Lycklig skilsmässa

Det absolut bästa jag gjort med facit i hand. Skilsmässan i sig var ganska strulig och vi har mycket dålig kontakt idag jag och exet, men jag mår ändå så mycket bättre. Inte sur och bitter som jag var tidigare, inte irriterad, ledsen, besviken, jag gör som jag vill när jag vill. Ångrar inte en sekund att jag skilde mig. Frihetskänsla utan dess like.

Enda jobbiga är ju att barnen inte riktigt delar min uppfattning.

Det är väl som att rycka ut en en värkande tand. Gör ont innan, väldigt ont och blodigt direkt efter men blir till sist bra.

Vi skilde oss lyckliga.2 barn tillsammans,.

Jo det är underbart att vara "ensam".Kan inte kalla att jag är ensam då jag har ett fantastiskt jobb,härliga grannar och vänner.Vi skildes som vänner från första början,var aldrig några problem med uppdelning,pengar eller så alls.
Det händer att vi umgås idag,eller går tillsammans på föräldrarmöte mm.
Han har flickvän,och henne gillar jag.Hon får vara hur delaktig hon vill,hon är viktig för mitt ex och för barnen.

Men både jag och pappan har alltid prioriterat barnen.Därför bråkar vi inte,utan huvudsaken är att barnen mår bra.
Sen hjälpte han oss extra mycket i början,ekonomiskt och storhandlingar och så och det är jag tacksam för.
Men sen ville jag klara mig själv.

Men vi hjälps åt om det är något.
Jag älskar att vara själv,träffa vem jag vill,att göra som jag vill,känslan av att vara fri är fantastisk.

Jag kan tyvärr inte hålla med de andra... men jag kanske inte har kommit så långt ännu... 11 mån sedan vi sep, skilsmässan går ut om ett par mån, vi är oense om det mesta, barnen tycker det är skitjobbigt... jag är allt annat än lycklig...

Känns som ganska så torftig information att bara höra om man blev lycklig etc. utan att också få en liten inblick i vilka förutsättningar som fanns, vad som ledde fram till skilsmässan.

Om båda tröttnat på varandra, kärleken ebbat ut men man fortfarande är vänner - och dessutom inga barn - så vore det knappast någon skräll att skilsmässan blev "lycklig". Har man däremot bråkat, någon varit otrogen och man har en knippe ungar samt hus som ska säljas - eventuellt med en ekonomisk smäll - ja då är det mer intressant (och imponerande) om skilsmässan var "lycklig"..

Jag är i ett äktenskap som svajar lite men hoppas reda ut det hela. Är nyfiken på om det verkligen är möjligt att ta sig igenom en oehört komplicerad situation men ändå skiljas som vänner och kunna funka bra runt barnen etc.
- Berätta lite om förutsättningarna för ert liv/skilsmässa, tack.. 

Vi var visserligen aldrig gifta men sambos i tio år och ett barn. Separationen var mitt beslut o ett rent helvete psykisk. Jobbigt som bara den. I början bråkade vi ofta men aldrig inför vårt barn. Med tiden svalnade alla känslor som vi hade för varann o då blev det lättare. Idag fyra år senare har han en ny sambo o ett nytt barn. Vilket för mig var jobbigt i början trots att det var mitt beslut att separera. Nu funkar det bra. Kan inte kalla att vi är vänner men vi kan samtala med varann även om jag mest pratar med hans nya. Vårt barn avgudar sitt syskon:)
Tror de lyckliga skilsmässrona är lätträknade men om man gör et bästa av den nya situationen kan man iaf få det att fungera.
Vi sa att vi alltid skulle vara bästa vänner o finnas för varann men det funkar inte riktigt så... Men han har alltid en speciell plats i mitt hjärta.

Tre lyckliga skillsmässor bakom mig. Make nr ett var manipulativ och jag kände enorm befrielse att komma ur det för att hamna i äcktenskap nr två *suck* som drack varje helg. Stod ut i några år och blev lyckligt skild igen för att träffa make tre???? Jag var fullt övertygad om att med honom skulle det hålla hela livet!! Ack, hade fel. Mycket god man och far till mina barn. Lite tråkigare skillsmässa, en blandning mellan sorg och glädje. Beslutade att inte satsa så hårt igen. Fast ja, nu tre år efter skillsmässan misstänker jag att make nr fyra är hittad!

Jag lämnade min dotters pappa för lite mer än en månad sedan. Det var längesen jag kände mig såhär fri och lycklig! Jag kan inte låta bli att gå omkring och le hela tiden.

Tyvärr känner inte mitt ex likadant. Men han var en manupulativ, självisk, barnslig, våldsam, elak och enormt egoistisk människa.

Ush, jag ångrar inte en sekund att jag lämnade honom :)

Jag tror inte det finns lyckliga skilsmässor!

De som säger det lämnar inte all "fakta" utåt, tror jag.

Jag drev igenom en skilsmässa efter 25 år och 3 barn tillsammans. Jag mår personligen mycket bättre; jag har fått ett "inre lugn" som jag inte hade de senaste åren som gift...

Xet fattade inte varför jag ville skiljas; han tyckte vi hade det bra!
När jag sedan drev igenom skilsmässan och nu, nästan ett år efter skilsmässan gick igenom, är han vrång, arrogant, dryg, ignorerar mig när jag pratar med honom om barnen etc...
Det enda han pratar med mig om är hur mycket barnen kostar honom (!) när de är hos honom... Jag blir ledsen när jag ser hur mycket hans prat påverkar barnen...

Men, ytterligare en anledning till att jag idag är så tacksam över att jag verkligen genomförde skilsmässan!

Fast lyckliga skilsmässor - nej, tror jag inte finns!       

Det känns toppen ! både jag och mitt ex mår bättre av att inte leva med varandra .
Vi har ett gemensamt barn ihop ,men där stannade det.

Pappan/exet försökte nog manipulera mig (har blivit de redan en gång innan) kommenterade varför när jag sminkade mig ibland och ville göra mig fin  ..mycket annat också.

Barnslig var han definitivt .egocentrisk och brydde sig knappt om vår son när han väl kom till världen.
Har med andra ord tagit hand om vår son sen dag ett.
Såg ingen ide att fortsätta det förhållandet då ja inte längre orkade va mamma till han :)

Nu får jag dock arbeta för att "hitta" tillbaka till mig själv . Men nu slipper jag iallafall tårarna :) 

men det var tufft i början . Grät väldigt mycket precis efter separationen . Men nu 4 månader senare så börjar jag bli gladare :)