Saknar min mamma! (långt)

Hej Åsa!
Jag känner med dig!
Jag befinner mig i en liknande situation som du. Min mamma dog i cancer för sex år sedan. Min pappa dog när jag var liten och jag har ingen övrig släkt kvar. Det kändes så tungt för mig när min mamma dog. Hon hade likt din mamma precis fått en hel del livsglädje. Hon hade skiljt sig från en värdelös man och bott ensam ett tag. Hon träffade en ny man och förlovade sig. Hon hade bestämt sig för att börja ett nytt liv med sin nya man, skaffa hus och en liten tax. Hon övervägde till och med att byta karriär. Jag har aldrig sett henne så lycklig! Men lyckan höll inte i sig länge för min mamma heller. Idag är jag gift med mitt livs kärlek. En man hon aldrig fick chansen att träffa. Hon skulle ha älskat honom. Jag är gravid med mitt första barn. Det är tungt att tänka på sin mamma i sådana hära situationer...jag vet hur gärna hon ville bli mormor. Vi har precis köpt hus och jag är världens lyckligaste! Men tänk om man hade sin mamma här vid sin sida att dela glädjen med. Att fråga alla frågor om graviditeten. Hur man var när man var liten och så vidare...Det är tungt! Men du är inte ensam!
*kramar om*