Min 3-åring vill inte gå till förskolan längre!

Har haft exakt samma problem som nu löst sig med min 3-åring. Svarar dig på fredag, jag har tyvärr ej möjlighet innan. Har många bra råd hur du kan göra.

Återkommer! 

Avundsjuka på ettåringen?

Annars är det rätt normalt att det tar ett tag innan de kommer in i rutinerna efter sommarlovet. Ändringar, nya kompisar, slut på lata dagar osv. De känner samma sak som vi gör de första dagarna/veckorna efter semestern. Inget konstigt med det.

TrolltygiTomteSkogen: Du får jättegärna skriva på fredag och berätta! Är nyfiken!

Jonte76: Det skulle kunna vara avundsjuka men jag tycker inte att det verkar vara det. Däremot verkar det som att det är själva förskolan som han inte vill gå till och inte att han absolut vill vara hemma.
Jo, jag hoppas själv också detta bara är övergående så här efter semestern och att hon kommer in i de nya rutinerna och i nya gruppen ganska så snart. Men det gör ju så ont i mitt hjärta när han berättare att han inte vill gå. Jag har inte försökt att prata bort det han säger men försökt att fråga vidare och som sagt berättat för fröken om det han tycker har känts jobbigt.

Barn är bra på att pejla av våra känslor.. Klart att det gör ont i hjärtat. Min son (3,5) säger ofta att han inte vill gå men när han väl är där så stormtrivs han. Du säger själv att han verkar leka bra när ni väl är där och att det går bra under dagen. Försöka att smygtitta lite på honom när du hämtar.. Ser allt ut att vara frid och fröjd så är det nog det. Vore värre om han storgrät och såg ut att vanstrivas. Jag tror helt enkelt att det är så att han hellre vill vara hemma, men det är en annan sak. Vissa barn är verbala men hur många gånger har man inte klivit upp på morgonen och tyckt att livet är pest för att man skall till jobbet för att sedan upptäcka att det faktiskt var rätt så skoj. Kan ni inte hitta på nått skoj till och från dagis? Nått som han kan se framemot? Jag och sonen (som också går 15 timmar) leker alltid polis.. Vi cyklar till dagis och låtsas se cykeltjuvar, biltjuvar och allt vad det kan vara. Startar sirenerna osv.. Vi cyklar ofta (har bara 2km till förskolan) så våra cyklar har blivit polismotorcyklar. Detta gör att han tycker att det skall bli skoj att ta sig till dagis. Rutten tar ca: 20-30 minuter med många stopp..

Svårt det där. Jag har en treåring som inte vill gå till dagis på morgonen, som kan bråka om det, oftast vill hon inte heller gå hem och även när vi går hem så kan hon säga mamma jag vill vara på dagis hela tiden.. sen när jag nattar henne säger hon, mamma jag vill vara med dig alltid och inte alls gå till dagis.

Min slutsats, dom vet helt enkelt inte själva vad dom vill Eller så är dom tre år och ändrar sig ofta men menar det dom säger varje gång de säger det

Jonte76: Bra tips det där med att hitta på en aktivitet på vägen till dagis! Ska fundera ut något passande!
Ska också gå till dagis lite innan hämtning imorgon och spana in hur han verkar ha det!

Kort svar: det är en stor omställning att byta från småbarnsavd till storabarn svd. Det ställs mkt mer krav på barnet. De blir yngst igen. Det viktiga är att det finns jänåriga kompisar som barnet trivs med samt TRYGGA pedagoger som kan HANDLEDA barnet!

Min son mådde så dåligt i 1/" år at jag rörde upp himmel och jord på hans förskola. Jag pratade med rektorn och pedagogerna och krävde att hans kompisar från småbarn skulle få komma till hans avd efter hösten.

I hans grupp fanns det nämligen inga andra 3 åringar och de större barnen var jättetaskiga mot honom..(skit-ungar!!!) Därtill var personalen instabil, det avr flera sjuka och värdelsöa vikarier som betedde sig som UFON. Stackars barnen reagerade ju med att bråka och retas och min lille började bitas och slåss hemma. Men nu efter sommaren då jag såg till att han fick 6 veckors ledighet så har gruppen lugnat sig och nya pedagoger som är REJÄLA har börjat där-plus min sons kompisar.

Det gick så långt att en specialpedagod fick komma till avd och handleda personalen.

Så_ märker du att ditt barn inte trivs så kolla av : vem leker han med? Har han kompisar där? är han trygg med pedagogerna? Observera och känn av stämningen. Märker du ngt så ta tag i det genast! Jag stannade kvar lite extra vi lämning och hämtning just för att kolla av läget.

Lösningen kan vara att ta en rejäl diskussion med pedagogerna omgående och då kanske det löser sig. Om inte -tala med rektorn. I sista hand kan man behöva byta förskola helt.

Men: det brukar ta  tid innan de små anpassar till de nya kraven som stor-barns avd ställer så ge det först ett par veckor. MEN var observant på hur gruppen fungerar och om ditt barn har kompisar där. 

Måste han gå på förskolan då? Kanske behöver han vara hemma med er just nu?

Häckhäxan: Så kan ju min 3-åring också vara när det gäller vissa saker. Men det här tycker jag mig inte känna igen som något sådant.

TrolltygiTomteskogen: Min son har bytt avdelning från avd med 1-2åringar till barn med 3-åringar. I den gruppen är det barn från tre grupper har jag förstått. De barn som gick på avd redan i våras men inte flyttade upp till nästa. De är alltså något äldre än min son. Sedan finns det även barn från hans gamla avd och en parallellavd. De flesta har fyllt tre år eller kommer att göra det nu ganska snart. Han har ett par kompisar från den gamla avdelningen men jag kan tänka mig att det har hänt saker i alla barns utveckling under sommaren. Kanhända att barnen växer åt olika håll när det gäller intressen.
Jag tycker mig se att han tycker om pedagogen och barnskötarna. En av barnskötarna är bekant för honom och de andra är nya. Men han säger att alla de är snälla och roliga (hans egna ord). Det är nog barnen han inte känner sig riktigt trygg med. Många nya barn som han inte hunnit lära sig namnen på, många "grabbiga grabbar"  Jag märker också att det blir allt viktigare för honom att ha någon att leka med. Och det har han inte alltid enligt vad han berättar själv. Han berättade idag att "Jag fick inte vara med, Det var bara A och B som lekte, inte jag" Det kan ju också ta tid nu. Men jag berättade idag igen till en av barnskötarna att sonen säger hemma och på väg till/från förskolan att han inte vill gå. Jag frågade även om han var ledsen och vad han lekte, vilka han lekte med. (Tack för bra tips) Tyckte hon kunde redogöra rätt så detaljerat om aktiviteterna och att han inte varit ensam. Hon berättade också att de haft en "incident" på morgonen då sonen först inte fick vara med och leka men sedan kom in i leken med hjälp av assistens från barnskötaren.
Däremot tycker jag själv inte att det känns som att det finns någon organiserad aktivitet när jag kommer och hämtar, eller när jag lämnar ute heller för den delen. Hur ofta är det sådant och hur ofta är det fri lek? Stämningen är något stökig, men då menar jag inte att något barn skulle slåss eller så utan bara att det är rörigt.

Jag och min man har bestämt att vi ska fortsätta att fråga om dagen, aktiviteter och vilka han leker med. Och samtidigt se om det kanske vänder till det bättre och han börjar trivas bättre. Blir det inte bätre snart så ska vi be om att få stta ner och prata med pedagogerna.

hannis: Han måste ju egentligen inte eftersom den ene av oss är föräldraledig och hemma med lillebror. Men till våren måste han ändå börja igen eftersom vi båda börjar jobba. Sedan vill jag gärna få rätsida på det här med förskolan. Om det är så att han inte trivs där så har vi tid på oss att "ordna" upp det nu på ett enklare sätt när han är ett 15-timmarsbarn. Det känns ju ändå mer som att det är något på förskolan som gör att han inte vill gå dit än att han vill vara specifikt med oss. Helt säker kan jag dock inte vara på det. Men både jag och min man känner att de lutar mest ditåt.

Jag har en 4-åring som inte heller vill gå till förskolan och är väldigt ledsen vid lämningar. Efter mycket om och men bestämde vi oss för att byta förskola då vi aldrig kände något större förtroende för denna och sonen trivdes aldrig riktigt (han har visserligen bara gått där sedan April pga flytt men det kändes inte bra för någon av oss). Hoppas verkligen att det blir bättre på nästa förskola. Han får vara hemma med mig och lillebror tills det är dags att börja.

Jag personligen tror inte på att ta barnen ur förskolan när det blir problem utan att till vilket pris som helst lösa problemet. Anledningen är att vi då sänder ut signaler till barnet som gör att det kan bli svårare. När vi löser problem genom att "fly" så betingas rädslan/obehaget i vår primitiva hjärna och det blir sju resor värre nästa gång barnet upplever samma sak. Risken är att du får mängder av problem när barnet måste gå till dagis när ni båda jobbar.

Jag tycker att det låter som om det är en kombination av lång ledighet samt byte av personal/kompisar som ger de här reaktionerna. Sonen var i samma sits förra hösten enligt pedagogerna tog det lång tid innan han kom in i gruppen, detta trots att han hade med sig 4-5 barn från småbarnsavdelningen. I början så sa han ofta att en viss kille var dum men i våras så släppte det så pass att de nu är bästa vänner trots att killen är två år äldre.

Det finns mycket du kan göra, jag antar att barnen ofta är ute eller på väg ut när du lämnar. Stanna kvar en timme och sitt och prata med personalen och lek med ditt barn. Sedan är det tyvärr så att de äldre inte tycker att de mindre är särskillt intressanta på ett bra tag (om ens någon gång). På vår avdelning har 07:orna nu blivit äldst och de är bara tre killar i den åldern och de håller ihop. Jag tror faktiskt att de yngre har sig svår att slå sig in i den väldigt tajta gruppen... Fröknarna sa tom att sonen hade det lite tråkigt när de andra två hade gått hem tidigare en dag men förmodligen så kommer "småttingarna" att släppas in så småningom när de har lärt sig spelreglerna som gäller på den större avdelningen.

Sammafattningsvis så tror jag att det kommer att lösa sig

Det beror väl ändå på vad det är som är problemet? I vårt fall handlar det om att det finns massor med brister som inte kommer att försvinna och att vi inte någon gång känt förtroende för denna förskola. Jag tänker definitivt inte låta mitt barn gå kvar på en dålig förskola "till vilket pris som helst" som du skriver

Nej, jag skrev inte att DU skulle låta ditt barn gå kvar på förskolan till vilket pris som helst utan att VI som föräldrar bör lösa problemet till vilket pris som helst. Det är en väldans stor skillnad. Jag skrev också att jag personligen tycker att man bör göra så och det betyder inte att det varken är rätt eller fel utan min egen personliga åsikt och den står jag fast vid. Jag tror att vi föräldrar i 99 fall av 100 kan lösa problemet precis som TS försöker med. Det finns massor av olika saker som går att testa, allt från kortare dagar till att du är med långa stunder.

Även om det jag skriver är personliga åsikter så är däremot den neuropsykologiska modellen bevisad sann. Dvs att skapa det som kallas negativ betingelse gör det extra svårt när du eller ditt barn ställs inför samma situation igen. Människans primitiva hjärna kommer med automatik att framkalla "flykt" känslor när du en gång har gett vika för det. Det är av dessa fakta som jag anser att TS bör försöka göra allt i sin makt för att lösa problemet och inte fly från det. Om det sedan visar sig vara omöjligt så bör en flytt ske men det är nått helt annat. Det bör enligt min mening också ske kontrollerat och inte med flera månader uppehåll tills han/hon startar på nästa förskola. Att bara plocka ur barnet ut förskolan för att han/hon alltid säger att han/hon inte vill gå utan att försöka reda ut problemet är ingen lösning. Är problemen/bristerna så pass stora att det inte går att åtgärda så finns det andra vägar att gå som t.ex. rektorn, barnomsorgschefen, ansvariga politiker och skolinspektionen.

Jag säger däremot ingenting om ert beslut. Det kanske var det enda alternativet men i 99 fall av 100 anser jag att det går att lösa. Överhuvudtaget så svarade jag inte på din tråd utan gav en generell kommentar om vad jag tycker om att plocka ur dem ur förskolan och detta pga att flera nu har kommenterat just det.

Vi vill ju så gärna att sonen ska ha det roligt på dagis! Och jag tror även att pedagogerna vill det, varför skulle de inte vilja! Just nu finns det många saker att testa och så få vi ha tålamod, innan alla utvägar är blockerade och vi skulle behöva byta dagis. Så långt tänker jag inte ens planera än.

Tack för alla tips så här långt!

Jag tog hem min 3-åring när hon inte ville gå längre.. hon fick gå hem i december då jag fick hp och sen kom sonen i februari. Jag ville inte tvinga henne utan sa upp platsen och tänkte ha dom båda hemma till augusti 2012. MEN nu vill hon gå till förskolan så nu har vi sökt in henne igen och hade turen att vi fick en plats rätt fort. Hon kommer att börja på måndag om en vecka för att HON själv vill det.

Skulle jag arbeta skulle jag vara tvungen att tvinga henne men eftersom jag ändå är hemma spelar det ju ingen roll. Det är inte skolplikt på förskolan! 

Min dotter blir tre i december och lillebror blir ett i november. Dottern har inte varit några problem att lämna alls under hela vintern och våren men i slutet av vårterminen blev hon lite ledsen ibland. Jag tolkade det som att hon då hade börjat förstå och reflektera över att jag och lillebror var hemma och hon på förskolan. Kanske. dock har hon hela tiden trivts bra på förskolan så det kändes ok ändå, dessutom kom ett tio veckors sommarlov strax därefter.

Nu har vi haft ett långt och skönt sommarlov och gått till förskolan för första veckan denna vecka. Hon har blivit väldigt ledsen vid lämningen och också sagt "inte dagis" på morgonen och vägen dit men det har bara varit typ två minuter efter att jag gått som hon varit ledsen och hon har varit lätt avledbar (jag har ringt en timme senare) och sen har hon varit den gladaste av barn hela dagen där, varje dag hela veckan enligt personalen och igår hade hon tom suttit och pratat vid lunchen osv, hon som annars bara pratar med oss föräldrar eller om hon är på tu man hand med någon i personalen (hon är ganska sen med talet). På fredagen lämnade maken och då gick lämningen också mycket bättre så det stärker ju lite teorin att det handlar om mig och lillebror lite grann.

Eftersom jag kände att hon började bli väldigt rastlös på slutet av sommarlovet trots att vi hittade på mycket, hon trivs jättebra på förskolan och hon behöver även vara bland andra barn, lekar osv för utvecklingen så är det inte något alternativ att hon skulle vara hemma. Så det är tråkigt och jobbigt att lämna en ledsen tjej men förhoppningsvis blir det bättre snart.