Hatade bonusbarn

Du har aldrig funderat på att allt kan vara bra, och att en förälder kan ha en annan syn på saker än vad du har och ändå se barnen som det viktigaste i livet? 
Du verkar något trångsynt och ha väldigt ömma tår.  

Folk får göra precis som dom vill och jag säger inte att det inte kan bli bra.. Nu ställdes en fråga och jag svarade utifrån vad JAG tycker. Sen kräver inte jag att alla ska dela min åsikt och ingen kan kräva av mig att jag ska dela deras. Sen behöver du inte kalla mig trångsynt för att du inte delar min åsikt..

Ditt svar som jag svarade på antydde väldigt tydligt att om man inte resonerar som du så sätter man inte barnen först. Det är enligt mig trångsynt att inte förstå att andras åsikter kan vara lika rätt som ens egna. Inte din åsikt i sig. 

Kanske klumpigt uttryck.. Det va inte så jag menade iaf. Men jag personligen kan inte känna lika starkt för någon annan som jag gör för mitt barn även om det är helt olika typer av kärlek. Men den dagen det blir problem eller min man har problem med att jag sätter min dotter först får han gå..  

det är väl det jag inte förstår. Att man ser det som fel att prioritera sin partner oxå. 
Eftersom det är så olika kärlek blir ju inte ett barn och den kärleken lidande för att du även prioriterar en partner och den kärleken.
Det är ju när man inte kan prioritera både och som det skiter sig.
Jag är rätt övertygad om att många separationer bottnar i precis det. Att ena föräldern, ofta mamman, slutar vara kvinna i en man/kvinna relation, och ser bara sin roll som mamma.
Det är enligt mig inte hälsosamt. Likväl som det inte är hälsosamt att sluta vara mamma och bara vara en kvinna i en relation.
Det är ju en balans och när man hittar den, och inser att det är fullkomligt ok att prioritera även en partner, så får man även en bra kärleksrelation som även skapar en bra och trygg familjekonstellation.
Det är i alla fall min övertygelse.  

Men jag får säga att jag ser annorlunda på barnets pappa än på en man som kommer in i mitt o min dotters liv (i vår familj).  Jag tror precis som du att många "kärnrelationer" spricker av den anledningen och det är givetvis tråkigt. Men nu handlade detta om redan splittrade familjer som funnit nya och jag ser inte en en ny man som lika mycket familjemedlem som pappan var tidigare.  Svårt att förklara

Och det är såklart helt upp till dig, och säkert svårt att förklara. 
Men jag för min del skulle aldrig gå in i en relation med en människa som ser sitt ex som mer familj än mig.
Och heller inte i en relation där vuxna inte får lov att ha behov som innebär exempelvis egen vuxentid, eller annat som inte rimmar med att barnet är i centrum hela tiden.
Jag skulle heller inte skaffa egna barn med en sådan människa då jag anser att alla i en familj ska ha samma "status" och vara lika viktiga.

Sen tror jag att du kommer att ha det lättare med dina värderinga iom att du träffar en man, och det är lättare att hitta män som gillar det läget än kvinnor skulle jag tro.  

Var?

I ditt inlägg blev det den tolkningen från min sida.
Om din nya konstellation, för det blir ju uppenbarligen inte familj iallafall eftersom det är du, ditt ex och erat barn som är din familj innefattar dig, ditt barn och en ny man och barnet och ditt välmående går först, blir inte den kvarstående lägst i rang då och till syvene och sist inte betyder någonting?
Dvs din nya eventuella partner.

Du kommer säkert hitt någon, det finns en för alla sägs det.

Andra singlar kommer troligtvis bara tacka dig eftersom det inte direkt är den typen av man som står högst på listan så alla blir nöjda och glada

"han som var den svaga länken"...
Enligt dig.

Han är antagligen av en helt annan åsikt. 

Menade att jag ser den fd relationen som mer familj än en där mannen inte är pappa till mitt barn. Mitt ex ser det likadant och hans flickvän tycker det är en självklarhet. Men med ett barn som har växelvis boende  så är där gott om utrymme för egentid/vuxentid.  Jag skulle ALDRIG ge mig in i en relation med en amn som har barn för jag vet att jag inte skulle hantera de så jag undviker dem. Och om en man har problem med mitt barn så är han inget jag vill ha och han kommer veta vad han ger sig in på. Och det kommer fungera utmärkt om jag nu vill ha en man, vilket jag nog inte vill :P

Ja, alla är vi ju olika. Så länge det funkar för er så är det ju bra. 
Jag är i alla fall glad att jag har en man som har samma värderingar och resonerar som jag :)