Stjärnmamma skrev 2011-08-08 11:56:52 följande:
Låter ju otroligt kul!
Har du biologiska barn?
Att det sliter på förhållandet gör väl alla barn så det borde ju våra också göra isåfall med det märks ej
Det beror väl på vilket uppdrag man tar på sig? Finns barn som är lite enklare som kanske behöver komma till en hjälpfamilj för att få uppmärksamhet och kärlek, och sedan finns det barn som är lite svårare... t.ex ett barn med ett förståndshandikapp eller någon som missbrukar? Då får man väl känna efter innan om man är "rätt" familj för just det barnets behov?
Så vi har rätt att åka med "fosterbarnet"? Men om föräldrarna säger nej? Kan dom göra det? Och hur gör man då? Måste vi då ställa in hela resan eller vart ska barnet vara?
Hur mycket har föräldrarna att säga till om?
Självklart är ju hela placeringen till barnet och det är tänkt att relationen mellan barnet och bioföräldrarna ska bli bra! Men kan föräldrarna bestämma över barnet trots att det bor i familjehem?
Jag menade alltså om man fick träffas innan och "lära känna varandra" så man vet om man skulle passa
Så man slipper avbryta så som du skriver. Det kan ju bli tokigt om man inte får träffas först. Att man får ett uppdrag och får veta om barnet. Och när barnet kommer in i hemmet kanske denne inte trivs?
Men bra att man får träffas innan!
Kontakt med socialtjänsten är ju en självklarhet!
Även bioföräldrarna förhoppningsvis (Det är ju inte alltid det fungerar)
Ett barn kan placeras antingen frivilligt eller med tvång. Oavsett bakgrund så måste ni göra ert absoluta yttersta för att samarbeta med barnets biologiska nätverk. Och ofta är det den svåraste biten med uppdraget, barnet är inga större problem - men föräldrarna stökar. Sen finns det ju naturligtvis jättefina föräldrar att ha att göra med också. Hur mkt föräldrarna har att säga till om beror givetvis på vilken form av placering ni får.
Efter en utredning (som kan göras på flera olika sätt) och ni är godkända så tar kommunen kontakt med er när de har ett barn som de behöver placera. De berättar lite om barnet utan att röja identiteten. Sen får ni fundera. Om det känns rätt så träffas ni mer och får då mer info om barnet. Därefter träffar ni barnet tillsammans med soc och ev med föräldrar.
Självfallet är det olika tuffa placeringar beroende på barnets ålder, ev handikapp osv. Men en sak kan jag generellt säga: Det är mycket, mycket tuffare att vara familjhem än att ha biologiska barn. Du kan aldrig jämföra. Men å andra sidan så hjälper du något barn och du får så otroligt mycket tillbaka att det är värt allt slit.
Och ja, jag har biologiska barn. Dock små och de fanns inte när jag var familjehem.
