Trash-tråden
Håller med er i kompisdiskussionen också.
De flesta av mina nära vänner är nya. Jag känner som en avgrund mellan mig och de jag växte upp med, vi har valt så otroligt olika vägar i livet och även om det genom åren varit trevligt att träffas ibland, så känns det inte bra eller rätt. Jag önskar att jag hade en barndomsvän, det känns så charmigt och jag avundas de som har det haha...
Men jag har bra vänner. Jag har alltid uppfattat mina barndomsvänner som missunsamma, avundsjuka och inga att räkna med när det blåser.
Nu har jag vänner som kan glädjas med mig, ge mig råd när det krisar och sträcka ut en hand (och jag hoppas att det är en sådan vän jag själv är). Men vägen dit var lång, känner mig, liksom Rose, bekvämare kring män, rent generellt.
Med det sagt har jag ett extremt komplicerat förhållande till män haha...och kvinnor.
Till alla helt enkelt. Utom de underbara 
.
