Vad är det viktigaste man kan göra i livet?

Se till att ens liv är värt att leva =)

Att älska och älskas.

Det ju klart =) men hur får man det värt att leva. Vad gör du för att känna att livet är värt? :)

Att se till att ens drömmar går i uppfyllelse, och att göra gott.

Som splink sa ungefär, se till så att de drömmar man har går i uppfyllelse. Sträva efter att må så bra som möjligt genom att göra det man blir lycklig av och fortsätta utvecklas. =)

Njuta?

Känns som att vi ständigt stressar, tävlar och kämpar i dagens samhälle. Vi söker efter stora förändringar och många av oss känner oss mindre värda och dåliga om vi inte hittar dem. Vi glömmer att njuta. Så det viktigaste man kan göra i livet, samtidigt som man fortsätter utvecklas och uppfyller sina drömmar, är att luta sig tillbaka och hinna andas. Hinna njuta av det som faktiskt erbjuds, i stället för att konstant blicka ut mot någonting annat.

Ta hand om sig själv, ta hand om andra.  Det finns nog inget liv utan det ena eller det andra.

Livets mening är för mig är att leva det, Inte bara leva det utan att göra det med lust, glädje, lycka och njutning.

Vägen till det där är för mig en inre väg av utveckling. Att t.ex utveckla sin acceptans, så man inte behöver bli arg och upprörd och andra negativa, destruktiva känsloyttringar. Lära sig glädjas med istället för att vara avundsjuk, svartsjuk osv.

Att försöka vara kravlös och inte skapa konflikter med människor av det enkla och egoistiska skäl att jag vill att dom ska vara och göra som jag vill, istället för att vara och göra som dom själva vill.

Man kan säga att vägen till meningen med livet är kärleksfullhet, vilket gör att meningen med livet blir att utveckla sin förmåga att kunna vara kärleksfull. Alltså sin acceptans, tolerans, förståelse, sin kravlöshet osv,

Glädjas över det man har istället för att gnälla över vad man inte har. Hälsa, barn, jobb, ren luft, friskt vatten... Ett bra sätt att uppskatta livet är att ruskas om och stå ansikte mot ansikte med sjukdom, nöd och elände. Fast man önskar ju att man hade vett att uppskatta allt man tar för givet ändå.
Men man har väl aldrig nånsin längtat så efter att springa som när man inte kan det? Eller glatts över sina livliga busiga barn när man ser multihandikappade barn? Eller längtat efter sol när det bara regnar, eller svalka när det är varmt? Att liksom gilla läget eller göra något åt det.

En filosofisk person som jag kände men som har gått bort nu brukade säga "Meningen med livet är att bli sedd", kanske är det så?

jag tror det viktigaste i livet att man göra , bryr sig om själv samt andra människor och ser med respekt och ömhet på de.