Könsdiskriminering

Jag tycker inte alls det är konstigt de ville ha hennes nummer för besöket då det är hon som måste komma för att det ska kunna bli ett besök.

Om inte hon, jag, eller BM kan den tiden av någon anledning skulle det ju ha ställts in. Min fru skulle inte gå dit utan mig! Det är ju VI som ska få ett barn!

Ja, det mesta av "pappor är lika vikiga"-snacket är bara BS . Då menar jag alltså snacket ty de facto så ÄR pappan lika viktig (om inte mer). MVC, BVC osv har fullt fokus på mamman och pappan skall helst bara sitta och vara tyst (men likaväl vara där ty är han frånvarande är han en dålig partner/förälder) och inte ha frågor som rör graviditet eller förlossning...

Själv ifrågasatte jag varför jag skulle intyga att jag var fader eftersom jag troligtvis är den som vet minst om hur det ligger till med den saken. Då fick soctanten ett psykbryt och frågade mig upprört om jag misstänkliggjorde kvinnan varpå jag försökte förklara att jag mistänkliggör hela den mänskliga rasen vilken, vi ett flertal tillfällen, visat sig vara tämligen opålitlig. Det hjälpte föga. Jag vill dock påpeka att jag aldrig tvivlat över min ex-sambos trohet eller att jag är barnens fader.

Hursomhelst så är det, i dagens Sverige, som så att mannen skall ha alla skyldigheter men inga rättigheter vad gäller barn, graviditeter eller förlossningar. Har du stoppat in den får du skylla dig själv ;)

ja det är om att alla tar för givet att mamman ska vara nummer ett i alla lägen.

min sambo har en dotter. hon bor 2v här och sen 2v med mamman. men ALLA frågar alltid vilken helg hon är här. bara för att han är pappan. för då ska tydligen han bara ha varannan helg, och mamman vardagar+vh. sjukt detdär tycker jag, och extremt förminskande för de pappor som verkligen vill väl och engagerar sig fullt ut..

På MVC görs kontroller av foster/barn samt moderns kroppsliga hälsa och allmänhälsa eftersom att det är deras kroppar som genomgår en förändring. Har du som man/pappa märkt något fysiskt/psykiskt som du tycker MVC ska kontrollera? Har du frågor och funderar så får du SJÄLVKLART fråga. Svårare än så är det inte.

På MVC görs bland annat preventivmedelsrådgivning, grav.kontroller, förlossningsförberedande, gynekologiska undersökningar och graviditetsfrågor/rådgivning. Har du något behov av att få information om detta tycker jag du ska prata med BM eller gynekolog om du behöver dessa tjänster. Annars är det bara att sitta med i ett hörn och fråga när du väl har frågor och funderingar. Mamman och fostrets/barnets hälsa är i fokus, du får helt enkelt infinna dig att du inte är i fokus här utan barnet och moderns hälsa.

Och nej, detta är inte könsdiskriminering i mina ögon. Bara någon som tänker för mycket på fel saker.

Fast, att man utgick från att den handlade om den födande kvinnans förlossningsrädsla är väl inte så konstigt? Det är ju de som ska föda, inte pappan.

Är det inte dessa tankar som genomsyrar samhället, att man förutsätter att känslor/tankar/ansvar är som det alltid har varit? De tankar som vi på många områden nu försöker jobba bort?

Hos oss så var vi båda medvetna om att vi skaffade barn. Vi tar båda ansvar för det. I den mån det är möjligt så ser vi oss som likvärdiga föräldrar.
Min fru har haft en jobbig graviditet, och det har vi försökt kompensera genom att jag har tagit större ansvar hemma, samt så mycket jobb kring graviditeten som möjligt (förutom då att bära barnet och handskas med alla hormoner som är jobbiga). Därför skulle jag säga att hennes tillstånd, hormonellt och fysiskt, påverkar mig näst intill lika mycket som henne själv!
Många män upplever stor rädsla inför förlossningen - jag skulle drista mig till att säga att majoriteten av männen är rädda. Att förutsätta att en fråga om rädsla därför gäller kvinnan tycker jag är absurt, i alla fall om det är en man som frågar.

Jag eftersträvar att man som familj ska dela på ansvaret kring det nya barnet, och att göra det när ena parten inte anses vara lika delaktig och viktig i processen tycker jag känns konstigt.

Jo, jag vet att efter befruktningen så kan mamman klara sig själv. Graviditet, förlossning, och resten av livet. Det är inte det jag menar. Jag menar att det är lika fel att förutsätta att en mamma ska vara mest hemma med barnet och därigenom inte får en anställning, som att mamman är den som är räddast i olika delar av en graviditet.

Hmm, får väl säga att man till viss del känner igen sig i det du skriver babar, efter att vi fick utomkvedes förra hösten och allt vad det innebar så kände man sig lite "bort skuffad" i viss kontakt med sjukvården. Minns ett antla gånger som personalen ville prata med min sambo men hon sa att hon inte ville vilket dom hade väldogt svårt att förstå och ännu svårare att förstå varför JAG ringde och inte hon. Efter alla turer så kommer man till det glada och roliga tillfället när man ska ringa och få remiss för hcg värde och ultraljud SUCK och MOOOORRRRRR kan väl säga att den man pratade med om hcg värdet hörde lite dåligt när jag var klar med henne och den som jag pratade med om ultraljud  fick frågan om hur länge min sambo skulle överleva med sprucken äggledare satt och hickade i telefonen, ringde direkt till gyn avd och fick prata med en sköterska som vi könde efter höstens vistelse, 10 min senare ringer hon tillbaka, ni är välkomna på en jour tid efter kl 19.....

Nu under graviditeten har det däremot varit tvärtom, har man inte varit med har dom frågat efter mig och undrat hur jag mår och om det är något man undrar över, hoppas man får samma bm till nästa barn. 

Jag förstår både dig och din poäng, ch ur ditt perspektiv var jag nog också lite undanskuffad i processen, men jag valde snarare att se det som att vi hade olika roller och min roll var en supportfunktion till min sambo som primärt skulle fokusera på att vara gravid och harmonisk ;) 

Jag skulle gissa på att fokus ligger mer på mamman på grund utav att många gånger så är det hon som tar huvudansvaret även om dagens samhälle har blivit bättre och man delar på ansvaret. Men det ser fortfarande ut så i många familjer att det är mamman som tar hand om barnen och pappan jobbar och har tid med sina intressen medans mamman får sätta sina intressen åt sidan för familjens skull.  Men som tur är så håller det på att ändras och det finns många pappor som tar lika mycket ansvar som modern.
   

Man ska kanske inte glömma heller att rent medicinskt så är det kvinnan som är "patienten".

jag som är ung ensam mamma tycker bara det är jobbigt att höra om hur viktig pappan är och hur det alltid står "ni föräldrar" i alla brev och sånt. jag vet att det är viktigt med en pappa. jag skulle göra vad som helst för att min 3månaders dotters pappa skulle ta del av föräldraskapet,  därför blir jag ju så ledsen när det står och sägs så. skitjobbigt var det när jag var gravid och är det nu, att komma ensam till föräldragrupper, när alla par sitter som klistrade bredvid varann.

Babar kom igen nu!

Det är toppen att du vill vara del av födsel och ta ditt ansvar. Men själva förlossningen och tiden innan ska fokus vara på kvinnan. Det är liksom hon som levererar!

Jag är man och försökt vara så delaktig som möjligt när våra barn föddes. Upplevde aldrig det du pratade om.

Kan meddela dig om att du inte kommer att vara lika central som mamman den första tiden heller. Det är en hel del mata och sova i början. Själv gjorde jag vad jag kunde, bytte blöjjor, tog hand om markservicen etc. Såg det som en själklarhet.

När barnen blir några månader blir det lättare, då har de mer kontakt med omvärlden och pappan blir central. just nu är båda våra barn extremt pappiga (2.5 år och 1 år gamla). Det är en sjuk egotripp

Så sluta lipa och bit ihop och stötta din partner. Att klaga kommer inte att hjälpa er båda på ngt sätt.

Förmodligen är det så på grund av det djupt rotade patriarkatet som genomsyrar samhället och strukturer kring t.ex i etta fall vid graviditet, barnafödande och förlossning. Tycker det är bra att du står på dig och visar att du är lika mycket delaktig som modern. De flesta är för jämnställdhet men faller ändå in i invanda mönster och strukturer som är djupt rotade och som motarbetar en jämställdhet utan att vara medveten att dess val/agerande motverkar snarare än gynnar.