Håller på att bryta ihop..

Vad hände med honom då?

Hans lungor utvecklades inte, så var tvungen att avbruta graviditeten för hans egen skull. 

Beklagar att er lille prins inte fick stanna hos er. Inget en förälder ska behöva gå igenom. Stor varm kram till er

Det är tungt, outhärdligt tungt, länge. En dag kommer det att bli bättre, men för dig var det ju faktiskt alldeles nyligen. Jag tyckte också att det var urjobbigt när omgivningen signalerade att nu borde det börja bli bättre, nu har det ju gått en månad, och så hade jag själv precis börjat förstå på riktigt. För mig tog det lång tid innan det sjönk in, och när den riktiga smällen kom var det ingen som förstod.

Är er lille killle begravd eller lagd i minneslund eller så ännu? Jag tyckte att det kändes bra när det var gjort, även om det är ett avslut.

Jag vet inte om det känns bättre eller sämre att höra, men jag fick avbryta i vecka 17, och för mig tog det ungefär ett år innan den där tunga klumpen i magen riktigt gav med sig, och jag tror att det är ganska vanligt. Jag blir fortfarande ledsen nu ett och ett halvt år senare, men inte alls på samma sätt. Idag tycker jag ändå att jag är en glad och lycklig människa, även om jag ofta gråter över mina små.

Det är bara fruktansvärt att er son inte fick stanna, och att du också ska behöva gå igenom det här. Jag hoppas att din sambo kommer hem och tar hand om dig snart!