NÄR valde ni att adoptera?

När vi adopterade, var det nästan inga köer alls till något land.  Vi gick ändå med på en organisation typ en vecka efter att vi började undersöka adoption

Jag skulle rekommenda att ni gick med på någon organisation (eller flera) redan nu.   Om vi sedan väljer att adoptera kommer ni vara mycket tacksam för er kötid.  Gör ni inte det, är det bara några tusen lappar som går bort.  Visst, det är pengar det med, men välinvesterade om ni väljer adoption nu eller i framtiden.

(Och gift er, men jag tror du vet det redan    )

Vi valde att ställa upp oss i adoptionskön efter att vi gått föräldrautbildningen.
Det vill säga direkt efter att vi gjort alla våra IVFer.

Ställ er i kö redan nu vet jag, vänta inte till efter föräldrautbildningen. Det skadar ju inte med kötid om det sedan blir aktuellt med adoption och det är ju en sån liten kostnad i det långa loppet men har ni inte provat ivf ännu så kan det ju säkert finnas goda chanser för er att få barn den vägen. Det lyckas ju trots allt för många den vägen även om det tyvärr inte fungerar för oss alla.

Förutom att ställa er i kö till organisationer så rekomenderar jag er att GIFTA er. Många länder har karav på äktenskapstid och man kan inte få ett medgivande i Sverige utan att vara gift om man är ett par. Jag skulle också stäla mig i kö hos socialtjänsten för medgivande utredning (för oss var det 2 års kö där) så att ni får komma på ett första informationssamtal dit.

Vi ställde oss i kö för adoption 3 veckor efter att vi fått beskedet: inga spermier. Ganska snart därefter bestämde vi oss för att adoption var den rätta vägen för oss

Vill också råda er till att gå med i någon eller flera adoptionsorganisationer. Du hittar dem på mia.eu  

Fick ett missfall i v 14 för tre år sen drygt, som var extra besvärligt för jag blödde i mer än två månader och var helt knäckt både fysiskt och psykiskt. Redan då började vi diskutera lite löst att om det inte fungerar så kan vi tänka oss att adoptera. Försökte igen på biologisk väg, men hade då svårigheter att bli gravida igen (misstänker också att det kan ha varit så att vi drabbades av flera tidiga missfall, men dessa fick vi aldrig bekräftade). Efter nåt år skickade vi efter informationsmaterial från olika organisationer, men fortsatte försöka på biologisk väg. Blev till sist gravid igen, men fick missfall i v 10. I princip dagen efter missfallet ställde vi oss på kö hos två organisationer.  Hunnit med ett till missfall efter det och nu har nu helt gett upp tankarna på biologiska barn.
Har inte genomgått IVF, då främsta problemet för oss alltså inte har varit svårigheterna att bli gravid utan det faktum att varje graviditet misslyckats. Har även valt bort utredning (här i länet kan man utredas efter tre missfall) av det främsta skälet att vi känner att tiden börjar rinna ifrån oss och vi vill fokusera på adoption innan det är för sent. Dessutom känns det på nåt sätt (logiskt eller ologiskt, jag vet inte) att vi nu själva har gjort ett val, istället för att genomgå en utredning där vi sen får besked att vi MÅSTE adoptera om vi vill ha barn.
Lycka till! 

Vi gjorde en snabb utredning efter det att vi försökt få barn i drygt 1 år, inga fel hittades. Vi fick rådet att gå vidare till IVF. Men vi bestämde oss rätt snabbt att vi ville adoptera istället och vi anmälde oss för hemutredning. Visst tyckte hemutredarna att vi var lite konstiga som hoppade över IVF och var så pass unga, men efter våra samtal så förstod dom att vi visste vad vi ville göra... Idag har vi två underbara döttrar

skriver mer om mina tankar och upplevelser gällande ofrivillig barnlöshet, missfall och adoption i min blogg offerdal.eu/jmblogg ifall nån är intresserad

Roligt att det finns den varianten också!

Hur unga var ni? Jag var 23 första gången vi hade infosamtal om adoption hos familjerätten. Vi har fått frågan hur det kommer sig att vi vill adoptera när vi är så unga...