Litium...

Innan min man fick rätt diagnos prövade han olika mediciner för depression. En del gick han upp ganska mycket av. Men sedan han började med litium har han gått ner till sin normalvikt. Dessutom är litium det enda som verkligen hjälper honom. Han mådde skit fysiskt de första två månaderna (kräkningar och diarré) men märkte nästan direkt att han mådde bättre psykiskt. Nu har han inga biverkningar alls längre.

Jo, men om man är en sådan person som litium verkligen funkar på, så märker man en otrolig skillnad. Alltså inte bara stabilare humör, utan en ständigt närvarande effekt. Som någon skrev här ovan, att man blir förvånad över att "vanliga" människor har det så här enkelt hela tiden.

Sen kan man säkert bli ledsen och vantrivas över vikten, men om man slipper känna sig som ett jagat djur som i panik vill kasta sig utför första bästa stup eller hoppa framför en bil, då kan man känna att det är skit att ha blivit tjock, men utan att vilja dö.

Men om medicinen bara har knappt märkbar effekt, och man sabbar sin vikt samtidigt som man fortfarande har samma kaos i tankarna och känslorna - då är det illa.

Jag tror det används vid schizofreni oxå.
Jag har faktiskt funderat på om det inte skulle hjälpa även vid andra diagnoser, när man ser vilket mirakelpiller det är för maken. Men så enkelt är det nog inte. Ändå är det ju ingen som exakt kan förklara varför det hjälper.