Mamma övergav dig inte :(

skolar in min 1,5 åriga lilla tös på förskolan

hela förra v 1h om dagen, jag satt i ett hörn alla dagar..
denna v är det 2 h / dag som gäller. 

idag skulle jag prova att lämna...

igår sa ena läraren till mig att inte lämna bygget utan stanna i fika rummet om jag skulle behövas.

idag så skickar dem iväg oss o säger att det e inget kul att sitta där i 1,5 h... gå ni. vi tar era mobil nr så ringer vi om det e nåt..

jag lämnade 09,30 med en puss o en kram och s tt mamma går nu och kommer snart igen..

det gick hur bra som helst, hon fortsatte leka, dem åt frukt.kl 10 gick dem ut och ca 10,15 så säger hon mamma... då förklarar fröknarna att mamma e inte här o då blev hon jätte ledsen. och då menar jag JÄTTE ledsen..

jag skulle vara borta till 11.. men av någon anledning så gick jag dit 10.45

alla barnen är ute o leker men jag ser inte min flicka.. frågar då en utav fröknarna var min tjej är o hon svarar att hon har haft det lite jobbigt och hon blev ledsen o skrek så hon fick gå in...då slänger en annan jävla skata ur sig att ledsen det var milt uttryckt. hon var ju alldeles  galen..

jag kutar in o hör min dotter gallskrika. springer in o tar henne i min famn o säger att mamma är här nu o försöker trösta allt vad jag kan... jag fick ingen kontakt med henne. hon vägrade släppa armarna om mig, jag gick hem med henne i famnen, gick runt med henne i famnen tills hon somnade av ren utmattning, hon sov från o till i 2h (vaknade o grät 4 ggr)
sen när hon gick upp var hon nästan som hon brukar igen förutom att hon var jätte mammig och fick gråt attacker...
varför i hela jävla världen ringde dem mig inte.. varför lät dem det gå så långt, de var ju därför dem fick våra telefonnr... jag vill inte lämna min flicka imorgon, jag vill verkligen inte.. hur ska jag förklara för henne att mamma inte övergav henne...hur??

alla säger att det går över och att hon mest troligt senare inte ens kommer vilja följa med hem så roligt hon har...

men ni skulle sett henne... gråten o blicken i hennes ögon.... mitt hjärta har sprängts i tusen bitar...hur ska vi klara mrgondagen.. nån som har nåt råd....snälla