Att din syster har rätt, vår egna gemensamma var lillplutten i kusinskaran (hans halvssyskon var betydligt äldre), inte fick vår lillplutt vara med när de stora gjorde saker tillsammans, visst kunde det vara sura miner, men det var inte deras ansvar att ta hand om vår lillplutt, utan vi föräldrar som skulle göra det.
Så ta hand om ditt eget barn och förvänta dig inte att kusinerna skall ta den biten, de är för sjutton bara barn och inte kusinpassare.
Jag anser inte att det är fråga om att "ta hand om". Hon är ju fyra år och kan gå, prata och äta själv! Hon vill ju bara få vara med på ett hörn i gemenskapen.
Vi träffar dem inte alltför ofta och mina andra systrar med barn träffar varandra mycket ofta, så de stora får mer än nog tid för varandra utan småkusinerna. (Jag har även en 1,5-åring, men hon är ju naturligtvis inte ännu så social.)
I mitt huvud borde barnen leka tillsammans och hjälpa varandra. Visst kan det vara bra om man avleder de yngsta emellanåt till att göra något annat och låta de stora vara för sig själva, men jag tycker ändå att barnen till största delen ska kunna leka tillsammans.
Är det ingen som tänker som jag?
Kanske fel av mig att kalla det "lek", men de brukar t.ex. dansa till Wii (Michael Jackson), rita, spela kubb, hoppa i studsmatta. De sitter inte och pratar som vi vuxna, vad jag kan se...