Hjälp! Ångest inför inskolning på förskola....

Man får som alla andra, snåla med dagarna så gott det går. Vi planerade tidigt för att vara hemme i två år med sonen (född v 29+0) så jag tog bara ut ett par dagar i veckan första året. Men av olika anledningar var han tvungen att börja redan vid 18 mån ålder. Det kändes inte jättekul, men det har faktiskt gått bra ändå. Det var massa saker som normala 18 månaders kan men som min son inte kunde, men det gick bra ändå. Personalen är van att ta hand om små barn. Och de lär sig. I en rasande fart oftast. Grupptryck är ganska bra ibland

Har han fortsatta problem med apneer så får ni prata med förskolan antingen om att ha någon som kollar honom hela tiden, eller om andningslarm.

Visst skär det i hjärtat att behöva lämna sina barn på dagis, särskilt när de haft en tuff start i livet och man kanske blivit extra överbeskyddande. men som du skriver. Du har inget val just nu och då är det bara att bita i det sura äpplet och göra det bästa av situtationen.

Lycka till. 

Varför ska det göra det ? Man får ta TFP sålänge barnet är inskrivet på neo eller är sjukt o vårdas i hemmet. Sen får man börja plocka föräldradagar som alla andra.

Med 480 dagars föräldrapenning så borde man ju kunna planera och vara hemma lite längre än ett år eller ? Och det gäller ju oavsett om man får friska, sjuka, fullgångna eller prematura barn.

Är barnet sjukt, ja då får man TFP. Har det ett ökat vårdbehov kan man söka vårdbidrag. I många kommuner finns vårdnadsbidrag. Ta ett extraknäck eller ett lån. Det finns många varianter om man är lite fantasifull.

Dessutom så tror jag det gör ont MEST i mamma hjärtat. Barn är anpassningsbara och de flesta dagis är bra med små barn.
 

shit, det var litet, 3 kg vid 1,5 års ålder. Har hon vuxit på sig sen dess eller är hon fortfarande liten ?