Anonym (Styvförälder)

Äldre 2 Aug 07:42

15 svar

Oengagerad förälder

Någon annan som är i samma situation, varit eller bara har en kommentar på detta.

Dottern (8 år) vällde ur sig allt i helgen. Att hon och min sambo aldrig gör någonting tillsammans, att hon inte kommer ihåg dem senaste hittade på någonting tillsammans bara dem två, att min sambo alltid säger "sen" när hon väl frågar om dem ska göra någonting, eller vill ha min sambos uppmärksamhet. Hon vällde ut i gråt efter att min sambo talat om för henne att hon måste kunna leka själv. Hon sa sedan att umgås med mig, det kan min sambo göra, hon gör aldrig min sambo säga "sen" när jag ber om hjälp, det var nog det hon reagerade på.

När jag hörde detta så valde jag att gå och göra någonting annat, så dem fick "prata ut". Men det sista jag hörde var att min sambo satt och hade bortförklaringar på allting flickan sa, att det hon sa inte stämde. MEN, det gör det. Jag har själv reagerat på detta, precis allting flickan säger, och jag har lugnt försökt prata med min sambo, men fått tillbaka "tycker du jag är en dålig förälder? om du vill att hon ska aktiveras, varför gör du ingenting själv?". Och det är precis så den här situationen slutade, att flickan kom och berättade hur hon kände, det är mitt fel. Det är mitt fel att hon känner sig utanför eftersom JAG inte aktiverar henne. Men jag är inte föräldern! Jag är här för att stötta min sambo och komplettera när han t.ex inte kan ta fullt ansvar, men att skylla över allt på mig? Det här har ingenting med mig att göra.Jag har ingen kontroll över vad min sambo tar för beslut gällande barnet och mig. Min sambo väljer själv vem h*n ger sin uppmärksamhet till. Och vill min sambo inte leka med sitt barn, vad ska jag kunna göra åt det? Är det mitt fel? Det är som att jag måste ursäkta mig att jag ens är i närheten.

Men nu är tydligen allt mitt fel. Och nu måste jag få flickan att känna sig delaktig när vi är allihopa, så hon inte känner sig utanför.

Försökt ta upp att flickan faktiskt kom till h*n och pratade och frågade hur h*n tänkt lösa det. Men helt plötsligt var det mellan dem. Jag har ingenting med det att göra.

Lillii

Äldre 2 Aug 09:50

#1

Min bonus tycker inte heller att vi leker med henne, eller gör någonting alls med henne.
Jag är av åsikten att vi inte behöver leka med henne, men att hon "ska" vara med när vi gör nått.

Som t ex att hon är med när jag lagar mat, hon hjälper pappa när han sorterar tvätt. Hon är med när det rensas ogräs i trädgården, följer med och hjälper till att slänga grejer på tippen osv.

En - två ggr i månaden så åker vi t ex och badar, eller till ett lekland. Sånt som bara är för "henne", men det duger inte eftersom "Men ni leker ju med min lillasyster då oxå!" (ska tilläggas att lillasyster i det här fallet är 1 år gammal och så mycket lek är det ju inte att tala om, utan mer passning av barn)

Jag har frågat henne 1000 ggr vad det är hon tycker att vi ska göra med henne, eftersom "vi aldrig gör något".
Ja, till exempel åka hem till någon och hälsa på och fika, får jag oftast till svar,

I vilken värld är det att göra"någonting med henne"? Eller åka till lekparken och titta på när hon leker "för det gör alltid mamma". Till den saken hör att vi bor i hus och har en lekpark 50 m bort som vi ser hemifrån, var på vi tycker hon faktiskt kan gå dit själv eftersom vi kan ha koll på henne ändå, medan hennes mamma åker till stans stora lekpark och sitter på en bänk, röker och skvallrar med sina kompisar medan barnen klättrar runt i ställningarna.

Och du som bonus kan du inte göra så mycket åt att hon känner sig utanför, utan det är faktiskt upp till hennes pappa. Du kan låta henne vara med när du gör saker, som lagar mat, bakar, tvättar städar. Men det är väl egentligen pappans uppmärksamhet hon vill ha?
Jag har själv upptäckt att det spelar ingen roll hur mycket uppmärksamhet JAG ger henne, för den räcker inte. Jag kan ge henne 100 % uppmäksamhet en hel dag och ändå få slängt i ansiktet "ni gör ingenting med mig!" (dvs, först gått upp och vi gjort mysfrukost med nybakta scones, sen tar vi en tur på stan, leker i en park, åker till badhuset eller likande) och ändå på kvällen så får jag höra det.

Men sedan nästa dag, om hon får vara med sin pappa "och hjälpa till med bilen" i en kvart så är hon hel nöjd den dagen....

Anonym

Äldre 2 Aug 09:56

#2

Lillii skrev 2011-08-02 09:50:24 följande:

Min bonus tycker inte heller att vi leker med henne, eller gör någonting alls med henne.
Jag är av åsikten att vi inte behöver leka med henne, men att hon "ska" vara med när vi gör nått.

Som t ex att hon är med när jag lagar mat, hon hjälper pappa när han sorterar tvätt. Hon är med när det rensas ogräs i trädgården, följer med och hjälper till att slänga grejer på tippen osv.

En - två ggr i månaden så åker vi t ex och badar, eller till ett lekland. Sånt som bara är för "henne", men det duger inte eftersom "Men ni leker ju med min lillasyster då oxå!" (ska tilläggas att lillasyster i det här fallet är 1 år gammal och så mycket lek är det ju inte att tala om, utan mer passning av barn)

Jag har frågat henne 1000 ggr vad det är hon tycker att vi ska göra med henne, eftersom "vi aldrig gör något".
Ja, till exempel åka hem till någon och hälsa på och fika, får jag oftast till svar,

I vilken värld är det att göra"någonting med henne"? Eller åka till lekparken och titta på när hon leker "för det gör alltid mamma". Till den saken hör att vi bor i hus och har en lekpark 50 m bort som vi ser hemifrån, var på vi tycker hon faktiskt kan gå dit själv eftersom vi kan ha koll på henne ändå, medan hennes mamma åker till stans stora lekpark och sitter på en bänk, röker och skvallrar med sina kompisar medan barnen klättrar runt i ställningarna.

Och du som bonus kan du inte göra så mycket åt att hon känner sig utanför, utan det är faktiskt upp till hennes pappa. Du kan låta henne vara med när du gör saker, som lagar mat, bakar, tvättar städar. Men det är väl egentligen pappans uppmärksamhet hon vill ha?
Jag har själv upptäckt att det spelar ingen roll hur mycket uppmärksamhet JAG ger henne, för den räcker inte. Jag kan ge henne 100 % uppmäksamhet en hel dag och ändå få slängt i ansiktet "ni gör ingenting med mig!" (dvs, först gått upp och vi gjort mysfrukost med nybakta scones, sen tar vi en tur på stan, leker i en park, åker till badhuset eller likande) och ändå på kvällen så får jag höra det.

Men sedan nästa dag, om hon får vara med sin pappa "och hjälpa till med bilen" i en kvart så är hon hel nöjd den dagen....

Varför tycker du inte att man behöver leka med en åttaåring?

Vika tvätt? När man kan spela spel, lägga pussel, pyssla, baka bullar, bygga med lego, läsa högt ur bra böcker, hålla på med snickeriprojekt, sy, måla möbler eller andra inredningsprojekt, ja, det finns ju helt enkelt hur mycket som helst att göra med en åttaåring.

Anonym (Lisa bonus)

Äldre 2 Aug 10:07

#3

Jag undrar lite om detta är lite skillsmässobarns osäkerhet som spelar in. Mina bonusgrabbar tjatar att vi inte gör saker med dem ibland, men det är oftast mer de perioder vi gör mycket saker med dem, ex på sommaren. Utan de vill bara göra saker med oss! Ex vi badar hela familljen och busar i vattnet, fikar och läser tillsammans, men ändå så gnäller de om de vill bada mer och vi vill ta det lugnt en stund. - jag vill bara bada med er, annars är det inget roligt! Och de vägrar, utan ligger på filten och gnäller! Eller när de kommer från deras mamma så säger de ofta- pappa gör aaallldriiig saker med oss. Så jag tror att den andra föräldern påverkar endel. Detta kan de komma och säga även då vi har vv och hittar ofta på flera saker under de helger vi har dem, varesig vattenkrig eller pulkaåkning osv osv.

ius lexis

Äldre 2 Aug 10:16

#4

Tycker att du ska göra tydligt för din partner att det är han som har ansvaret över sin dotter. Var lite hård, han väljer ju att sabba sin relation med sin dotter och skyller det på dej. Du kommer med all sannolikhet att bli hatad av henne eftersom hon känner sig dissad och tror det beror på dej.
Livet som bonusmamma kan vara ganska utsatt. Det är en väldigt lätt utväg för både barn och föräldrar att skylla på bonusen ist för att se sin förälders brister och val eller att som förälder ta sitt hela ansvar.

Jojile

Äldre 2 Aug 10:17

#5

Lillii skrev 2011-08-02 09:50:24 följande:

I vilken värld är det att göra"någonting med henne"? Eller åka till lekparken och titta på när hon leker "för det gör alltid mamma". Till den saken hör att vi bor i hus och har en lekpark 50 m bort som vi ser hemifrån, var på vi tycker hon faktiskt kan gå dit själv eftersom vi kan ha koll på henne ändå, medan hennes mamma åker till stans stora lekpark och sitter på en bänk, röker och skvallrar med sina kompisar medan barnen klättrar runt i ställningarna.

Ja, jag kan ju tycka att hennes mamma låter fruktansvärt mer engagerad än hennes pappa.
Och vad har mammans rökning med saken att göra? Tydligen vill flickan bara att ni ska vara med, ni behöver inte leka, så varför kan inte pappan följa med henne de där 50 m till lekparken?

I ett barns ögon lär det vara mer "leka" med henne än att hon får stå och vika tvätt.

TS, jag tycker du kan säga till din sambo att ja, du tycker att han brister i sitt föräldraskap, och fortsätter att göra det så länge han förminskar sin dotters känslor.
Du kan även säga till honom att du gärna (om så är fallet) hittar på saker med dottern ibland, men att han borde förstå att det är HONOM dottern vill vara mest med.

MajaVira

Äldre 2 Aug 10:26

#6

Anonym skrev 2011-08-02 09:56:29 följande:

Varför tycker du inte att man behöver leka med en åttaåring?

Vika tvätt? När man kan spela spel, lägga pussel, pyssla, baka bullar, bygga med lego, läsa högt ur bra böcker, hålla på med snickeriprojekt, sy, måla möbler eller andra inredningsprojekt, ja, det finns ju helt enkelt hur mycket som helst att göra med en åttaåring.

Håller helt med!

Litet My

Äldre 2 Aug 10:28

#7

Jojile skrev 2011-08-02 10:17:39 följande:

Ja, jag kan ju tycka att hennes mamma låter fruktansvärt mer engagerad än hennes pappa.
Och vad har mammans rökning med saken att göra? Tydligen vill flickan bara att ni ska vara med, ni behöver inte leka, så varför kan inte pappan följa med henne de där 50 m till lekparken?

I ett barns ögon lär det vara mer "leka" med henne än att hon får stå och vika tvätt.

TS, jag tycker du kan säga till din sambo att ja, du tycker att han brister i sitt föräldraskap, och fortsätter att göra det så länge han förminskar sin dotters känslor.
Du kan även säga till honom att du gärna (om så är fallet) hittar på saker med dottern ibland, men att han borde förstå att det är HONOM dottern vill vara mest med.

Känner igen det där jättemycket på min son, när han är på umgänge så är minsta lilla grej man får göra ensam med pappa enormt viktig, även om det bara gäller resan hem till honom eller köpa mjölk på ica så är det guld värt för sonen och det som varit det roligaste och bästa han gör under umgängena där, trots att det finns flertal andra barn där och de ofta gör utflykter med alla barnen.

Lillii

Äldre 2 Aug 10:47

#8

Jojile skrev 2011-08-02 10:17:39 följande:

Ja, jag kan ju tycka att hennes mamma låter fruktansvärt mer engagerad än hennes pappa.
Och vad har mammans rökning med saken att göra? Tydligen vill flickan bara att ni ska vara med, ni behöver inte leka, så varför kan inte pappan följa med henne de där 50 m till lekparken?

I ett barns ögon lär det vara mer "leka" med henne än att hon får stå och vika tvätt.

TS, jag tycker du kan säga till din sambo att ja, du tycker att han brister i sitt föräldraskap, och fortsätter att göra det så länge han förminskar sin dotters känslor.
Du kan även säga till honom att du gärna (om så är fallet) hittar på saker med dottern ibland, men att han borde förstå att det är HONOM dottern vill vara mest med.

Jag tycker då inte att åka och sätta sig och dricka kaffe hemma hos en kompis medan barnet sitter bredvid och dricker saft är att göra någonting med barnet. Inte i min värld iaf. Och jag tycker inte heller att man gör någonting med barnet om man sitter och röker, skvallrar med sina kompisar medan barnet klättrar i en klätter ställning är att GÖRA NÅGONTING MED BARNET, det är att se till att barnet har någonting att göra.

Ser du skillanden?

Anonym skrev 2011-08-02 09:56:29 följande:

Varför tycker du inte att man behöver leka med en åttaåring?

Vika tvätt? När man kan spela spel, lägga pussel, pyssla, baka bullar, bygga med lego, läsa högt ur bra böcker, hålla på med snickeriprojekt, sy, måla möbler eller andra inredningsprojekt, ja, det finns ju helt enkelt hur mycket som helst att göra med en åttaåring.

Vänta här nu, så vad är skillanden på att hon är med när jag lagar mat mot att vara med när det bakas? Eller vad är skillanden att vara med när pappa lagar bilen mot att hålla på med ett snickeriprojekt?
Det jag menar är att man som vuxen inte behöver sitta hela dagen och "leka med barnet" utan man involverar dem i det man "måste göra". Och om det är vika tvätt som är prio ett så är det prio ett, då är det inte att dra fram hela pyssel lådan.

Sen ska väl tilläggas att hon inte ¨låter oss pyssla med med henne. Utan om hon ska pärla, så ska vi sitta på stolen bredvid, knyta ihop armbandet när det är klart och under tiden sitta och säga ååååh vad fint, men om vi , gud förbjude, skulle vilja göra ett eget armband under tiden, blir hon sjövild, arg och tycker att vi är orättvisa. Samma med pussel.

---

att göra någonting med barnet är att ta med de och göra så de känner sig behövda i hemma tycker jag, tex j"ag klara inte av att plocka ur diskmaskinen utan din hjälp, utan din hjälp hade det här ALDRIG gått."
Eller att åka och bada med dem, göra saker utanför vardagen där koncentrationen är med dem. Eller klättra med dem i klätterställningen. Eller spela fotboll ute på gräset. Eller gå ut och plocka blåbär i skogen.

Inte att sätta ungen framför tv hemma hos kompisen medan jag dricker kaffe. Eller kasta upp dem i en klätterställning och skvallra med mina kompisar medan ungen springer runt och skriker "mamma titta på mig" var 7de sekund.

Det jag vill ha sagt är att det inte är nödvändigt att just LEKA med dem varje dag, utan som TS sambo faktiskt säger, "du måste klara av att leka själv".

Anonym

Äldre 2 Aug 11:08

#9

Lillii skrev 2011-08-02 10:47:27 följande:

Jag tycker då inte att åka och sätta sig och dricka kaffe hemma hos en kompis medan barnet sitter bredvid och dricker saft är att göra någonting med barnet. Inte i min värld iaf. Och jag tycker inte heller att man gör någonting med barnet om man sitter och röker, skvallrar med sina kompisar medan barnet klättrar i en klätter ställning är att GÖRA NÅGONTING MED BARNET, det är att se till att barnet har någonting att göra.

Ser du skillanden?

Anonym skrev 2011-08-02 09:56:29 följande:

Varför tycker du inte att man behöver leka med en åttaåring?

Vika tvätt? När man kan spela spel, lägga pussel, pyssla, baka bullar, bygga med lego, läsa högt ur bra böcker, hålla på med snickeriprojekt, sy, måla möbler eller andra inredningsprojekt, ja, det finns ju helt enkelt hur mycket som helst att göra med en åttaåring.

Vänta här nu, så vad är skillanden på att hon är med när jag lagar mat mot att vara med när det bakas? Eller vad är skillanden att vara med när pappa lagar bilen mot att hålla på med ett snickeriprojekt?
Det jag menar är att man som vuxen inte behöver sitta hela dagen och "leka med barnet" utan man involverar dem i det man "måste göra". Och om det är vika tvätt som är prio ett så är det prio ett, då är det inte att dra fram hela pyssel lådan.

Sen ska väl tilläggas att hon inte ¨låter oss pyssla med med henne. Utan om hon ska pärla, så ska vi sitta på stolen bredvid, knyta ihop armbandet när det är klart och under tiden sitta och säga ååååh vad fint, men om vi , gud förbjude, skulle vilja göra ett eget armband under tiden, blir hon sjövild, arg och tycker att vi är orättvisa. Samma med pussel.

---

att göra någonting med barnet är att ta med de och göra så de känner sig behövda i hemma tycker jag, tex j"ag klara inte av att plocka ur diskmaskinen utan din hjälp, utan din hjälp hade det här ALDRIG gått."
Eller att åka och bada med dem, göra saker utanför vardagen där koncentrationen är med dem. Eller klättra med dem i klätterställningen. Eller spela fotboll ute på gräset. Eller gå ut och plocka blåbär i skogen.

Inte att sätta ungen framför tv hemma hos kompisen medan jag dricker kaffe. Eller kasta upp dem i en klätterställning och skvallra med mina kompisar medan ungen springer runt och skriker "mamma titta på mig" var 7de sekund.

Det jag vill ha sagt är att det inte är nödvändigt att just LEKA med dem varje dag, utan som TS sambo faktiskt säger, "du måste klara av att leka själv".

Ja, visst är det skillnad på att laga mat till middag och t.ex. baka småkakor eller göra godis som gemensamt projekt för att göra något tillsammans, och inte för att äta middag. Men jag tycker absolut att barn ska vara med och laga mat också.

Men det viktigaste är väl att hennes pappa gör saker med henne som inte bara handlar om att sköta rutinerna hemmet. Enligt min enkla åsikt, alltså. Det kanske finns tv-spel de skulle kunna börja spela tillsammans om hon nu inte gillar högläsning eller att pyssla ihop med andra.

Lillii

Äldre 2 Aug 13:00

#10

Anonym skrev 2011-08-02 11:08:46 följande:

Ja, visst är det skillnad på att laga mat till middag och t.ex. baka småkakor eller göra godis som gemensamt projekt för att göra något tillsammans, och inte för att äta middag. Men jag tycker absolut att barn ska vara med och laga mat också.

Men det viktigaste är väl att hennes pappa gör saker med henne som inte bara handlar om att sköta rutinerna hemmet. Enligt min enkla åsikt, alltså. Det kanske finns tv-spel de skulle kunna börja spela tillsammans om hon nu inte gillar högläsning eller att pyssla ihop med andra.

sist jag kollade skrev jag det i mitt första inlägg, att det inte spelar någon roll hur mycket JAG gör med henne, eftersom det är pappas uppmärksamhet hon vill ha...

Jojile

Äldre 3 Aug 09:44

#11

Lillii skrev 2011-08-02 10:47:27 följande:

Jag tycker då inte att åka och sätta sig och dricka kaffe hemma hos en kompis medan barnet sitter bredvid och dricker saft är att göra någonting med barnet. Inte i min värld iaf. Och jag tycker inte heller att man gör någonting med barnet om man sitter och röker, skvallrar med sina kompisar medan barnet klättrar i en klätter ställning är att GÖRA NÅGONTING MED BARNET, det är att se till att barnet har någonting att göra.

Ser du skillanden?

Anonym skrev 2011-08-02 09:56:29 följande:

Varför tycker du inte att man behöver leka med en åttaåring?

Vika tvätt? När man kan spela spel, lägga pussel, pyssla, baka bullar, bygga med lego, läsa högt ur bra böcker, hålla på med snickeriprojekt, sy, måla möbler eller andra inredningsprojekt, ja, det finns ju helt enkelt hur mycket som helst att göra med en åttaåring.

Vänta här nu, så vad är skillanden på att hon är med när jag lagar mat mot att vara med när det bakas? Eller vad är skillanden att vara med när pappa lagar bilen mot att hålla på med ett snickeriprojekt?
Det jag menar är att man som vuxen inte behöver sitta hela dagen och "leka med barnet" utan man involverar dem i det man "måste göra". Och om det är vika tvätt som är prio ett så är det prio ett, då är det inte att dra fram hela pyssel lådan.

Sen ska väl tilläggas att hon inte ¨låter oss pyssla med med henne. Utan om hon ska pärla, så ska vi sitta på stolen bredvid, knyta ihop armbandet när det är klart och under tiden sitta och säga ååååh vad fint, men om vi , gud förbjude, skulle vilja göra ett eget armband under tiden, blir hon sjövild, arg och tycker att vi är orättvisa. Samma med pussel.

---

att göra någonting med barnet är att ta med de och göra så de känner sig behövda i hemma tycker jag, tex j"ag klara inte av att plocka ur diskmaskinen utan din hjälp, utan din hjälp hade det här ALDRIG gått."
Eller att åka och bada med dem, göra saker utanför vardagen där koncentrationen är med dem. Eller klättra med dem i klätterställningen. Eller spela fotboll ute på gräset. Eller gå ut och plocka blåbär i skogen.

Inte att sätta ungen framför tv hemma hos kompisen medan jag dricker kaffe. Eller kasta upp dem i en klätterställning och skvallra med mina kompisar medan ungen springer runt och skriker "mamma titta på mig" var 7de sekund.

Det jag vill ha sagt är att det inte är nödvändigt att just LEKA med dem varje dag, utan som TS sambo faktiskt säger, "du måste klara av att leka själv".

Så först är det inte att umgås med sitt barn om hen får leka själv i klätterställningen när man sitter bredvid och ttitar på, sen är det viktigt att barnet lär sig leka själv?
Och hur tror du att ett barn lär sig det? Genom att faktiskt leka själv eller står och plocka ur diskmaskinen och tävtta kläder?

Lillii

Äldre 3 Aug 12:19

#12

Jojile skrev 2011-08-03 09:44:19 följande:

Så först är det inte att umgås med sitt barn om hen får leka själv i klätterställningen när man sitter bredvid och ttitar på, sen är det viktigt att barnet lär sig leka själv?
Och hur tror du att ett barn lär sig det? Genom att faktiskt leka själv eller står och plocka ur diskmaskinen och tävtta kläder?

Men herregud... om barnet säger "ni gör aldrig nått MED mig" så förväntar jag mig ett annat svar på frågan "vad vill DU att VI ska göra med DIG då?" än "åka till lekparken så jag kan klättra i klätterställningen" (när hon har en klätterställning 5o m från köksdörren) eller "åka hem till någon att fika"

Var det inte det de handlade om?
att göra nått MED barnet är att involvera de i vardagen, inte stänga det ute genom att låta det titta på tv när saker och ting ska göra i huset.

Självklart gör vi saker MED barnen, men i den kategorin ingår INTE att åka till en annan lekpark än den som ligger bredvid vårat hus och titta på när hon leker. Eller sätta mig vid köksbordet hos en kompis och fika.
Jag kan kolla ut genom köksfönstret och se henne i klätterställningen, det funkar fint för mig (och även för henne faktiskt).
Jag tar hellre henne till fotbollsplanen och spelar fotboll, eller tar med henne och åker skridskor på vinter.
Eller bara leker tafatt ï trädgården. För mig är det att leka med barnet, och även en del av jag anser att svaret på frågan "vad vill du att vi ska göra med dej då?" borde inkl.

Gå och leka i lekparken kan hon göra själv här, och osocial som jag är så uppskattar jag inte att sitta hemma hos vänner och pimpla kaffe en hel eftermiddag medan ungarna kollar på film i andra rummet.

Och nej, det är INTE att umgås med sin barn att sitta och titta på när det leker ett 20 tal m bort, och det kan ju du inte heller tycka egentligen, eftersom att skicka henne till lekparken som ligger här bredvid inte räknades som att man engagerade sig i barnet. men däremot att sitta och snacka skit med sina kompisar medan barnen leker i en lekpark gör det? Är det för att man aktivt satt sig i bilen och ÅKT någonstanns? Är det de som är skillnaden?

Jojile

Äldre 4 Aug 11:46

#13

Lillii skrev 2011-08-03 12:19:32 följande:

Men herregud... om barnet säger "ni gör aldrig nått MED mig" så förväntar jag mig ett annat svar på frågan "vad vill DU att VI ska göra med DIG då?" än "åka till lekparken så jag kan klättra i klätterställningen" (när hon har en klätterställning 5o m från köksdörren) eller "åka hem till någon att fika"

Var det inte det de handlade om?
att göra nått MED barnet är att involvera de i vardagen, inte stänga det ute genom att låta det titta på tv när saker och ting ska göra i huset.

Självklart gör vi saker MED barnen, men i den kategorin ingår INTE att åka till en annan lekpark än den som ligger bredvid vårat hus och titta på när hon leker. Eller sätta mig vid köksbordet hos en kompis och fika.
Jag kan kolla ut genom köksfönstret och se henne i klätterställningen, det funkar fint för mig (och även för henne faktiskt).
Jag tar hellre henne till fotbollsplanen och spelar fotboll, eller tar med henne och åker skridskor på vinter.
Eller bara leker tafatt ï trädgården. För mig är det att leka med barnet, och även en del av jag anser att svaret på frågan "vad vill du att vi ska göra med dej då?" borde inkl.

Gå och leka i lekparken kan hon göra själv här, och osocial som jag är så uppskattar jag inte att sitta hemma hos vänner och pimpla kaffe en hel eftermiddag medan ungarna kollar på film i andra rummet.

Och nej, det är INTE att umgås med sin barn att sitta och titta på när det leker ett 20 tal m bort, och det kan ju du inte heller tycka egentligen, eftersom att skicka henne till lekparken som ligger här bredvid inte räknades som att man engagerade sig i barnet. men däremot att sitta och snacka skit med sina kompisar medan barnen leker i en lekpark gör det? Är det för att man aktivt satt sig i bilen och ÅKT någonstanns? Är det de som är skillnaden?

Och jag förstår inte varför du prompt måste göra saker MED henne, som DU tycker är bra. Varför inte lyssna på henne då? Om hon klagar på hur ni är med henne, och ger förslag på vad HON tycker om, varför inte göra det? Skit i vad DU tycker, gör det för HENNE.
Alt. be hennes pappa göra det.

Nu vet jag ju inte hur gammal din killes dotter är, men min son är fem, och jag kan garantera att han tycker det är sjuhelvetes mkt roligare om jag sitter och tittar på honom DÄR OCH DÅ, närvarande, på en bänk bredvid, än glor genom köksfönstret 50 m bort.
För ett barn känns nog det som att du inte bryr dig ett jävla skit.

Jko

Äldre 4 Aug 13:42

#14

Du har absolut ingen skyldighet att måsta aktivera hans dotter. Det är endast pappan som visar för lite engagemang för sitt eget barn i det här fallet. Fy fan vad sur jag hade blivit på min sambo, om han sagt att det är mitt fel att hans barn har så himla tråkigt! MEN DÅ KAN HAN JU GÖRA NGT SJÄLV!!!...
Eller känner han att han inte kan göra saker utan dig? Nä sånt här kan man ju bli väldigt upprörd över. Visst ska barn kunna sysselsätta sig själva utan att ha föräldern som en svans, för deras egen utvecklings skull. Men han har ju faktiskt valt att skaffa detta barnet så då kan ju HAN ställa upp och göra ngt med henne ngn gång, det ska inte vara ditt ansvar att se till att hans dotter tillfredställs av att få göra olika saker, som barn vill göra.

Man blir nästan mörkrädd när man läser mer och mer trådar över hur bioföräldrarna ger mer ansvar till bonusföräldern än vad de själva tar för SINA egna barn!

Anonym (barnvakt)

Äldre 6 Aug 11:25

#15

Jko skrev 2011-08-04 13:42:23 följande:

Du har absolut ingen skyldighet att måsta aktivera hans dotter. Det är endast pappan som visar för lite engagemang för sitt eget barn i det här fallet. Fy fan vad sur jag hade blivit på min sambo, om han sagt att det är mitt fel att hans barn har så himla tråkigt! MEN DÅ KAN HAN JU GÖRA NGT SJÄLV!!!...
Eller känner han att han inte kan göra saker utan dig? Nä sånt här kan man ju bli väldigt upprörd över. Visst ska barn kunna sysselsätta sig själva utan att ha föräldern som en svans, för deras egen utvecklings skull. Men han har ju faktiskt valt att skaffa detta barnet så då kan ju HAN ställa upp och göra ngt med henne ngn gång, det ska inte vara ditt ansvar att se till att hans dotter tillfredställs av att få göra olika saker, som barn vill göra.

Man blir nästan mörkrädd när man läser mer och mer trådar över hur bioföräldrarna ger mer ansvar till bonusföräldern än vad de själva tar för SINA egna barn!

Så känner jag också, jag har en bonus-son och två egna. När mina barn är här så ser jag till att finnas där annars kan dom ju lika gärna vara hos den andra föräldern om jag väljer att jobba över eller åka bort på allt möjligt JUST den veckan dom är här.
Min sambo däremot, han väljer att dubbeljobba på sin barnvecka och har tusen inplanerade saker HELA TIDEN, när det är bytesdag så blir man helt låst för bonus ska till biomamman och sambon inte är hemma och man kan inte åka iväg och bada flera timmar.
Jag är barnvakt känns det som, han verkar livrädd för att vara själv med sitt eget barn?! Så fort han kommer hem och jag ska iväg så ska barnet till biomamma? Varför kunde han inte gått efter frukost då liksom?!

Nä, f*n va arg jag blir bara av att skriva känner jag nu :)

Oengagerad förälder

INNEHÅLL