riktiga psykbryt, hur hantera dessa? (ålder: 2 år 8 mån)

Jag tror på att låta henne vara ensam en stund. Om jag blir så där galet arg så vill i alla fall jag vara ifred.
Gå med henne in på hennes rum och säg sen "Nu går mamma ut och sätter sig i vardagsrummet så att du får vara ifred. Du får gärna komma ut om du vill kramas eller prata, men ska du skrika så där så vill jag att du gör det i ditt rum. Min grabb på tre år förstår det.
Säger ofta till honom att han självklart får vara arg, men att skrika och fäkta omkring sig får han göra i sitt rum. Det är aldrig okej att slå eller bita någon annan. Är man kvar hos barnet så fortsätter det ofta längre än nödvändigt är min uppfattning.

Sen så är ju barn olika och det som funkar på min grabb kanske inte alls funkar på din tjej. Hoppas i alla fall att det löser sig för Er. Det är oerhört frustrerande när ens barn blir så där vansinnigt arg.

Min son är likadan..  Han blir så galet arg att han försöker (och har lyckats med flera gånger) att välta möbler och annat. Nu har vi börjat att ta honom till hans rum och klargöra att skrika och bråka kan han göra där inne.

Sen tror jag att du ska försöka bekräfta henne mer när hon INTE är arg. Säg tex "Vad mysigt det är när du är glad..  ska vi kanske läsa en bok tillsammans" eller nåt i den stilen. Då får hon belöning för sitt "goda uppförande" och så småning om kommer hon själv förstå att det faktiskt lönar sig att vara snäll och trevlig mot andra.

Du ska däremot inte säga att om hon är snäll kan ni göra si eller så, utan belöna henne på ett mer "osynligt" sätt.

Har gått COPE-kursen och där får man lära sig toppengrejer och ledarna där sa (vilket stämmer VÄLDIGT bra) att det man uppmärksammar får man mer av..  oavsett om det är de bra eller dåliga sakerna man uppmärksammar.  :)

Ja du...    prova att bara nonchalera henne. Jag vet att det är svårt, men prova...  :)