fy tusan vilken familj man har!

WORD!!!!!

tycker det är en självklarhet att man kommer o grattar en i sin familj lr en vän när dom fyller år!
presenter har ingen betydelse men bara man dyker upp o firar sin familj/vän!!
bara för att man är vuxen så kan man ju få fira sin födelsedag!

i min familj o släkt står vi varann väldigt nära, firar ALLAS födelsedagar osv nån fyller 4 lr 79!

jag åker till mina föräldrar utan att dom har bjudit dit mig när dom fyller år! Även om man är vuxen vill man ju bli firad. det man växer ifrån är ju presenter och värdet på dom, man uppskattar att ens familj kommer ihåg en och visar att dom bryr sig genom att komma förbi, inbjuden eller inte!

Hur går det ts?

Nu har det gått en tid, och jag har lagt det bakom mig. Visst jag kanske är en barnunge som blir ledsen över att ingen bryr sig om att gratta mig, när jag tar mig tid att både ringa och skicka kort. Kanske fel att förvänta mig att jag ska få samma uppmärksamhet/uppvaktning som mina äldre syskon alltid fått. Eller att min man inte ens ansåg att det var något att uppvakta/gratta mig för, att hans vänner och öl var viktigare än att komma hem och äta middag ihop med sin familj.
Eller det som tog mig hårdas, att jag hela dagen innan förberett för kalaset, och gått upp tidigt och bakat/städat etc. Sitter och väntar på att dom ska komma men får ett samtal 40min efter att dom skulle vart här, om att dom hellre åker och handlar med min syster. Min syster som inte ens visste om att dom skulle handla och sa till mig att det inte var något akut, dom kunde ta det på eftermiddagen eller i mitten på veckan. Men mian föräldrar ville hellre dit, än att komma på fika som dom redan tackat ja till. Halva min dag gick bort för ingenting, då kunde jag spenderat den på ett trevligare sätt utan stress och besvikelser.

ts, har du tagit upp detta med dina föräldrar i efterhand? hur svarar de? för det låter verkligen inte schysst...

Ja det var dålig stil, ABSOLUT!

Men man måste även tänka lite längre...
VAD var det som gjorde att dina föräldrar prioriterade om?
Börjar de bli äldre? Har de jobbat hårt sista tiden? Är de friska? Har någonting hänt som är jobbigt för dom?
Ibland orkar man bara inte och då måste man få säga nej. Man måste få säga nej utan att hela världen ska rasa samman pga att någon annan tar det så personligt att den sitter och gråter.

För du sitter och tycker synd om dig själv. Men det är DU som är ansvarig för att ditt liv fungerar och att DU är glad och lycklig. Tar man det ansvaret att ta hand om sig själv så blir inte sådana här grejer så allvarliga. Du kan ALDRIG bygga upp dina egna lyckliga och glada stunder på någon annan.

Att inte meddela de ändrade planerna i förväg var uruselt, det håller jag med om till punkt och pricka. Du har all rätt i världen att bli rosenrasande och heligt förbannad och tala om för dom att det var uselt och att de nästa gång kan ringa återbud tidigare!
Men att gråta och vara jätteledsen och jättebesviken är det bara du själv som mår dåligt av. Du måste ta hand om dig själv bättre än så! Annars lär livet inte bli ett dugg enklare. Livet är hårt och orättvist. Ta ansvar för dig själv! Att sitta och tycka synd om sig själv hjälper inte på minsta lilla vis.

Sen måste du se det ur de ANDRAS synvinkel.
Jag kan lova dig att INGEN av dessa har med flit gjort något för att såra och göra dig ledsen.
De har tagit ansvar för sig själva och nu kom det något ivägen som var viktigare för DOM, som rotar i saker du inte ens måste vara medveten om. Det FINNS en orsak till att dina föräldrar tog en annan prioritering i sista stund. Handlingen för din syster var säkert bara en dålig ursäkt och något ANNAT låg bakom.
Samma sak för din partner. Varför skulle han gå in för att såra dig? Varför skulle han medvetet göra dig ledsen? Något annat kom framför honom som för just honom kändes viktigare. Själv tycker jag det var ganska uppenbart att han hela tiden hade planerat att stanna med polarna men inte riktigt vågade tala om det för dig utan var rädd för din reaktion han visste skulle komma. Han drog ut på det i det längsta och det fick bli som det blev.
För hur skulle du ha reagerat om han talat om det från början? Hade du låtit honom eller ställt till med en scen? Hur tror/förväntade han sig att du skulle reagera? Hur hade du velat reagera?

Det finns så mycket som ligger bakom varje beslut.
Bygg upp din egen styrka där du står på en bred bas och inte är beroende av andra för att vara lycklig och glad. Din lycka ska komma inifrån dig själv och inte ligga på andras ansvar, det blir bara jobbigt och energikrävande för er allihop.
Detär inte lätt! Men det går och är nödvändigt. 

Oki....du kanske borde stänga av Dr Phil lite då och då. Din fem-öres psykologi behövs inte här, du har missat poängen.

Ts är VÄRD att bli firad på sin födelsedag. I hennes familj/släkt så firas födelsedagar så ni kan alla lägga ner snacket om att "man behöver väl inte firas när man är vuxen".  Ts ville bara att alla skulle komma förbi på en fika och ha lite trevligt. När hon då bjuder och folk tackar ja går hon upp tidigt för att fixa iordning allt. Att sedan låta henne sitta och vänta och vänta är grymt. Det är grymt och elakt. Varför har man ingen rätt att ställa krav på sin omgivning? Om det är ens familj så behöver man inte ta hänsyn och bete sig som folk?? Hon har inte önskat sig diamanter, bara en fika med familjen. 

Ts, din familj behandlar dig som skit, jag tycker du borde berätta för dem att du förberett osv och ingen kom. Låt dom skämmas lite (om dom ens har det i kroppen). Din gubbe hade jag kastat ut med huvudet först om han inte brydde sig mer än en bukett från macken. Du har all rätt att vara ledsen.

Uppenbarligen är inte födelsedagsfirande särskillt viktiga i TS familj mer än för henne själv....
Som sagt var det dålig stil men GIVETVIS finns en orsak.
(Även om de skulle vara taskig och elaka med villje finns en orsak till det också)

Och nej, du kan inte ställa krav på att omgivningen ska se till att du mår bra och är glad. Det är det alldeles egna ansvar.
Finns inte en enda människa som orkar med att ansvara för att ANDRA människor ska må bra och vara glada och nöjda.
Varför tror du att så många (framför allt kvinnor) som är superstressade, utbrända och har svårt att sova om natten? En stor del i dessa problem ligger i att vara ANDRA till lags hela tiden. Ställa upp för ANDRA hela tiden för annars blir de "besvikna och ledsena".
Om var och en tog ett eget ansvar för sig själv skulle ALLA må bättre. Personen själv skulle inte behöva grina och bli superbesviken. För föräldrarna var det en inställd fika - av någon anledning, som gick att ta igen en annan dag. För TS var det en JÄTTEgrej, vilket inte är sunt. Hon själv drabbas. 

Var och en har ansvar för sin egen lycka.
Man kan inte hänga upp den på andra, då blir den skör som en tråd.

Så att handla med systern var viktigare? Det var ingenting de kunde planera dagen innan eller dagen efter utan just på din födelsedag?

Din man...ja....samma sak där.

Jag förstår dig! Grattis i efterskott!

Av någon anledning så var det viktigare.

Anledningen vet nog inte ens TS om, men någonting gjorde att föräldrarna prioriterade om och det kan vara vad som helst. Jag betvivlar starkt att de gjorde så här för att vara taskiga. Om de brukar fira andra födelsedagar prick på dagen så säger det sig ju självt att det faktiskt var något som gjorde att de ex. inte orkade just då. Eftersom återbudet kom efter utsatt tid så finns det mer som talar för det. Att systern inte behövde handla talar också för att det var något annat.

Man måste se längre än till sig själv.
Det finns orsaker till att människor gör som de gör.
Om man själv bryr sig om den personen så ta reda på VAD det var som orsakade händelsen istället för att grina och tyck synd om sig själv.

Nej, vet du, i det här fallet behöver man inte ta reda på VAD som gjorde att INGEN i ts familj kommer och firar. Och man får visst gråta och bli jävligt besviken när ingen bryr sig om en på ens dag. Det behöver inte vara svårare än så. Varför alltid vara så förstående och bita ihop? Ts föräldrar gjorde fel, mannen gjorde fel. Om födelsedagen är viktig för ts då ser man till att åtminstone fixa något och att komma på kalaset man lovat att komma på.

Man kan ALDRIG säga att någon annan gjort fel utan att veta orsaken till varför personen gjorde som den gjorde.

lika lite som andra kan säga att handlingar DU har valt att prioritera är fel - kan inte du säga detsamma till andra.

Låt oss säga att du var i samma situation.
Du skulle bort på kalas och så hände något. ex. kanske du hade varit hos dr. som ringde med tråkiga besked under dagen. Kanske du fått någon sjukdom?
Du känner att du inte orkar fira o vara glad och att du inte heller orkar prata och berätta om det. Du orkar inte heller sitta hemma och stirra på väggen.
Du väljer att ringa återbud till kalaset och åka och handla istället.

Har du då gjort fel?
Är det okej att andra säger du gjorde fel som skippade tårtan?

Tänk längre än näsan räcker.
Allt kretsar inte runt en person, sig själv.

Många svar har kommit in, Givetvis så kan jag inte kräva att min omgivning skulle komma hit till mig. Lika självklart är det att det finns saker som är viktigare än en fika hos mig. Men när mina föräldrar ringer nästan två veckor tidigare, och bjuder in sig själva till min födelsedag så borde dom också komma dit. Vi pratar dagligen om allt, så jag hade vetat om det var något som hänt. Min syster har haft det kämpigt (tills för ett år sedan). Hon genomgick en sepration och stog ensamstående och förlorade jobbet, så vi har alla hjälpt henne att ta sig upp igen. Men för mer än ett år sedan fick hon nytt jobb, ny man,  ärvde en stor summa pengar  och har ett riktigt fint familjeliv och förhållande. Min syster och mamma prata om att dom skulle ses under veckan, så kunde dom passa på att storhandla ihop (då syster inte har bil). Men det var inget akut, då hon har ica 300m från hemmet. Men mamma fick för sig att det var så brott att åka och handla basvaror (som mjölk och frukt) till henne. Fasten min syster sa att det inte behövdes (samt att hon har pengar och möjlighet att göra det själv). Sen så sa min mor att hon kände att hon behövde åka dit för att hällsa på barnbarnen, vilket hon gjorde veckan innan. Medans hon inte träffat min son på tre veckor. 

 I vilket fall så får dom ha sina olika anledningar till varför dom inte villa komma hit helt plötsligt. Dom är vuxna och får fatta sina egna beslut. Men visst kände jag mig besviken, då vi firar födelsedagar i min familj. T.om min systers man som bara vart i familjen i ett år var det så brott att stressa efter arbeten och åka alla dessa mil för att fira. I vanliga fall så brukar vi ha lite tårtkalas på helgerna istället.  När min mamma fyller år vill hon bli firad både på dagen hon fyller år och ha kalas under helgen. För henne är det väldigt viktigt, och givetvis gör vi det för hennes skull. Det är alltid jag som får engagera mig och fixa med tårtor etc. Jag gör det även när jag inte orkar/vill, just för att jag älskar min mamma och jag vet att det är viktigt för henne, även om hon är 50+.

Peronsligen räcker det gott för mig att bara få ett grattis samtal/sms etc. bara för att visa att man bryr sig/kommer ihåg osv. Jag behöver absolut inte firas av min omgivning med kalas. Men jag tillbringar gärna min dag med min egna lilla familj, även om dte inte görs något speciellt. Men har man bokat in sig hos någon så avböjer man inte när tiden passerat och kommer men en lam ursäkt. Oavsätt om det är födelsedag, tebjudning parmiddag eller tjejkväll. Jag tycker det hör till allmänt hyffs att isf vara ut i god tid.  

Jag blir så fundersam när man inte "förstår" hur trådstarten känner och ska få det att låta somom hon är en egoist som tänker på sig själv och ska växa upp och att man inte kan förlita sitt "liv" på andra människor.

Är det inte det som är livet människorna runt en jag skulle inte se det somom jag hade nå liv om jag inte hade min man mina barn och vänner etc runt mig.

Nu till min fråga till dem som tycker allt detta, har du själv varit med om dethär har du blivit sviken riktigt ordentligt någon gång ?? 

Och är man så stenhård som person att man inte tar illa vid sig av besvikelser så kan du skriva ut dina tips hur du kan ha blivit så..

Trådstarten jag tycker synd om dig och jag hade blivit ledsen om jag varit du.          

Många har i sitt liv relationer som inte alltid är dem bästa, personligen tycker jag att man ska bry sig om varandra. Om man glömmer är sin sa,k men att medvetet såra känns så otroligt elakt.

Själv har jag varit med om att förlora ett av mina barn, 20 år var han när det hemska hände och hela livet rasade.

Inte en enda från min sambos sida har hört av sig. Dem kom inte heller på begravningen.

Anledningen till detta är att jag berättade för min sambos mor att hennes ena barnbarn skolkade mycket. Efter det har hon inte talat med mig. Tro mig jag har verkligen försökt ställa det till rätta men till slut har jag gett upp. Jag har aldrig i hela mitt liv blivit behandlad så och det gör en verkligen uppriktigt ledsen. Så det ska inte mycket till för att man ska bli ratad av en person och i detta fallet  en hel släkt.

Jag tycker väldigt synd om dig att du fick sitta ensam, hade själv gärna kommit förbi med en liten överraskning om du funnits i min närhet.

Men ta inte åt dig, tänk på att du är värd så mycket mer.

Det kostar så lite att visa lite medkänsla