Ni som fått dropp hemma ...
Hej TS.
Jag får näringsddropp hemma liksom många andra människor. Att din läkare inte skulle hört talas om det låter rätt märkligt.
Därimot är det inte bara bara utan riskerna är stora. Ex. blodförgiftning är en vanling komplikation och då är det fara för livet.
Rent praktiskt skriver läkaren en remiss till hemsjukvården som då kommer hem till dig.
Själva droppen får du hämta ut själv på apotektet och de är dyra. Får du dom på recept är det högkostnadsskyddet på 1800kr och det kommer du upp i första gången. Jag är inte säker men tror att i fall som blir det kanske livsmedelsanvisning vilket innebär att du betalar en egenavgift/månad. Det avgiften varierar i olika landsting, i vårat är det 1500kr/månad. Plus av hemsjukvårdsbesöken kostar.
Det kanske är möjligt att ssk har med alla grejer men det blir nog inte billigare.
En annan praktisk sak är att näring inte ges hemma på det sättet med en vanlig armnål utan du måste operera in en venport i ett större kärl. De vanliga kärlen håller inte då näring är för kraftig. En kortare tid kan det fungera men under 9månader går det inte.
Jag förstår att det känns hopplöst och att det känns som en bra lösning. Men i slutänden kan det ändå ha varit värt att åka till sjukhuset.
Ett annat alternativ är att få hjälp på en dagvårdsavdelning. Ex. medicinkliniken eller onkologen. Då kan du åka dit på morgonen och ligga där under dagen för att åka hem på kvällen. Det måste inte vara på en kvinnoklinik. Är det bara var 6:e dag kan det vara ett enklare alternativ.
Men främst tycker jag att du ska be om en second opinion någon annanstans. Finns det medicin som hjälper dig mot illamåendet så är det ju vansinnigt att inte ge den och jag tror att de läkare som tycker intravenösa alternativ är en mindre risk är få. Kan du äta med Ondansetron är det ju bra. Även om forskningen är begränsad så är dropp definitivt inte riskfritt på något sätt.
Jag anser nog att du haft kontakt med en rätt okunnig läkare som har lite svårt för att väga in olika riskfaktorer.
Själv tyckte jag det var jättejobbigt att få sjukvården ända in i hemmet. Så jag lärde mig själv istället. Satt med en sköterska, papper och penna och skrev ner steg för steg. Så från gång ett har jag satt dom själv och det är inte svårt. Det svåraste är att hålla allt rent och sterilt, men faktiskt så blir man ju själv bra mycket mer noggrann än vad sköterskorna är. man är ju rädd om sig på ett annat sätt.
Så visst går det TS!
Men jag tycker du ska kämpa för att få den medicin som hjälper dig istället. Det är att föredra.