Dottern blir retad!

Nu är jag inte förälder utan en ung tjej som minns sin barndom väl.-

Mobbning utsattes jag för vilket har satt sina spår.
De få kompisar jag hade (eller de gånger de fick för sig och komma till mig) var inte på grund av mig utan för annat, tex då vi avlivade en hund och skaffade en ny valp så ville alla komma till mig men det var inte för min skull utan för och se valpen.

En del barn är grymma och andra är elaka rakt igenom. Visst, de är bara barn men vart är de vuxna när vi behöver dem?

Ni får gärna skriva och fråga om det är något ni undrar, ska försöka svara så gott jag kan.
Och som vanligt menar jag aldrig illa om det nu råkar vara någon som tar åt sig.
Ha det bra alla och hoppas ni hittar lösningar som är bra för era barn!