.

min dejt har redan frågat mig om 2 resor men jag har ju tackat nej...vågar mig inte på det efter 1.5 veckas dejtande haha

jag börjar bli mer och mer intresserad av min dejt
Saknar honom. Tänker på honom. Tycker han ser bättre och bättre ut för varje gång jag ser honom Ska träffa honom igen på onsdag, då har vi träffats i 2 veckor
Det känns skönt att han är med på att vi ska gå sakta fram. Ska antagligen hem till honom för första gången på onsdag. Ska bli intressant att se hur han bor

haha jag är nog snart tillbaka på marknaden igen jag ropar inte hej än så jag håller mig kvar här om jag får!

Ska nog på min 5.e dejt i morgon...men nu har vi inte setts sedan i fredags så nu börjar jag bli nervös igen. Han föreslog att vi skulle ses hemma hos honom men jag är ännu lite emot det. Inte för att jag inte litar på honom för det gör jag naturligtvis nu men jag känner att det blir så personligt på nåt vis men det är väl bara att bita i det sura, nån gång måste det ju ske :p

Hur många dejter var ni på innan ni gick hem till personen ni dejtat första gången?

Jag vill inte dejta nån yngre. Gillar det inte alls faktiskt. Har haft tillräckligt problem med "äldre" killar som varit omogna så jag vågar inte ens chansa på en yngre
Jag kanske kan tänka mig 1-2 år men inte mer än så, föredrar de som är 5-7 år äldre.

Ja du, MINST 1 år. Har du barn med exet? Isf tar det nog längre tid. Jag har separerat en gång tidigare och det tog 1.5-2 år innan jag var HELT över honom fast jag hade träffat en annan kille och vi väntade barn..det var ändå nåt jobbigt som satt där långt inne när jag träffade honom eller såg honom eller sådär.

Nu har jag barn som är inblandade i denna separation och det har gått 8 månader nu (5-6 månader sedan vi flyttade isär) och jag är på bra väg faktiskt men det lär nog ta i alla fall 1 år för känslorna men sedan kommer det säkert ta 2-3 år för att acceptera allt det med barnen. Den hela familjen som barnen aldrig fick som man hoppades på.
Jag tyckte jag var redo att dejta och att jag ville leva med någon och inte vara själv. Gick bra att dejta först. Dejtade några grabbar, men det blev alltid bara en dejt för jag hittade alltid en massa fel på dem fast alla var trevliga.
Nu har jag träffat en kille och då märker jag att jag INTE är redo men nu är jag lite "fast" så nu måste jag försöka ändå och har berättat för honom att det måste gå sakta, i min takt!
Det är nog ofta för tidigt att dejta innan det gått 1 år om man verkligen varit kär och kanske om man själv inte lämnat förhållandet...

Har precis snackat med dejten och jag ska hem till honom i morgon och vi ska laga mat i och för sig ett bra sätt för då har man alltid nåt att snacka om, även om vi inte brukar ha svårt för samtalsämnen...
Jag vet inte varför men att åka hem till nån på en dejt gör ju att det hela blir väldigt allvarligt enligt mig haha.
Dock anser vi nog oss båda som ett par på ett sätt fast vi inte uttalat det o jag sagt att jag vill ta det lugnt och inte vill "outa" oss än. Jag vill känna mig mer säker eftersom jag har barn och så...

Är jag knäpp som tycker såhär haha

beror väl på. jag anser mig vara över en person när jag inte tänker på den personen ofta och att det t ex inte gör ont när den skulle träffa nån annan.
Jag är över mitt x på så sätt att jag inte vill ha honom tillbaka och vill gå vidare med mitt liv men jag är inte över honom när det gäller att fundera på honom eller tycka det vore jobbigt om han träffade nån ny tjej.
Så jag är nog halvt över honom

Mitt förra ex tog 2 år innan jag inte kände nåt när han träffade nån annan eller så