Är det rätt att adoptera sn-barn?

Många barn med kända sn adopteras till Sverige och de kostar det svenska samhället mängder med pengar, pengar som egentligen är skattebetalarnas. Är det rätt? Och är det rätt att adoptera barn med HIV och andra farliga sjukdomar? De riskerar att smitta svenska barn på förskolan och i skolan. Hur tänker ni andra kring detta? Är det verkligen en rättighet att adoptera vilket barn som helst till Sverige bara för att man fått sin hemutredning godkänd? Har man inte ett ansvar som skattebetalare också och ett ansvar för sina medmänniskor HÄR? Vad tänker ni? Adoption, ja. Adoption av vilket barn som helst, nej.

det tror jag inte. har inte sett så många här som har sn-adoption som första handsval? men har du det så fine, jag ska inte säga emot.

Jag är lite kluven. För några år sen hade jag sagt "ja" rakt av men efter det har jag lärt känna en tjej som är adopterad från indien och jag har börjat byta åsikt. Jag har absolut inget emot utlandsadoptioner av friska barn såklart, känner många som är adopterade om nu någon får för sig att jag är rasist bara pga detta.

Iaf, tjejen från indien är jämngammal med mig (25år). Hon hade polio när hon var liten och adopterades sedan till sverige. Hon har opererat sitt ben otaliga gånger för skattebetalarnas pengar. Det tycker jag är ok. Hon har sedan valt att göra flera rekonstruktiva operationer som gjorts bara för att ärren ska se "snyggare" ut. Det tycker jag inte är ok att vi skattebetalare betalar pengar för. Hon missbrukar smärtstillande tabletter och har såklart högkostnadsskydd så hon inte behöver betala för dem. Hon får olika läkare att skriva ut tabletter åt henne och ljuger om hur många hon har kvar.

Pga operation under gymnasiet valde hon att hoppa av gymnasiet helt. Efter det har hon inte haft ett enda jobb. Hon har skyllt på sitt ben för att slippa ta tag i sitt ben och verkar inte ha några samvetskval alls över att hon lever på soc och inte pluggar färdigt. Hon bor i en finare lägenhet än vad jag gör och soc betalar såklart hyran. Sen sticker hennes föräldrar till extrapengar varje månad så hon ska ha råd med mer utvsvävningar. Nu när hon efter sådär 8år av att bara leva på soc och inte göra nånting på dagarna alls (hon söker alltså inte jobb och är inte intresserad av att jobba) så ska hon börja plugga upp gymnasiebetyg med 200poäng(!) termin. Normal studietakt är ca 400-450p/termin. Eftersom varken soc eller csn vill betala när hon läser så lite har hon fått sina föräldrar att ta ett lån åt henne så hon ska kunna plugga i sån långsam takt fastän vem som helst inte skulle ha några problem med att plugga "helfart". Och hon tycker det är dåligt att inte soc eller csn vill betala för att hon ska plugga(!) fastän hon aldrig försörjt sig själv eller ens försökt försörja sig själv i hela sitt liv. Hon kanske är väldigt sällsynt men det är den enda person som är adopterad med en allvarligare sjukdom jag känner till...

*ser mina skattepengar rulla iväg*

Meh, de är ju inte SVENSKA barn, juuueh!!!!11!!!

Påstår du att dina barn är Svenska?

Menar du i vårdkostnader? (jag blir lite tveksam eftersom du verkar tycka att det är roligt?)

Det är skillnad på att adoptera ett sjukt barn och på att ha oturen att föda ett sjukt barn.
Den stora skillnaden är att du inte har valt att få ett sjukt barn.
Jag gillar som sagt systemet med vården i Sverige. Men jag ogillar att det utnyttjas.

Hur många hade adopterat sn-barn om dom själva behövde stå för vårdkostnaderna tror du?

Jag misstänker att jag citerade fel person.
 

Varför vill du ha ett barn med DS?

För att jag skulle kunna ge det barnet ett gott liv.

Jag trodde den som skrev inlägget hade adopterat.
Adopterade barn (från annat land9 är svenska medborgare, men inte svenska.