Könsdiskriminering

Jag är blivande pappa, och är lyckligt gift med min fru. Vi har alltid varit eniga om att vi ska dela så mycket som möjligt på glädje och jobb med vårt blivande första barn.
När vi var på första träffen på MVC så berättades det mycket om att vi pappor/partners var viktiga. Och överallt när man läser så verkar koncensus vara att båda föräldrarna är viktiga för barnet. Pappor ska ta sitt ansvar!

Jag har nu börjat irritera mig på att bli behandlad som en andra klassens medborgare! (Vet inte om det är så kvinnor ofta känner sig?). Min fru har mått dåligt under första trimestern, så det var självklart att jag tar hand om all kontakt med MVC/läkare/ultraljud. Men vart jag än har vänt mig så blir alla så undrande och inte vill förstå:
*) Ringde MVC, lyckades boka tid. De ville ha ett telefonnummer om tiden behövde ändras, jag gav mitt. De fattade inte, de ville ju ha min frus telefonnummer om hon inte kunde komma dit. Lyckades till slut övertyga dom om att det var bättre att de fick mitt telefonnummer.
*) Gruppträff på MVC. Under allmän frågestund så frågade jag om förlossningsrädsla. Svaret blev: "Många kvinnor är rädda...". Jag fick avbryta och påpeka att eftersom jag frågade så menade jag mer förlossningsrädsla hos partnern. BM svarade då utförligt om förslossningsrädsla hos partnern.
*) Överallt när man läser så handlar det om hur mamman ska ta hand om sitt barn, och ibland en liten passus om att pappan är viktig.

Det känns hela tiden som att vi som män bara är med på ett litet hörn. Jag förstår att det är kvinnan som föder barnet, men vi förväntas ju ta lika mycket ansvar (något som jag vill och tycker är självklart!). Hur kommer det sig då att man inte har vanor och rutiner för att se till att pappan är lika delaktig under graviditeten.

Och nej, börja inte prata med mig om barnbidrag till mamman, mammans namn på barnet och faderskapsförsäkran. Då går jag i taket!

I mitt tycke är en graviditet och en förlossning en stor sak. Men som pappa kan man ta hand om mycket annat. Sen kommer barnet, och då anser jag att båda föräldrarna är lika viktiga. Visst, mamman ammar (oftast), men som pappa kan man mycket väl uppäga det med andra aktiviteter. Att få med båda föräldrarna på tåget tycker jag är jätteviktigt, och om det inte var för att jag var så säker på min sak så hade jag nog backat undan en del redan och konstaterat: "Det är mammans barn. Pappor är inte speciellt viktiga för barnen". Sorgligt.

babar97

Äldre 31 Jul 21:33

#2

Om inte hon, jag, eller BM kan den tiden av någon anledning skulle det ju ha ställts in. Min fru skulle inte gå dit utan mig! Det är ju VI som ska få ett barn!

babar97

Äldre 7 Aug 21:40

#6

Lena skrev 2011-07-31 21:37:14 följande:

Ja det är ni som ska ha barn med det är fortfarande hennes hälsokontroll. Det är kvinnan som är gravid, det är ingen diskriminering, däremot tycker jag att pappornas roll borde tas upp mer.

Det är ganska lite som handlar om kvinnan och hur hon mår. Det är mer en kontroll hur fostret/barnet mår, vilka tankar och frågor man har inför den fortsatta graviditeten, och några blodvärden som är tämligen förhållandevis oviktiga för mamman men mycket viktiga för fostret.

Det är med andra ord mest saker som handlar om fostret, och bara ett fåtal som handlar om mamman.

Och om man anser att båda föräldrarna är viktiga för barnet då ska man se till att göra föräldrarna så likvärdiga som möjligt.

Varför heter det fortfarande MVC? Föräldrarvårdscentral (FVC) borde det heta.

babar97

Äldre 11 Aug 21:22

#10

Är det inte dessa tankar som genomsyrar samhället, att man förutsätter att känslor/tankar/ansvar är som det alltid har varit? De tankar som vi på många områden nu försöker jobba bort?

Hos oss så var vi båda medvetna om att vi skaffade barn. Vi tar båda ansvar för det. I den mån det är möjligt så ser vi oss som likvärdiga föräldrar.
Min fru har haft en jobbig graviditet, och det har vi försökt kompensera genom att jag har tagit större ansvar hemma, samt så mycket jobb kring graviditeten som möjligt (förutom då att bära barnet och handskas med alla hormoner som är jobbiga). Därför skulle jag säga att hennes tillstånd, hormonellt och fysiskt, påverkar mig näst intill lika mycket som henne själv!
Många män upplever stor rädsla inför förlossningen - jag skulle drista mig till att säga att majoriteten av männen är rädda. Att förutsätta att en fråga om rädsla därför gäller kvinnan tycker jag är absurt, i alla fall om det är en man som frågar.

Jag eftersträvar att man som familj ska dela på ansvaret kring det nya barnet, och att göra det när ena parten inte anses vara lika delaktig och viktig i processen tycker jag känns konstigt.

Jo, jag vet att efter befruktningen så kan mamman klara sig själv. Graviditet, förlossning, och resten av livet. Det är inte det jag menar. Jag menar att det är lika fel att förutsätta att en mamma ska vara mest hemma med barnet och därigenom inte får en anställning, som att mamman är den som är räddast i olika delar av en graviditet.

babar97

Äldre 7 Oct 07:14

#18

avskedsfest skrev 2011-09-28 15:58:44 följande:

Själv gjorde jag vad jag kunde, bytte blöjjor, tog hand om markservicen etc. Såg det som en själklarhet.

Det är precis det jag menar. Javisst gör man olika saker, men i ett hälsosamt förhållande hjälps man åt, och alla gör det de kan!
Det är hela grunden för ett bra förhållande tycker jag, och det är att dela på föräldraskapet. Då är det ganska deprimerande att ena parten blir bortskuffad och marginaliserad, och vården inte verkar förstå att för att det här ska funka så krävs vi båda!
Jo, min fru behövs medicinskt vid BM-kontrollerna - men om inte jag är med så komms inget ihåg därifrån (hon har lite jobbigt med att komma ihåg saker). Vi behövs båda.

Jag kan berätta ytterligare en "kul" incident som jag hade. Jag tänkte gå på en Pappakurs (som man som man går på själv, utan kvinnan). Jag vet inte vad det kommer att ge, men jag vill gå det i alla fall. När jag skulle anmäla mig så krävdes ett personnummer. Konstigt tyckte jag, men ännu konstigare när jag förstod att det inte var mitt personnummer de ville ha, utan min frus! Då handlar det inte om att jag ska gå kursen, utan om att "min frus man" ska gå den...

MM 87: Jo, det stämmer nog som du säger, men det är ju inte som att man som man känner att det är naturligt att man ska vara med. Mer att "Jaja, det är väl ok om du är med".

Könsdiskriminering

INNEHÅLL