• Anonym

    Vår hund bet min son i ansiktet

    Har haft problem under en tid med att min son på 3,5 år är på och retas med vår hund jämt. Han är på honom ofta, kör sparkbil efter honom, försöker klättra på honom och drar honom i öronen.
    Vi är noga med att han inte ska bråka med hunden, de leker fint ihop annars. Men ibland får vi stänga in hunden i ett annat rum för att han ska få vara ifred.
    Vid något tillfälle har han markerat på gett ett naffs på fingrarna. Inte okej, men min sambo tycer att det är sonens fel som är efter hunden.

    Idag lekte de tillsammans som vanligt. Hunden var lite tvär för han hade ont i benet och jag bytte blöja på lillebror så jag såg inte exakt vad som hände. Men så hör jag ett illljut, en hund som skäller och så kommer en jätteledsen kille till mig och berättar att hunden bet honom. Han har ett tandavtryck precis under ögat, det kom lite blod och blir väl mer en blåtira nu. Och så ett över ögat och flera på sidan av huvudet. Ett riktigt bett..

    Skällde ut hunden efter noter och band honom i trädgården. Sedan berättade sonen att han  bitit hunden i ryggen. Det var därför han blev så arg.

    Sambon är vansinnig på vår son, vi har skickat bort hunden till svärföräldrarna så länge på obestämd tid. Men sambon tycker att allt är vår sons fel. Han är så arg på honom..

    Hur tacklar man detta? Är det sonens fel?

    Vill inte ha hunden mera om han gör såhär. Men min sambo ser blint att det är sonens fel som gjorde att hunden bet honom..

    Blev kanske lite rörigt men önskar råd och åsikter.

  • Svar på tråden Vår hund bet min son i ansiktet
  • FoxMulder

    Det ÄR sonens fel.

    Din son har trakaserat hunden än längre tid. Jag tycker synd om hunden mycket mer än om sonen. Hunden förtjänar nog ett bättre liv.

    Att behålla hunden och låta sonen trakasera den är djurplågeri.

  • Anonym
    Anonym (Nils) skrev 2011-08-03 21:42:13 följande:
    Definiera gärna " säga till på skarpen".

    Kan dock inte plocka bort alla lösa föremål i vår fyrrumsägenhet.

    Det du säger till mig är självklara grejer, det förstår jag med. Undrar bara vad folk menar när de säger att man ska säga till ordentligt, vad menas med det och hur gör man det med någon som skrattar åt en och inte ens lyssnar???
    Vi har en ganska klåfingrig unge. Det går att ordna så att kastvänliga saker inte finns inom räckhåll för barnet. Skoskåp istället för skohyllor t.ex. Tvååringar är tackochlov inte särskilt långa, så man kan ställa upp mycket också.
  • Anonym (Nils)
    Nenne666 skrev 2011-08-03 21:40:52 följande:
    Tror du bör vara väldigt tydlig och bestämd mot ditt barn utan omskrivningar på vad som faktiskt kan hända och beskriv hur hunden har det utifrån om man gjorde samma sak på pojken.
    Tala också om för barnet att om han inte låter hunden vara, så måste hunden flytta till en annan familj och det e bra att bara klappa den när hunden kommer fram till honom.

    Detta kan såklart ta tid så avgränsa mellan ert barn och hunden med en grind under en period som krävs. Jag tror att din son kommer att sluta med detta...men va tydlig och sätt upp tydliga gränser och beröm när barnet gör rätt, ge pojken en godis och låt han locka på hunden för att sen säga tex sitt.. Beröm pojken för hur duktig han är och vad glad han har gjort hunden nu.
    Och bryt sen genom att säga, nu ska hunden få vila en stund, sen är det din tur att ge maten till hunden idag nu när du visat hur duktig du är...osv osv.
    Barn behöver så mkt uppmuntran och den vägen är det lättare att nå honom än att visa sin frustration.

    Dessutom hjälper dessa små övningar till att stärka banden mellan barn och hund... Hitta e väg som du vet att din son kan ta till sig, men att göra honom delaktig är en bra början...
    Har du barn? En tvååring kan inte förstå/ta in informationen "hunden ska flytta till en annan familj om du inte slutar slå den". En tvååring har inte ett direkt utvecklat konsekvensstänkande så man kan inte säga "om du klappar fint så blir hunden glad och pm du slår så blir den ledsen och då får du ingen kaka" typ. Det är alldelses för många led för en sån liten ungen Det är därför jag undar hur i helvete jag får barnet att sluta.
  • Anonym (ARG!)
    Anonym (Nils) skrev 2011-08-03 21:39:13 följande:
    Jag är helt på din linje och det är precis så vi gör. Har det funkat för dig så ska det väl funka för mig. Tack:) Får kämpa vidare.
    Ja absolut :) Det sker väl inte över en natt, men det blir ju bättre och bättre för varje dag som går, så det är viktigt att man inte ger upp :)
    Det är viktigt att man alltid kan stoppa barnet direkt då man ser att barnet är på väg att slå eller kasta saker på hunden. (OBS! Börjar hunden morra, så får man ge en liten tillsägelse till hunden då också. Det är ju träning för både barn och hund, så hunden SKA inte morra)
    Står man på sig och inte ger upp så kommer hunden och barnet trivas med varandra, kanske t.o.m vara så glada för varandra så det blir bästisar :D
    Min hund blir alltid överlycklig när hon hör att min son vaknat på morgonen. Viftar med hela rumpan. däremot så är min son väldigt vresig på morgonen, inte ett dugg morgonpigg, men det respekterar min hund när han lätt föser undan hunden med handen och säger "nej vovve, akta dig". 

    Det är härligt att se när de väl fått ett samspel så de faktiskt inte bara lever bredvid varandra, utan lever MED varandra :) 
  • Anonym (har)

    Varför har ni hund?El hur planerade in detta med barn/hund ihop..hur det skulle funka osv?

  • Anonym (Nils)
    Anonym skrev 2011-08-03 21:45:17 följande:
    Vi har en ganska klåfingrig unge. Det går att ordna så att kastvänliga saker inte finns inom räckhåll för barnet. Skoskåp istället för skohyllor t.ex. Tvååringar är tackochlov inte särskilt långa, så man kan ställa upp mycket också.
    har du inga lösa föremål hemma?  INGA? har barnet bara mjukdjur att leka med?
  • Nenne666
    Anonym (Nils) skrev 2011-08-03 21:42:13 följande:
    Definiera gärna " säga till på skarpen".

    Kan dock inte plocka bort alla lösa föremål i vår fyrrumsägenhet.

    Det du säger till mig är självklara grejer, det förstår jag med. Undrar bara vad folk menar när de säger att man ska säga till ordentligt, vad menas med det och hur gör man det med någon som skrattar åt en och inte ens lyssnar???
    Jo, men är han på den nivån är han inte mottaglig utan då får du bara avgränsa mellan hund och din son och avvakta tills du vet att din son blivit intresserad. Konsekvensen är att han inte får klappa hunden alls, för att han inte lyssnar och kan vara snäll mot hunden. När han kan det, gör ett nytt försök.
    Han är ju bara 2 år och du måste vara övertydlig och vara konsevent och bestämd.

    Vilket jag inte menar att man ska vara arg och förbannad för det.
  • Anonym (har)
     Sedan berättade sonen att han  bitit hunden i ryggen.
    Hur kunde du tillåta det?
  • Anonym (Nils)
    Anonym (ARG!) skrev 2011-08-03 21:46:57 följande:
    Ja absolut :) Det sker väl inte över en natt, men det blir ju bättre och bättre för varje dag som går, så det är viktigt att man inte ger upp :)
    Det är viktigt att man alltid kan stoppa barnet direkt då man ser att barnet är på väg att slå eller kasta saker på hunden. (OBS! Börjar hunden morra, så får man ge en liten tillsägelse till hunden då också. Det är ju träning för både barn och hund, så hunden SKA inte morra)
    Står man på sig och inte ger upp så kommer hunden och barnet trivas med varandra, kanske t.o.m vara så glada för varandra så det blir bästisar :D
    Min hund blir alltid överlycklig när hon hör att min son vaknat på morgonen. Viftar med hela rumpan. däremot så är min son väldigt vresig på morgonen, inte ett dugg morgonpigg, men det respekterar min hund när han lätt föser undan hunden med handen och säger "nej vovve, akta dig". 

    Det är härligt att se när de väl fått ett samspel så de faktiskt inte bara lever bredvid varandra, utan lever MED varandra :) 
    Ja men då kan jag tillägga att sonen och hunden också har en mysig relation med lek och bus och massa klappar, hunden älskar sonen, det som är problemet är att mitt i en lek eller bara att hunden passarar så kasatr sig sonen på hunden och drar...väldigt tråkigt...tack för ditt pepp:)
  • Anonym (ARG!)
    Nenne666 skrev 2011-08-03 21:43:56 följande:
    Såg inte att du skrivit ett svar innan mig...

    Men såhär har jag gjort med mina 3 barn också och det har hjälpt.
    Jag är uppvuxen med hundar bl.a, så det är så jag fick lära mig att handskas med hundar och djur i övrigt när jag var yngre :) Mina föräldrar och släkt lät mig alltid vara med bland djuren för att lära mig hur man ska göra. Tror inte jag skulle lärt mig ett skvatt om de höll mig borta från dem för att jag inte förstod efter första tillsägelsen :P

    Det är ju roligare för barnet också att engagera sig. Det är ju samma sak med matlagning, diskning, städning.
    Om man låter barnen vara ed så lär de sig allt sånt också.
    Min son har t.o.m. blivit mer pedantisk än vad jag är, så han är den som säger åt mig att diska eller städa :P
Svar på tråden Vår hund bet min son i ansiktet