Samsovning när tvåan anlänt

Samsov med ettan . Strax innan tvåan kom köpte vi en riktig säng till ettan som vi ställde vid fotändan av våran säng.Hon sov alltså i vårat rum men i egen säng.Bebis låg mellan mig och sambon. Spjälsäng har vi aldrig haft.När sedan ettan kände sig reda flyttade vi bara sängen till hennes rum,då kände hon sig trygg i den. Gjorde likadant nu när trean kom,det har funkat för oss:)

Har ni plats för ytterligare en säng?

Vår 2,5-åring kommer in varje natt och pga det slutade det med att jag och lillebror sovit i annat rum sen han föddes, nio månader sedan... Men jag hoppas kunna flytta in igen när han börjar sova mer stabilt och inte ska amma halva nätterna längre.

Ungefär som ovan har vi också gjort - ställde spjälsängen (som ingen sover i ) mellan vägg och ena långsidan av sängen som ett stopp/fallskydd...(Kan inte ha sängen ståendes direkt an mot vägg pga element)
Sen ligger vi: Minstingen, jag, storasyster och sen pappan.

Har en "vanlig" 190 cm säng och det funkar bra - även nu när minstingen närmar sig ettårsdagen. 

Det har funkat kanon bra för oss, trodde den lilla skulle gråta mycket på nätterna men det har hänt sällan och den stora vaknar inte av det, Vi har 3 st sängar bredvi varnadra. Den stora sover i en säng mot väggen, jag och lillen har nästa säng och sen pappa den sista och nedanför pappa sover hunden i sin korg haha. så många blir det.

Vad många smarta ideér  
Vi har fyra barn och vår minsting är 5 mån, han sover och somnar med oss i vår 160 säng och sedan kommer de andra tre ( 4 år ,5 år och 6 år)  in under natten och då läger jag över lilleman i sin spjälis som står bredvid vår säng (utan långsida). Ja lite trångt är det men alla tycker att det är mysigt och vi sover faktiskt förvånansvärt bra men det är nog för att vi alla är vana att sova så här
 

Mysanochmimer: Vi nattar alltid våran 3,5åring i hans säng och det går bra. Vi sitter där tills han somnar, tar ca 20-30min ibland kortare. MEN, han vaknar ALLTID runt midnatt och vill komma över till oss, ibland går han över till våran säng innan vi hunnit lagt oss, så han sover ju där mest.

Vi tycker båda ändå att det är viktigt att han lär sig att somna i egen säng. Någongång ska han väl kunna sova hela nätter där hoppas vi väl. Han började att nattas i egen säng då han var 14 månader. Vi bytte då ut spjälsängen som han hatade till en barnsäng som han kunde gå i och ur själv. Var inga problem alls då, han har alltid gillat den sängen och sover alltid på dagen i den.
Lillebror däremot har vi inte skaffat någon egen säng till än. Spjälsängen tog vi bort, den fick inte plats då vi ställde in 90sängen så han nattas och sover alltid i våran säng. Vi är dock noga med att han alltid lägger sig på "sin" plats så att han ska förstå att det är hans "säng". Letar på blocket efter en bra barnsäng som han kan ta sig i och ur själv så han också kan börja nattas i egen säng men har inte hittat någon än. Dock känns det inte lika viktigt att skaffa egen säng till lillebror då han inte alls är lika beroende av närhet som storebror. Han somnar alltid själv, utan att man håller på honom.

För att svara rakt på din fråga så har maken och jag alltid varit överrens om att inte tvinga våra barn till att sova i egen säng om de inte själva vill. Så JA, vi har varit överens om samsovning även om vi också fått höra samma kommentarer som ni från omgivningen.

Vilken trevlig tråd :) Vi har en 20-månaders o en 6-veckors o sover oftast barn, vuxen, barn, vuxen i spjälsäng med öppen sida (stora killen), 180-säng och till sist en liten extra sängbit som går in mot väggen o där det är tänkt att lillebror så småningom ska hamna.

För oss tog det ca två veckor innan stora verkade bekväm m lillebror o extra stök. Nattningarna funkade inte alls, men själva nätterna var mer okej redan fr början. Till slut slutade vi natta stora o så fick han vara uppe till vi lade oss el somna i soffan. Nu nattar vi lite senare än innan lilla kom, ibland fortfarande i soffan, och sen är lilla uppe med oss tills vi lägger oss. Snart kanske han kommer att somna lite tidigare o då kommer jag att lämna dem i varsin ände av sängen.

Tips... Lyssna på vad stora barnet vill och låt det styra. Om det går att vara en förälder m vart barn är det ju det bästa. Här har stora nu bytt till pappa när han vaknar på nätterna el när han slår sig. Han vet ju att jag inte alltid finns där. Gör lite ont i mammaegot, men är samtidigt härligt att inte längre vara enda alternativet.

(Alexi: ja, jag vet att det är illa, men alltsomoftast händer det ändå här att båda barnen ligger bredvid varandra i mitten. Om lillebror ammat på den sidan sist o storebror krävt att få klättra över pappa. Så det går också även om det såklart inte är optimalt...)

Kul att höra att det är folk som får det att funka med två barn i samma rum. Trodde innan att det skulle vara helt kört. Det gör det ju inte bättre när man pratar med släkt och vänner och dom tittar på en som om man är dum i huvudet när man säger att vi vill testa att sova alla i samma rum. Jag är nu i vecka 34 och ettan har vant sig vid att krypa upp och lägga sig jämte pappa istället för i mitten. Lite tråkigt att jag får mindre mys men vi tar igen det vid andra tillfällen.