Någon mer gravid i London?

Yey!

Plussade igår och sådana här tips är mycket välkomna! 

Jag bor ganska nära Imperial War Museum, om du vet var det ligger? Lambeth/ Southwark typ. 10 min promenad södväst från Waterloo Station.

Var bor du? Står säkert i tråden men jag orkar inte riktigt läsa igenom hela just nu .

 Ja, jag är beräknad till ca 20 maj. Är det ditt första barn?

Jag vill också ha planerat snitt. Med mitt förra barn blev det "förlängt utdrivningsskede" och ganska akut mot slutet eftersom min ork tog slut och värkarna avstannade. Det blev inte snitt eftersom de lyckades med sugklocka (han var dessutom liten, kom 10 dagar tidigt) men det var väldigt psykiskt påfrestande och stor oro ett tag.

Vet du hur lätt/ svårt det är att bli beviljad snitt av NHS?

Jag har ringt vårt försäkringsbolag också, vi är sjukförsäkrade genom min mans jobb och jag vet att de betalar ut för förlossningar, men jag skall kolla om de kan täcka KS också, för isåfall försöker jag nog göra det privat... 

Har du varit hemma med sig son nu eller går han på nursery? Jobbar du annars?

Lycka till på mötet . Är det på UCH du har det då? Jag vet inte alls hur det fungerar.

Jag bor 10 minuter från St. Thomas, så det blir nog det. Dessutom har de en privat avdelning (fast det kanske UCH också har) så även om jag inte går privat under graviditeten så kan vi betala efter förlossningen/ KS för ett privat rum med egen toalett/ dusch och där anhöriga kan komma och hälsa på 24/7.

Enda anledningen till att jag vill ha privat är nämligen att jag verkligen inte vill dela rum med någon efter förlossningen, under några som helst omständigheter. Det är min absoluta mardröm.

När jag var gravid med sonen blev jag inlagd i några veckor och delade rum med andra kvinnor, och det var fruktansvärt, att höra deras jämmer dag och natt ut och in och behöva köa till toaletten och inte känna att jag kunde duscha hur länge jag ville. Huvva!

Dessutom känns det viktigt att vår son, som då kommer att vara 7, får känna att han kan komma när han vill och hälsa på.

Nog om mina hang-ups . Gör de glukosbelatstning här? 

Ja, okej. Nej, det känns ju inte så lönt att skola in honom och allt för en så kort period.

Hur kommer det sig att du funderade på att flytta tillbaka?

Men herregud vad sjukt att de liksom låg med varandra där inne! . Uuuurk!

Jag vet inte riktigt varför jag tycker att det är så jobbigt att dela rum, folk gör ju det hela tiden, men det tar verkligen emot. Jag har i efterhand fått reda på att man delar rum på vissa sjukhus efter förlossningen i Sverige också, för mig var det så självklart att jag hade eget rum! Ibland har man tur. Jag känner att vi har tur också som ändå har möjligheten att betala £700-800 per natt för privatrum - jag känner verkligen att det skulle påverka både återhämning och anknytning annars.

Ja, precis glukosbelastning är det man gör för att se om man har graviditetsdiabetes. Jag fick göra det två gånger förra graviditeten, eftersom jag kräktes första gången. Men det var skönt att ha det gjort ändå, skall fråga om jag kan få göra det den här gången också, trots att jag inte är i riskzonen...

Ja, 12 år är länge! Vi har bara bott här i tre år och det är liksom fortfarande så att vår "trygghet" finns i Sverige till stor del, men ju längre vi stannar desto mer märker jag ju att mer och mer av den tryggheten förflyttas hit. Framförallt med jobb, som du säger.

Nu när jag är gravid igen kan jag verkligen sakna familjen. Min man höll på att skriva på sitt examensarbete på LTH när vår son föddes, så han återgick till skolan efter bara ett par dagar, men det gjorde inte så mycket för han kom hem tidigt och jag hade både mamma och svärmor som kom över och hjälpte till med storkok och passade sonen medan jag duschade och sådär.

Jag kan känna ibland att "hur ska det egentligen gå!" för inte bara kommer jag vara själv mycket, jag kommer ju dessutom ha en sjuåring som ska till skola, till kompisar och på fritidsaktiviteter. Småsyskonet kommer verkligen få "hänga med" från början . Men det blir nog bra!

Jag ska kolla upp UCH lite närmare, framförallt eftersom du säger att du är nöjd! 

Vilket underbart väder vi ska få i helgen, jag ska verkligen njuta! Vad ska ni hitta på?

Hur har du det Glenda?

Canelle - Jag har några vänner som varit där och var mycket glada och nöjda. 

glenda - Den grininga gubben hade säkert inte barn själv, eller så har han i alla fall inte spenderat mycket tid med dem... Ta upp barnen i en sådan situation kan vara självmord om de är trötta ju!

Skönt att ha snittet beviljat och att du dessutom träffat någon du kommer överens med

Det är bra med mig, fast jag mår så otroligt illa. Har varit sängliggande hela veckan i stort sett, som tur är har min mamma varit på besök så hon har kunnat hämta vår sexåring när mannen varit på jobbet. Lyckas få i mig, och behålla, ungefär en macka och lite grönsaker om dagen, men det är bättre än inget, som det var förra graviditeten.

Tack, LillWilden!  

Nu måste jag lägga mig ner igen, innan illamåendet tar över för mycket. 

Hej! Är det någon i denna tråden som snälla, snälla kan svara på mina frågor om mödravård och ultraljud i London HÄR.

Hej! Kul med fler som är gravida . 

Är första gången jag väntar barn i London och jag har också dålig koll på sjukhus. För oss blir det St. Thomas, bor 5 minuter därifrån. 

Vad jag hört är överlag att förlossningsvården är jättebra, oavsett var man föder. Sedan är det ofta många som klagar på eftervården, när man ligger på sjukhuset efter att barnet är fött. Men rent medicinskt så tror jag att alla de sjukhus är likvärdiga.

Vi fick inte något val, men jag hade nog ändå valt St. Thomas, just för att de är så himla nära, och för att det jag hört är positivt. Dessutom gör de automatiskt KUB-test (comined test) och det vill jag gärna göra.

Vilken vecka är du i? 

Hej!

Jag har BF i maj

 Hur går det för dig? 

Bra. Mår extremt illa fortfarande och kräks fortfarande varje dag.

Men idag gjorde jag ultaljud och Combined Screening, du kan läsa om det här: www.guysandstthomas.nhs.uk/resources/patient-information/maternity/screening-for-downs-syndrome.pdf

och allt såg jättebra ut och bebisen sprattlade och hade växt som den skulle och sådär, så jag känner mig väldigt glad över det!

Har du haft ditt möte med midwife ännu? 

Jag kommer att föda på St. Thomas och det känns bra. Är dock lite orolig över förlossningen och vill försöka prata med någon om snitt. 

Har en midwife genom vår GP, men jag gillar inte henne speciellt mycket. Hon är trevlig och sådär, men ingen jag har det minsta förtroende för. Hade mycket hellre träffat en mw på sjukhuset - de verkar ha betydligt bättre koll på allt.

 

Jag tror bara att det finns en MW som kommer till just den GP där jag är registrerad, en jag pratade med en kvinna igår på sjukhuset om att få gå till en där istället, och hon skulle kolla upp det i veckan.

De har ju det här systemet för att "nå ut" till alla och för att det skall finnas barnmorskor nära, både socialt och geografiskt. Men vi bor ändå bara 10 minuter från St Thomas och har liksom inte det "sociala behovet" av en MW nära så det känns inte som att det är för mig hon är till för.

Här blev jag automatiskt inskriven på sjukhuset, så igår var första gången jag hade kontakt med dem.

Skönt att du verkar få den hjälp du behöver! Och vad bra att du liksom är medveten om din rädsla och hur du fungerar. Jag tror att det är otroligt bra att bearbeta rädslan så tidigt som möjligt!