Jag känner inte min pappa.

Jag känner inte heller min pappa.

Min pappa har alltid sagt att det är JAG som ska ringa. Hur tänker en vuxen människa n'r han säjer så till en blyg tjej på 9 år ?

Han har en 'ny' fru sen 20 år tillbaks och en dotter på 18 år. Så mej behöver han inte. har aldrig ansträngt sig. Sista ggn jag såg honom var jag ca 15 år (är 21½ nu) och han kom inte ens med julklapparna till mej. (Var 10 min från honom) Dom kunde jag hämta själv sa han. Har inte fått dom än, om man säjer så.
Allt han har gjort är bara min mammas fel, när det är hon som kämpat för vår kontakt. Han skrev i ett brev 'Det är synd att det du minns inte är sant' Hur kan det jag MINNS vara falska saker ?

Han fick sitt första barnbarn för 3 år sen, min dotter. Han har inte skickat ett Grattis eller nån present till henne. Någonsin.
Inga julkort, inga födelsedagskort, inga samtal. Plus att släkten på den sidan agerar exakt likadant. Visst är det moget gjort av vuxna mot ett barn ?!

Skickade ett sista brev till honom då jag var 16 år. Att han är död för mej på allvar. Det kändes skönt.

Klart jag är sviken men han ÄR död för mej. Jag har insett att jag inte missar nåt, det är han som missar mitt liv och sitt barnbarns liv. Jag är liksom klar med att vara sviken och lessen, det har tagit många år att komma över det.

(Nej han har inte ångest för nåt, tro mej. Snackade med min farmor för första ggn sen jag var 11 år nu i Oktober och hon är lika störd hon. Hon sa att han inte tycker att han gjort fel, att allt är min mammas fel och vill jag ha kontakt så ska jag ringa och bla bla. Så den kärringen ska jag aldrig snacka med igen. När jag var liten hade jag astma och hon rökte mej rätt i ansiktet.)

Samma förnamn ?!