babar97 skrev 2011-08-11 21:22:05 följande:
Är det inte dessa tankar som genomsyrar samhället, att man förutsätter att känslor/tankar/ansvar är som det alltid har varit? De tankar som vi på många områden nu försöker jobba bort?
Hos oss så var vi båda medvetna om att vi skaffade barn. Vi tar båda ansvar för det. I den mån det är möjligt så ser vi oss som likvärdiga föräldrar.
Min fru har haft en jobbig graviditet, och det har vi försökt kompensera genom att jag har tagit större ansvar hemma, samt så mycket jobb kring graviditeten som möjligt (förutom då att bära barnet och handskas med alla hormoner som är jobbiga). Därför skulle jag säga att hennes tillstånd, hormonellt och fysiskt, påverkar mig näst intill lika mycket som henne själv!
Många män upplever stor rädsla inför förlossningen - jag skulle drista mig till att säga att majoriteten av männen är rädda. Att förutsätta att en fråga om rädsla därför gäller kvinnan tycker jag är absurt, i alla fall om det är en man som frågar.
Jag eftersträvar att man som familj ska dela på ansvaret kring det nya barnet, och att göra det när ena parten inte anses vara lika delaktig och viktig i processen tycker jag känns konstigt.
Jo, jag vet att efter befruktningen så kan mamman klara sig själv. Graviditet, förlossning, och resten av livet. Det är inte det jag menar. Jag menar att det är lika fel att förutsätta att en mamma ska vara mest hemma med barnet och därigenom inte får en anställning, som att mamman är den som är räddast i olika delar av en graviditet.
