Märkeskläder... Tja, det är nog ett ganska vitt begrepp när man tänker efter.
Dels så tycker jag typ Levisjeans är märkeskläder, men om man jämför med exempelvis Prada så är det ju som natt och dag.
Bryr mig inte om märken när jag shoppar, bryr mig bara om att få en vettig kvalitet till ett vettigt pris.
Stadium har väl en hel del märkeskläder? Typ Nike, osv. Det var ju iallafall vad som räknades som märkesgrejer när man var fjortis. Men ribban har kanske höjts för vad som räknas som märkesgrejer sen dess.
Är Calvin Klein "Svensson" menar ni? Hohoho... ok. 
Alltså, det känns som att märkesgrejer var nåt som var viktigt när man var fjortis. När det var viktigt att "vara nån". Och det var man om man hade vissa märken. Man litade till materiell status eftersom man inte hade så mycket annat att komma med. Som det självförtroendelösa mähä man var.
Märkesgrejer var ett sätt att dölja att man egentligen inte var så intressant helt enkelt.
Funkar det så bland oss vuxna nuförtiden oxå kanske, till en viss del?