Någon mer gravid i London?

Glomde ju svara pa detta. Man tar bara av sin egen moderkaka, sa efter forlossningen antingen hamtar hon den pa sjukhuset eller vanligtvis lamnar partners den till henne. Den ska ju vara farsk sa tror max 24 timmar efter forlossningen. Man far ha den i en frysvaska tills dess. Jag vet, later lite ackligt, men det ar ju faktiskt helt naturligt och alla daggdjur ater ju moderkakan efter de har fott just p.g.a. all naring. Min pappa kunde knappt tro det nar jag berattade det, men jag planerar ju inte att ata den ra. Vissa gor smoothies av dem och dricker med en gang, men det kanns lite for mycket. Tablettform kanns bast for mig, kan man ju svalja hela utan att behova kanna nan smak.

Har ar hon som ska gora min tabletter, finns aven  lite ovrig info.

www.placentanetwork.com/utilities/userServices/user_profile.asp

(Kanske borde byta namn till FlumWilden )

Bra att hora att amningen inte har nat med ramjolkproduktionen innan forlossningen att gora. Tyckte bara det kandes sa lite, men nu vet jag :)

Okej, sa fyra manader ar inte for tidigt for att ta med bebis i alla fall, men jag vagar nog inte resa ensam. Fastmannen far folja med. Ar sugen pa att hyra stuga i Sthlms skargard...

Oj hihi, later ratt jobbigt... Men men, det far man vara beredd pa med bebis.

Ja, precis. Jag antar att det gar till sa att sa snart moderkakan ar ute sa placeras den i var frysvaska. Sen far min sambo transportera den till Susa som gor tabletterna. Hon har ett speciellt kok i sitt hem som hon enbart anvander till detta. Vet inte riktigt hur det gar till men hon har nan uttorkningsmaskin som forvandlar moderkakan till ett pulver som hon sen haller i sana dar genomskinliga vegetariska capsules, typ som omega-3-oljor finns i nar man koper det i tablettform. Man far ut mellan 150-300 capsules beroende pa moderkakans storlek och man rekommenderas ta 1-3 om dagen.

Vi har inte helt bestamt oss an, det kostar £150 och vi har ju forstas en massa andra utgifter just nu. Men jag ar valdigt nyfiken pa det, sa tror jag vill prova.

Ja, gud vadret... bra ide det dar med D-droppar, ska jag nog ocksa inforskaffa.

Jag horde ocksa det dar om stamceller men insag inte att det var sa dyrt! Ja, det ar verkligen sa, en malgrupp som man latt kan krama pengarna ur, nyblivna foraldrar. Brunchade med nagra tjejer fran min NCT-kurs idag. Tva av dem ska ha en doula, bara det kostar £800 har i London. Jag forstar dem, men jag skulle aldrig kunna lagga sa mycket pengar pa det...

Det gar fortsatt bra, har inte kant att forlossningen ar pa g men bf ar ju inte forran den 25:e sa jag far vara talmodig och vanta. Gar mest bara hemma, syr lakan till vaggan och bakar, stadar och fixar. Tankte leta reda pa nagra svenska filmer (gillar att se svenska filmer dagtid, kanns mer acceptabelt an amerikanska, vet inte varfor). "Apflickorna" ska tydligen vara bra, ni far garna hora av er med andra tips.

Ska fraga min barnmorska om d-vitamin, vore ju bra att veta.

Du far beratta hur det var pa baby-spa:t! Hur gar det annars med allt? Vant dig vid att ha en liten bebis nu?

Den enda doulan jag kanner till ar hon som ledde var NCT-kurs, men hon bor ju har i sodra London och det vore val bast for dig att ha nan narmre. Visst bor val du vasterut? Vill du ha nan hos dig hela dagarna, eller bara nan timme da och da?

Tack sa mycket for tipset! En del av sketcherna i  "Hogklackat" ar verkligen klockrena
Jag bakar brod, scones och nu senast toscakaka. Himla gott! Sconesen gjorde jag med finriven morot och dinkelmjol, blev ratt lyckat om jag far saga det sjalv. Brodet har jag fryst sa vi ska ha sen nar bebis kommer.

Igar var jag hos barnmorskan, forhoppningsvis sista kollen innan det ar dags, men jag ar helt installd pa att ga over tiden. BF ar 25 maj, alltsa nasta fredag, men nar folk fragar sager jag manadsskiftet istallet och det ar vad jag forestaller mig  (aven om jag hoppas pa att det blir tidigare). Hade med mig min birth plan/forlossningsbrev till barnmorskan igar, den som man fyller i pa NHS hemsida. For forsta gangen nagonsin var det en manlig barnmorska som hade hand om mig och det var nagot pinsamt nar han kom till delen i min birth plan dar jag skrivit att jag helst inte vill ha male trainee staff/male students under forlossningen. Nu var ju han Head of Midwifery Unit, sa ingen student direkt, men anda pinsamt. Nar han laste upp den delen hogt och kommenterade ville jag bara sjunka genom jorden. Kandes som att saga istallet kunde ha sagt att jag kande mig obekvam med att han nyss matt min mage och lyssnat pa bebisens hajrtslag, inte for att det kandes obekvamt, men anda... ni fattar sakert. Jaja, som manlig barnmorska maste han ha traffat pa liknande situationer... Och jag hade inget emot honom alls, men vill helst inte ha en finnig 18-arig grabb stirrandes pa mina privata delar under forlossningsforloppet. En gang vagade jag inte saga nej till att en manlig student skulle vara med hos ett gynekologbesok och jag kande mig faktiskt rejalt obekvam dar jag lag med sarade ben och han sag bortkommen ut.

Intressant att hora om allt detta med vitaminer och pass. Da tanker nog jag vanta med att fixa svenskt pass tills vi besoker Stockholm senare i ar. Kanns ju dumt att betala for mycket.

Idag var jag och fastmannen Henry pa Ikea hela dagen och jaklar vad trott jag ar i benen nu (samt £140 fattigare... oopsie).

Laste forresten nagra av vara gamla inlagg har och det ar intressant att se hur vi oroade oss infor forlossningarna. Nu ar det val bara jag och nan annan som inte fott? Och jag har helt andrat installning sen jag forst blev gravid. Da ville jag ha epidural och allt mojligt, nu vill jag gora det sa naturligt jag bara kan typ, hihi. Sager jag nu iaf, men fraga mig sen igen nar det ar dags, hrrrm.

Varfor blev det sa manga i rummet? Du kanske redan har forklarat det i nagot inlagg, men jag ar nyfiken.

Tva dagar kvar till bf for mig nu, men jag ar helt och hallet installd pa att ga over tiden. Sakert en vecka sadar, lagom till Queens Diamond Jubilee sa att vi hamnar mitt i smeten pa vag till St Thomas sjukhus med kraftiga varkar. Ah sa harligt!

Usch, vad stor jag ar nu, kanner knappt igen mig i spegeln med denna jattemage. Hur kanns det egentligen efter forlossningen nar magen plotsligt ar borta? (ja, inte helt borta forstas, lite daller och hang far man val rakna med)

Det later tufft, men du har helt ratt: Det galler att inte stalla in sig pa att forlossningen kommer ga till pa ett speciellt vis for man vet ju aldirg vad som hander. Det maste ha kants helt underbart nar din bebis antligen kom ut till slut!

Idag ar bf, men det blir ingen bebis har inte. Jag ar som sagt helt installd pa att ga over tiden, men haller tummarna att det atminstone satter igang om nagra dagar. Idag tog jag en lang promenad med jattemagen i solskenet och unnade mig en glass, sa nu varker benen och fotterna. Fick sa manga kommentarer om magen fran framlingar, det ar ratt intressant vilken uppmarksamhet en hoggravid kvinna vacker.

Jag har nu gatt upp 14-15kg allt som allt och hoppas att de forsvinner nagorlunda snabbt, men jag tanker inte stressa. Oroa dig inte for dina sista fem kilon, de forsvinner nog inom sinom tid. Eller sa far du helt enkelt ga pa en shoppingrunda, inget mer med det egentligen

Cannelle, du gissade ratt! Jag har fatt min lilla pojke nu, Lucian heter han. Han foddes 8.10am i sondags efter en valdigt kort forlossning. Jag hade ju hoppats pa vattenfodsel, massage, arometarapi och massa sant, men ingenting hanns med.

Jag vaknade runt 2.30 pa natten i sondags med mensliknande vark som snart utvecklades till vagor av smarta. Forsta tva timmarna var de nagorlunda hanterbara men de blev varre och varre. Hade last att ett hett bad kunde fa forvarkar att avta, antog ju att de bara var nat tidigt tecken och att det fortfarande skulle droja dagar innan jag faktislt skulle foda. Men nar de blev varre i badet och jag borjade bloda forstod vi att de var nat mer. Hade sa obeskrivligt ont att jag inte visste vad jag skulle ta vagen. Vi ringde till sjukhuset och forst pratade vi med en kvinna som sa at mig att ta en paracetamol och vanta ut det. Suck... sen ringde vi igen och da sa de att eftersom jag blodde borde jag komma in sa de kan undersoka, men sannolikheten var valdigt stor att de skickade hem mig igen. Jag hade sa ont att jag hyperventilerade pa telefon, lugna langa andetag var bara att glomma.

Henry packade allt i bilen, men jag var livradd for att satta mig i den for det sista jag ville var att sitta ner med smartan. Efter manga om o men satte jag mig i bilen och det var en riktigt mardromsfard, som jag skrek alltsa. Jag ar bara sa oerhort tacksam att det var tidig sondag morgon sa knappt nan trafik, gatona var nastan tomma. Vi kom fram till sjukhuset pa 25 min.

Bara hissfarden upp till forlossningsavdelningen var en mardrom och forstas inser vi att vi glomt den oranga boken (pregnancy records) i bilen, sa Henry far aka ner till parkeringen igen. De hade inga rum redo, sa jag fick vanta i 25 minuter med hemsk smarta och tryck nedat med andra i vantrummet. Jag bara kved och skrek, upprepade hela tiden "help! it's not suppose to be like this!" och nar Henry val kom tillbaka blev han galen pa att ingen kom och hjalpte oss. En barnmorska kom och fragade om de tryckte o nar jag nickade ett ja till svar insag de val hur brattom det var, nan sa "she's gonna give birth in the waiting room if you don't get a room soon!"

Till slut hamtade de mig och halvvags till rummet fick jag stanna for en vark, det tryckte pa sa jakla mycket och sa plotsligt gick vattnet, var helt dyngsur. Innan jag insag vad som hant trodde jag att bebisen var ute och jag skrek "there is something in my trousers!!". Sen insag jag att det var vattnet (nan kanske sa det), sen ledde de mig till sangen och undersokte mig. Till allas forvaning kunde de konstatera att jag va 8cm oppen. Bara en barnmorska fanns tillganglig och nar Henry fragade henne hur lang tid till jag skulle vara helt oppen sa hon 1-1.5 timme och att en annan barnmorska snart skulle gora oss sallskap. Han fragade om han kunde hamta birth bag med alla vara saker fran bilen och hon sa att det var okej. Jag kande att det var fel, att det skulle ga snabbare, men ville inte slappa lustgasmasken och hoppades bara att han skulle skynda sig. Men inom 5 min kande jag sant enormt tryck och fick saga till barnmorskan, som inte ens var vid min sang utan i andra anden av rummet, att huvudet var pa vag och jag fragade "where's Henry?". Huvudet och kroppen kom ut pa tva krystningar och Henry kom in 30 sec senare just nar Lucian borjade skrika. Stackars Henry trodde han gatt in i fel rum, kunde inte forsta att det gatt sa snabbt. Det var forstas trakigt att han inte var dar sekunden det skedde, men det var anda helt fantastiskt. Vi kunde inte forsta hur vacker var lille bebis var. 

Tva andra barnmorskor tog over med efterkollen, de var mycket trevligare an den forsta. Vi tillbringade hela sondagen pa sjukhuset och kom hem i sondags kvall. Det har gatt bra, men kan inte direkt pasta att jag fatt mycket somn. Lucian ammar bra och ar frisk. Nu sover han i sin carrier cot pa matbordet medan jag och Henry ater frukost och lyssnar pa BBC radio 4. Kanns helt otroligt att vi har var lilla pojke har.

Magen har ju sjunkit, men forstas hanger den. Ar inte sa orolig dock, den blir mindre sa smaningom. Cannelle, kanner ocksa fran och till hur livmodern drar ihop sig, mindre nu dock. Forsta gangen jag ammade gjorde det ganska ont, kandes obehagligt.

Ar nu faktiskt valdigt lockad av baby-spa:t. Skulle du kunna skicka uppgifterna till stallet? Vore kul att ta reda pa mer.

Hoppas allt ar bra med er!