Är det rätt att adoptera sn-barn?

Jag har inte tagit några beslut alls kring mitt barn och förskola. Det är hon för liten för.

Men jag skulle inte vilja chansa. Därför svarade jag nej.

Ja och det behäöver inte betyda att man dör av det eller ens blir sjuk

man skaffar ju inte barn om man har HIV ,men man han få det två år senare,vad gör man då?

HIV är något alvarligare än en förkylning. 

Jag antar att dom flesta med HIV inte skaffar barn,men som du själv säger så är smittorisken liten för dom som gör det...jag håller med dig!

Så att det smittar genom öppna sårytor har man skrotat nu alltså?

det borde kunna smitta om ett barn äter det smittade barnets blod, genom munnens slemhinna.

Men jag tvivlar på att man kan få HIV genom att få smittat blod på huden, ens om huden är skadad

Fast dagisbarnen växer upp och blir tonåringar också. Och det händer att tonåringar har sex  ibland så tidigt som 12-13 års ålder. 

Ja jo jag tror ju inte att viruset liksom hoppar från person till person men tänk er själva hur barn är, fan dem ska ju testa precis allt så vad vet man vad dem får för sig, när vi var yngre skulle jag också några andra bli "blodsystrar", hur puckade får man vara? Just därför finns min oro för blodkontakt hos barn.

*tänker så det knakar*

Nej skämt åsido, jag tror inte att problemet ligger hos barnet i sig och heller inte att barnet är mindre värt på något sätt. Jag uttryckte min oro som medförälder. Hur mycket man än vill att sitt barn ska bli en trygg person och kunna stå för sjukdomen så är det inte alls säkert att det blir så ändå.

Och som någon också uttryckte är ju att slår sig ett barn så inte fan börjar man rota eller springa efter handskar, instinkten säger ju trösta och då finns ändå risken där även om den inte är gigantisk. Att man inte är skyldig att informera heller tycker jag var något av det mer skrämmande dessutom, det är ju ändå en rätt viktig information hur eller hur..

Jag vet inte hur stor risken är men den finns där, varför ska man ignorera det?