Oengagerad förälder

I vilken värld är det att göra"någonting med henne"? Eller åka till lekparken och titta på när hon leker "för det gör alltid mamma". Till den saken hör att vi bor i hus och har en lekpark 50 m bort som vi ser hemifrån, var på vi tycker hon faktiskt kan gå dit själv eftersom vi kan ha koll på henne ändå, medan hennes mamma åker till stans stora lekpark och sitter på en bänk, röker och skvallrar med sina kompisar medan barnen klättrar runt i ställningarna.

Jag tycker då inte att åka och sätta sig och dricka kaffe hemma hos en kompis medan barnet sitter bredvid och dricker saft är att göra någonting med barnet. Inte i min värld iaf. Och jag tycker inte heller att man gör någonting med barnet om man sitter och röker, skvallrar med sina kompisar medan barnet klättrar i en klätter ställning är att GÖRA NÅGONTING MED BARNET, det är att se till att barnet har någonting att göra.

Ser du skillanden?Vänta här nu, så vad är skillanden på att hon är med när jag lagar mat mot att vara med när det bakas? Eller vad är skillanden att vara med när pappa lagar bilen mot att hålla på med ett snickeriprojekt?
Det jag menar är att man som vuxen inte behöver sitta hela dagen och "leka med barnet" utan man involverar dem i det man "måste göra". Och om det är vika tvätt som är prio ett så är det prio ett, då är det inte att dra fram hela pyssel lådan.

Sen ska väl tilläggas att hon inte ¨låter oss pyssla med med henne. Utan om hon ska pärla, så ska vi sitta på stolen bredvid, knyta ihop armbandet när det är klart och under tiden sitta och säga ååååh vad fint, men om vi , gud förbjude, skulle vilja göra ett eget armband under tiden, blir hon sjövild, arg och tycker att vi är orättvisa. Samma med pussel. 

---

att göra någonting med barnet är att ta med de och göra så de känner sig behövda i hemma tycker jag, tex j"ag klara inte av att plocka ur diskmaskinen utan din hjälp, utan din hjälp hade det här ALDRIG gått."
 Eller att åka och bada med dem, göra saker utanför vardagen där koncentrationen är med dem. Eller klättra med dem i klätterställningen. Eller spela fotboll ute på gräset. Eller gå ut och plocka blåbär i skogen.

Inte att sätta ungen framför tv hemma hos kompisen medan jag dricker kaffe. Eller kasta upp dem i en klätterställning och skvallra med mina kompisar medan ungen springer runt och skriker "mamma titta på mig" var 7de sekund.

Det jag vill ha sagt är att det inte är nödvändigt att just LEKA med dem varje dag, utan som TS sambo faktiskt säger, "du måste klara av att leka själv". 

 

Men herregud... om barnet säger "ni gör aldrig nått MED mig" så förväntar jag mig ett annat svar på frågan "vad vill DU att VI ska göra med DIG då?" än "åka till lekparken så jag kan klättra i klätterställningen" (när hon har en klätterställning 5o m från köksdörren) eller "åka hem till någon att fika"

Var det inte det de handlade om?
 att göra nått MED barnet är att involvera de i vardagen, inte stänga det ute genom att låta det titta på tv när saker och ting ska göra i huset.

Självklart gör vi saker MED barnen, men i den kategorin ingår INTE att åka till en annan lekpark än den som ligger bredvid vårat hus och titta på när hon leker. Eller sätta mig vid köksbordet hos en kompis och fika.
Jag kan kolla ut genom köksfönstret och se henne i klätterställningen, det funkar fint för mig (och även för henne faktiskt).
Jag tar hellre henne till fotbollsplanen och spelar fotboll, eller tar med henne och åker skridskor på vinter.
Eller bara leker tafatt ï trädgården. För mig är det att leka med barnet, och även en del av jag anser att svaret på frågan "vad vill du att vi ska göra med dej då?" borde inkl.

Gå och leka i lekparken kan hon göra själv här, och osocial som jag är så uppskattar jag inte att sitta hemma hos vänner och pimpla kaffe en hel eftermiddag medan ungarna kollar på film i andra rummet.

Och nej, det är INTE att umgås med sin barn att sitta och titta på när det leker ett 20 tal m bort, och det kan ju du inte heller tycka egentligen, eftersom att skicka henne till lekparken som ligger här bredvid inte räknades som att man engagerade sig i barnet. men däremot att sitta och snacka skit med sina kompisar medan barnen leker i en lekpark gör det? Är det för att man aktivt satt sig i bilen och ÅKT någonstanns? Är det de som är skillnaden?