Social bebis som SKA sova på min mage *suck*

Jag tog upp, tröstade & la ner när hon hade lugnat ner sig. Höll på i en timme ungefär första gången. 
Nästa gång tog de 30 min, och nu tar det kanske 10 min sen sover hon. Men jag sittar alltid vid en stol bredvid sängen & vaknar hon så finns jag bredvid. Sitter kvar tills jag vet att hon har somnat helt.

på en stol bredvid sängen*

Åh jag har det precis likadant. Vet inte hur jag ska göra :(
Hur gammal e din bebis? Min är snart 8 v och vi har haft det så hela tiden ,+ att hon hade magknip med ordentliga kramper fram tills för en vecka sen. Så nu är det lite lugnare. Men man kan inte göra så mycket här hemma när den lilla ska vara PÅ mamma hela tiden.
Får väl prova o göra som Sabiinaah skrev.

Tja, jag låter babyn somna på min mage, och sedan tippar jag försiktigt över på sida, så babyn sover bredvid mig i stället. Kroppskontakt hela tiden och har aldrig varit något problem med det ...

Mmm grejen är att jag vill lära min dotter att kunna sova i sin egen säng tidigt så det inte blir en massa stök senare. En kompis har en femåring som VÄGRAR sova ensam. Det är ett stort problem då föräldrarna aldrig får sova ordentligt plus att de ska ha en bebis om mindre än en månad som de har tänkt ha sovande i sin säng men det går ju inte när storebror hela tiden ska ligga där.

Min bebis sover aldrig på rygg endast på sidan.
Det är liksom ngt nytt dom "inte får göra" för varje år tycker jag. Men iof sover min lille i vår säng på natten än sålänge (3veckor)
Men som sagt även om ja vänder han till rygg så lägger han sig sedan på sidan, så jag ser till så inga tyger osv finns i hans närhet vid ansikte osv. Hur dom sedan ska lära sig sova i egen säng gör vi så
Att lillkillen får sova i vaggan på dagen när han sover och som tidigare skrivit så tar vi upp å tröstar å sedan lägger ner igen ifall bebis blir ledsen :)

De får sova på sidan om man lägger någon handduk eller något framför magen så de inte kan hamna på magen. Min son är nio mån och har sovit varje natt på sidan eftersom vi nattammar rätt mycket. De gånger jag lägger ner honom i spjälsängen numera (använde inte den före sex månader) så lägger jag dock ner honom på rygg, fungerar bra.

Sjal. Mina två yngsta har bott i sjalen första 2-3 månaderna, sen har det börjat funka att lägga ner de när de somnat. Yngsta är 8 månader nu och sover själv i sängen hela dagsovstunden och några timmar på kvällen, ibland lägger jag ner henne på natten också när hon ammat och det funkar utan problem.

Grejen är den att om du erbjuder massor av närhet och trygghet nu så har du bäddat för ett tryggt barn inom några månader

Kompisens 5-åring kanske skulle ha varit närhetstörstande oavsett hur föräldrarna gjort i början.

Håller med Dimitra. Om man accepterar Darwins teroier om människans utveckling kan vi konstatera att vi är djur. Precis som andra primater är människobarn födda till att alltid hänga på mamma. Det är därför små barn har gripreflexer. Det är alltså onaturligt för små barn att sova ensamma. Att det blivit normalt har mer med vuxnas och samhällets behov att göra än barnens behov.
Barn behöver massor av närhet när de är små för att utvecklas optimalt. Den stresshormon som utvecklas när små barns separeras från mamma (eller pappa) är skadlig för hjärnans utvecklig.
Det har också visat sig i långtidsstudier att barn som får massor av närhet som små blir självständigare som större.
Det enklaste om man tycker man blir låst av sitt närhetstörstande barn är att skaffa en bärschal eller bärsele.
Alla barn är olika så låt bebis själv bestämma när det är dags att bli självständig.