Är det rätt att adoptera sn-barn?

Jag har varit borta från civilisationen(?) en tid och därmed helt missat denna tråd. Ber därför om ursäkt om jag upprepar saker som redan sagts 37 gånger.

Varför drar TS gränsen just vid adopterade SN-barn? Varför inte lika gärna ifrågasätta att skattepengar går till barn som räddats efter för tidig födsel? Om man struntade i att sätta in hjälp och bara tog hand om de barn som överlevde av sig själva skulle säkert skattebetalarna slippa bekosta vård och omsorg för många synskadade, hjärnskadade eller på annat sätt funktionshindrade barn. Eller varför inte tvinga gravida att göra alla undersökningar som över huvud taget är möjliga och sedan införa obligatorisk abort av alla foster som inte är tipp-topp? Tänk så mycket pengar vi skulle spara på det!

Eller så kanske vi bara ska konstatera att människor sällan är perfekta, men värdefulla ändå. Och att livet inte är så enkelt som TS tycks tro. Min dotter kom till oss som SN-barn. Hon var född med hjärtfel och skulle behöva medicin livet ut, kanske också en eller flera operationer. Inget av det visade sig stämma. Hjärtfelet var så litet att vi kunde sluta med medicinen och någon operation kommer inte att bli aktuell. Allt hon "kostat" är ett par undersökningar av barnkardiolog. Däremot har hon tillfört en omätbar känsloförmögenhet för mig, min man och alla andra som älskar henne. Vem vet hur mycket jag skulle ha kostat i form av psykofarmaka om jag inte fått bli mamma till henne?

Min för tidigt födde (och egenproducerade) son har förresten inte heller behövt någon särskild vård efter veckorna på neonatal, men det hör väl inte riktigt hit.

OK, så jag, som är född i Canada, borde inte ha fått följa med till Sverige när mina föräldrar flyttade hit? I alla fall inte om någon kunnat förutsäga att jag ca 30 år senare skulle behöva genomgå fertilitetsutredning, några operationer och lite annat som kostar skattepengar?

Eller är det så att man - faktiskt - kan byta nationalitet? Får jag vara svensk trots att jag inte född här? Jag har trots allt bott här i uppåt 40 år och endast ett par år sammanlagt i andra länder. Får min dotter någonsin bli svensk? Hon var ett år när hon kom hit och har sedan bott här i sju år. Säg att hon får cancer när hon är 73, har hon då bott här (och varit svensk medborgare) länge nog för att få utnyttja den skattefinasierade vården? Eller bygger allt på var man är född?

Nu innebär "sn" långt ifrån alltid att barnet är "sjukt". Det kan lika gärna handla om ett barn som exempelvis saknar en hand eller är blind på ena ögat. Det kostar inte särskilt mycket för svensk sjukvård. Å andra sidan kan ett barn som adopteras som "icke sn" visa sig ha väldigt stora behov av vård av olika slag. Överlag får man nog räkna med att det blir lite mer vårdkontakter med ett adopterat barn än med ett hemmagjort. Ett barn som bytt språk under en känslig period kan behöva hjälp av logoped. Ett barn som bott länge på barnhem kan ha känslomässiga problem som man behöver psykologhjälp för. Eller så visar det sig vid hemkomsten att barnet är bärare av någon parasit eller infektion som behöver botas, utan att för den skull vara så allvarlig att man upptäckt den innan adoptionen.

Och vem säger att man inte väljer att föda sjuka barn? Eller funktionshindrade? Det är inte helt ovanligt att redan under graviditeten få reda på att barnet har någon liten skavank. En del väljer då abort. Andra väljer att föda barnet. Vill du förbjuda det?