Inlägg från: Stjärnmamma |Visa alla inlägg
  • Stjärnmamma

    Ska vi bli familjehem nu eller vänta?

    Jag är 28 år, gift sedan 04 med min tonårskärlek. Vi har två söner på 6 och 5 år och bor i rymlig villa.
    Jag brinner för att hjälpa utsatta människor, jag ger 200 kr till mitt fadderbarn i indien varje månad och har länge velat hjälpa utsatta barn i Sverige genom att bli familjehem.

    Mina söner är relativt lugna, nyfikna på andra människor, och gillar att leka.
    Min man är inställd på samma spår som mig att vi ska bli familjehem. 
    Vi har det bra ekonomiskt, och har en otroligt kärleksfull familj (inräknat närmaste släkten) tycker jag. 

    Vi har dock inte gjort några utredningar ännu, men med risk för att låta vädligt egoistisk så tror jag vi klarar utredningarna Solig Men vi har några frågor....

    Ska vi bli familjehem (eller kontakt/avlastningsfamilj) redan idag? Ska vi vänta tills sönerna flyttat ut?
    Om vi blir t.ex familjehem på heltid, Har man rätt att åka iväg med barnen?
    Vi brukar göra dagsutflykter, hälsa på släktingar några mil bort samt resa utomlands eller campa varje år, Skulle barnet vi hjälper få följa med på sådant? Det känns taskigt att utesluta barnet från familjen men om inte föräldrarna vill/kan godkänna det? Får barnet samt vi (först och främst barnet) "välja varandra" eller sätter dom bara in någon i familjen?
    Vi är öppna för alla förslag, och tror att den vi tar emot till vårt hem kommer trivas men hela grejen med familjehem är ju att barnet ska bli trygg och stabil. Så om han/hon mot förmodan inte skulle vara det har man då rätt att kontakta soc för att hjälpa barnet hitta en ny familj?

  • Svar på tråden Ska vi bli familjehem nu eller vänta?
  • Stjärnmamma
    Anonym (Självfallet) skrev 2011-08-08 11:10:24 följande:

    Klart ni ska bli familjehem! Det är fantastiskt och jag har aldrig lärt mig så mycket om mig själv under den tiden som jag tog hand om tonårstjejer. Dock sliter det en hel del på förhållandet för många, så se upp där bara.

    Frågorna:
    Ni har rätt att åka bort allihopa tillsammans, kommunen betalar för det placerade barnet i regel.
    Ni får träffas och känna er för om ni tror att ni trivs med varann.

    Missade sista frågan. Ja, om barnet och ni inte fungerar trots allt så avbryts placeringen. Men det är ingen bra lösning, så det försöker man undvika. Dessa barn har ofta upplevt tillräckligt med separationer. Så försök att känna efter innan är mitt råd. Och under placeringstiden så ska ni givetvis ha fortlöpande handledning och kontakt med socialtjänsten. 


    Låter ju otroligt kul! Har du biologiska barn? 
    Att det sliter på förhållandet gör väl alla barn så det borde ju våra också göra isåfall med det märks ej
    Det beror väl på vilket uppdrag man tar på sig? Finns barn som är lite enklare som kanske behöver komma till en hjälpfamilj för att få uppmärksamhet och kärlek, och sedan finns det barn som är lite svårare... t.ex ett barn med ett förståndshandikapp eller någon som missbrukar? Då får man väl känna efter innan om man är "rätt" familj för just det barnets behov?

    Så vi har rätt att åka med "fosterbarnet"? Men om föräldrarna säger nej? Kan dom göra det? Och hur gör man då? Måste vi då ställa in hela resan eller vart ska barnet vara?

    Hur mycket har föräldrarna att säga till om?
    Självklart är ju hela placeringen till barnet och det är tänkt att relationen mellan barnet och bioföräldrarna ska bli bra! Men kan föräldrarna bestämma över barnet trots att det bor i familjehem? 

    Jag menade alltså om man fick träffas innan och "lära känna varandra" så man vet om man skulle passa
    Så man slipper avbryta så som du skriver. Det kan ju bli tokigt om man inte får träffas först. Att man får ett uppdrag och får veta om barnet. Och när barnet kommer in i hemmet kanske denne inte trivs? 
    Men bra att man får träffas innan! 

    Kontakt med socialtjänsten är ju en självklarhet! Solig
    Även bioföräldrarna förhoppningsvis (Det är ju inte alltid det fungerar)
     
  • Stjärnmamma
    Dalton skrev 2011-08-08 12:06:27 följande:
    Lite naivt att tro att barn som inte har handikapp är enklare. Placerade barn har ofta traumatiska upplevelser bakom sig, stora problem med tillit och anknytning, noll uppfostran, helt förryckta föreställningar om sig själva. Inte alla, men tänk på att de flesta barn som placeras gör det för att deras familjerelation varit miserabel.
    Sen är alla placeringar unika, det som funkar för en, funkar inte för en annan. Relationen till As förälder kan vara milsvidd från relationen till Bs förälder. Så man kan inte ta för givet att gemensamma semestrar utomlands funkar eller inte, varje relation går byggas utifrån just den insikten.
    Men ni kommer få svar på alla era frågor när ni utreds. Lycka till.
    Det var ju självklart inte så jag menade! Jag skrev att det kan finnas ett enklare barn som KAN komma bara för att barnet behöver kärlek (Det är inte så lätt det heller!!) och sedan KAN det finnas ett svårare barn som kanske har ett förståndshandikapp eller missbruk.. Det var endast ett exempel. Jag kunde lika gärna ha skrivit att det kan finnas ett enklare barn med ett handikapp och ett svårare barn som har problem med anknytningen till sin biofamilj.
    Med det menar jag alltså att varje barn är speciellt och har helt olika bakgrunder samt behov. Att vissa barn är svårare att hjälpa än andra och vissa kan behöva mer kontakt med soc, bioföräldrar och andra typer av personer. Ex. Läkare, skolledning, rehabilitering, terapi m.m. Det finns ingen viss "bakgrund" som kräver mer tid och uppmärksamhet än någon annan bakgrund. Det var verkligen inte så jag menade! Ursäkta om jag fick det att låta som så.

    Om du läser mina tidigare inlägg så ser du att jag redan har skrivit om det du tar upp  
    Alltså, vi VET att varje barn har olika behov och är vissa kan vara lättare än andra att ta hand om  
    Tack så mycket! {#emotions_dlg.flower} 
  • Stjärnmamma
    Anonym (Självfallet) skrev 2011-08-08 12:10:57 följande:
    Ett barn kan placeras antingen frivilligt eller med tvång. Oavsett bakgrund så måste ni göra ert absoluta yttersta för att samarbeta med barnets biologiska nätverk. Och ofta är det den svåraste biten med uppdraget, barnet är inga större problem - men föräldrarna stökar. Sen finns det ju naturligtvis jättefina föräldrar att ha att göra med också. Hur mkt föräldrarna har att säga till om beror givetvis på vilken form av placering ni får.

    Efter en utredning (som kan göras på flera olika sätt) och ni är godkända så tar kommunen kontakt med er när de har ett barn som de behöver placera. De berättar lite om barnet utan att röja identiteten. Sen får ni fundera. Om det känns rätt så träffas ni mer och får då mer info om barnet. Därefter träffar ni barnet tillsammans med soc och ev med föräldrar.

    Självfallet är det olika tuffa placeringar beroende på barnets ålder, ev handikapp osv. Men en sak kan jag generellt säga: Det är mycket, mycket tuffare att vara familjhem än att ha biologiska barn. Du kan aldrig jämföra. Men å andra sidan så hjälper du något barn och du får så otroligt mycket tillbaka att det är värt allt slit.

    Och ja, jag har biologiska barn. Dock små och de fanns inte när jag var familjehem.
    Det känner vi till, Helt klart!
    Man får ju hoppas på att man får föräldrar som gärna samarbetar men får man inte det får man väl försöka göra det bästa av det i alla fall. På något vis kommer det nog lösa sig tillslut :)
    Kan du ge exempel på vad föräldrarna då får bestämma?
    Jag kan ju förstå att de vill bestämma men kan också tänka att det är mycket dom inte får bestämma.
    Helst samarbetar jag ju gärna med föräldrarna men det är ju inte alltid det går tyvärr.
    Hur blir det med läkarbesök, utvecklingssamtal/föräldramöte (om barnet går skola), födelsedagar m.m.
    Vem följer barnet? Bioföräldrarna, Familjehemmet eller båda?

    Jo jag förstår att det är tufft att vara familjehem men vad gör man inte för att få hjälpa till?!
    Vi kommer kontakta soc och sedan får vi se hur det blir. Om vi får hjälpa till eller ej.
    Jag känner i alla fall att jag inte har något att förlora på att försöka, Jag tror även att jag klarar av det.
    Men vad vet jag nu innan jag ens har försökt eller blivit utredd? Man får hoppas på det bästa!

    Tack så mycket för dina svar! {#emotions_dlg.flower} 
  • Stjärnmamma
    Anonym (Självfallet) skrev 2011-08-08 12:20:09 följande:
    Jo, just det. En annan aspekt är också hur mycket tid det tar med allt. Det är mycket möten som ska skötas. Soc, föräldrar, mormor, BUP, skola, förskola etc.

    Nu målar jag upp ett mörkt scenario, men jag tycker nog också att du verkar lite naiv. Det ÄR tuffare än du tror.
    Jag kanske låter naiv men det är svårare att få fram det man verkligen tänker via en dator
    Oftast blir det ju att man skriver ner en del bitar och missar det som kanske är viktigast så andra tror något helt annat än man tänker?

    Mycket möten och tid krävs och det känner jag till. 
    Jag känner även att jag har den tiden, kärleken och ekonomin för att hjälpa ett barn i behov.
    Sedan är det ju upp till soc att avgöra vad dom tycker. Om jag passar. 

    Tuffare än jag tror kan jag väl inte påstå för jag inbillar mig att det kommer vara hemskt krävande, Men jag gör vad som helst för att hjälpa ett barn som behöver det. Jorden ska vara en trevlig plats för alla oavsett ålder!
    Anonym (Självfallet) skrev 2011-08-08 12:23:50 följande:
    Ok, nu ser jag att du hade koll på dessa bitar också! Bra!
    Fråga på om du funderar på nåt mer
    Tack, Men läs ovanstående.
    Jag ska fråga om det är något mer  
  • Stjärnmamma
    Dalton skrev 2011-08-08 12:37:51 följande:
    Be inte om ursäkt, jag menade inte att anklaga dig. Men det du skriver om att barn skulle bli placerade för att de behöver lite kärlek och uppmärksamhet, jo visst. Men när man kommit till det stadiet att barnen behöver placeras så är det rätt trasiga barn vi pratar om. Det är inte fullt så enkelt som att bara ge dem kärlek och uppmärksamhet.
    Att du avfärdar inlägget om att det är slitigt att vara familjehem med att det minsann är tufft att ha biobarn också ger en fingervisning om att du har en hel del att läsa in dig på.
    Det finns ett forum för familjehem, googla fram det och läs på i forumet så kommer du få en mer realistisk bild av vad familjehem får gå igenom.
    Att starta som kontaktfamilj är annars en bra mjukstart.
    Vart skrev jag att det var tufft att ha biobarn? Förvånad
    Jag vet bara om att jag skrev:
    "Att det sliter på förhållandet gör väl alla barn så det borde ju våra också göra isåfall med det märks ej"
    Jag sa aldrig att det är tufft att ha biobarn utan jag påstod att alla barn kan slita på ett förhållande.
    Biologiska, Bonus eller fosterbarn spelar ingen roll. ALLA barn kan slita på ett förhållande.
  • Stjärnmamma
    Anonym (varit familjehem) skrev 2011-08-08 13:56:05 följande:
    *TEXT*
    Nej vad hemskt! Gråter
    Men han uppskattade väl det ni gjorde och ni känner väl er nöjd att kunnat hjälpa till "för stunden"?
    Låter verkligen oklokt att låta honom flytta hem om han fortfarande mår dåligt i hemmet.

    Vi har tänkt igenom det i 2 år och nu ska vi verkligen köra på det.
    Det här är vad vi vill och vi ska göra vårt bästa för att hjälpa ett barn, Om vi mot förmodan inte lyckas (såsom i erat fall) så har vi i alla fall försökt vårt allra bästa och hoppas att det slutligen löser sig på annat vis för barnets och bioföräldrarnas skull. Vi kommer göra allt vi kan för att få det att fungera mellan bio och barnet.

    Vi är intresserad av alla typer av uppdrag, Familjehem, Jourhem, Kontaktfamilj, Avlastningsfamilj m.m.
    Nu har vi även blivit intresserad av att hjälpa ensamkomna flyktingar. Behovet av familjer åt dem är stort här i området och vi hjälper glädjeligen till om vi blir godkänd av soc.

    Angående min fråga om bioföräldrarna får bestämma...
    Vad jag menade är inte att jag inte vill att dom ska vara med och bestämma!
    Jag vill jättegärna att bioföräldrarna är med och planerar och diskuterar om det är möjligt.
    Vad jag menade med frågan var snarare om dom får bestämma t.ex att barnet ska ha godisförbud, inte får se på tecknade filmer, när barnet ska sova, att barnet inte får vara ute och leka efter middagen (Vi har regler angående tider) vilka kläder och frisyr barnet ska ha med mera...

    Så länge barnet bor här och vi har regler tycker jag att det är upp till oss att bestämma vissa saker om barnet. Bland annat när han/hon ska vara inne på kvällarna. Så länge vi har en lämplig tid.
    Vi skulle ju knappast ha 12 som tid för då skulle det bli tvärnej i utredningarna...
    Däremot anser jag att bioföräldrarna avgör om vi ska få ta med deras barn på en biltur runt Sverige.
    Det är ju självklart jätteroligt om bioföräldrarna kan vara delaktig i bestämmelser men det sker inte så ofta i LVU:ade fall.

    Eftersom jag frågar är för att om föräldrarna bestämmer att deras barn inte får vara ute efter middagen så kanske mina biologiska barn vill leka ute på gården en timme eller två. Sen när de kommer in myser vi i soffan och kanske delar på en godispåse, Om bioföräldrarna då bestämt att "fosterbarnet" ska sova den tiden och inte får äta godis, Så måste vi ju göra nya regler för våra söner. Annars blir ju placerade barnet utanför.
    Därav mitt undrande. Jag ville veta ungefär hur mycket som bioföräldrarna får bestämma angående vår vardag i hemmet. Pga nya regler i hemmet m.m
  • Stjärnmamma

    Soc ska starta utredning!!

  • Stjärnmamma
    Anonym (Självfallet) skrev 2011-08-12 20:11:30 följande:
    Kanon! Det blir bra det!
    Ja jag hoppas ju det Kan ju meddela lite senare hur det går och så.. :)
  • Stjärnmamma

    Sekreteraren som jag har haft kontakt med har nämnt pride men det är inget som är bestämt ännu

Svar på tråden Ska vi bli familjehem nu eller vänta?