Min 3-åring vill inte gå till förskolan längre!

TrolltygiTomteSkogen: Du får jättegärna skriva på fredag och berätta! Är nyfiken!

Jonte76: Det skulle kunna vara avundsjuka men jag tycker inte att det verkar vara det. Däremot verkar det som att det är själva förskolan som han inte vill gå till och inte att han absolut vill vara hemma.
Jo, jag hoppas själv också detta bara är övergående så här efter semestern och att hon kommer in i de nya rutinerna och i nya gruppen ganska så snart. Men det gör ju så ont i mitt hjärta när han berättare att han inte vill gå. Jag har inte försökt att prata bort det han säger men försökt att fråga vidare och som sagt berättat för fröken om det han tycker har känts jobbigt.

Jonte76: Bra tips det där med att hitta på en aktivitet på vägen till dagis! Ska fundera ut något passande!
Ska också gå till dagis lite innan hämtning imorgon och spana in hur han verkar ha det!

Häckhäxan: Så kan ju min 3-åring också vara när det gäller vissa saker. Men det här tycker jag mig inte känna igen som något sådant.

TrolltygiTomteskogen: Min son har bytt avdelning från avd med 1-2åringar till barn med 3-åringar. I den gruppen är det barn från tre grupper har jag förstått. De barn som gick på avd redan i våras men inte flyttade upp till nästa. De är alltså något äldre än min son. Sedan finns det även barn från hans gamla avd och en parallellavd. De flesta har fyllt tre år eller kommer att göra det nu ganska snart. Han har ett par kompisar från den gamla avdelningen men jag kan tänka mig att det har hänt saker i alla barns utveckling under sommaren. Kanhända att barnen växer åt olika håll när det gäller intressen.
Jag tycker mig se att han tycker om pedagogen och barnskötarna. En av barnskötarna är bekant för honom och de andra är nya. Men han säger att alla de är snälla och roliga (hans egna ord). Det är nog barnen han inte känner sig riktigt trygg med. Många nya barn som han inte hunnit lära sig namnen på, många "grabbiga grabbar"  Jag märker också att det blir allt viktigare för honom att ha någon att leka med. Och det har han inte alltid enligt vad han berättar själv. Han berättade idag att "Jag fick inte vara med, Det var bara A och B som lekte, inte jag" Det kan ju också ta tid nu. Men jag berättade idag igen till en av barnskötarna att sonen säger hemma och på väg till/från förskolan att han inte vill gå. Jag frågade även om han var ledsen och vad han lekte, vilka han lekte med. (Tack för bra tips) Tyckte hon kunde redogöra rätt så detaljerat om aktiviteterna och att han inte varit ensam. Hon berättade också att de haft en "incident" på morgonen då sonen först inte fick vara med och leka men sedan kom in i leken med hjälp av assistens från barnskötaren.
Däremot tycker jag själv inte att det känns som att det finns någon organiserad aktivitet när jag kommer och hämtar, eller när jag lämnar ute heller för den delen. Hur ofta är det sådant och hur ofta är det fri lek? Stämningen är något stökig, men då menar jag inte att något barn skulle slåss eller så utan bara att det är rörigt.

Jag och min man har bestämt att vi ska fortsätta att fråga om dagen, aktiviteter och vilka han leker med. Och samtidigt se om det kanske vänder till det bättre och han börjar trivas bättre. Blir det inte bätre snart så ska vi be om att få stta ner och prata med pedagogerna.

hannis: Han måste ju egentligen inte eftersom den ene av oss är föräldraledig och hemma med lillebror. Men till våren måste han ändå börja igen eftersom vi båda börjar jobba. Sedan vill jag gärna få rätsida på det här med förskolan. Om det är så att han inte trivs där så har vi tid på oss att "ordna" upp det nu på ett enklare sätt när han är ett 15-timmarsbarn. Det känns ju ändå mer som att det är något på förskolan som gör att han inte vill gå dit än att han vill vara specifikt med oss. Helt säker kan jag dock inte vara på det. Men både jag och min man känner att de lutar mest ditåt.

Vi vill ju så gärna att sonen ska ha det roligt på dagis! Och jag tror även att pedagogerna vill det, varför skulle de inte vilja! Just nu finns det många saker att testa och så få vi ha tålamod, innan alla utvägar är blockerade och vi skulle behöva byta dagis. Så långt tänker jag inte ens planera än.

Tack för alla tips så här långt!