God doesn´t make mistakes

Men TS, man gör ju inte fosterdiagnostik för att föräldrarna SKA göra abort. Man erbjuder de tester som är möjliga och sedan får föräldrarna göra vad de vill med den informationen! Många gör inte heller abort, men kanske blir de bättre förberedda som sagt?

Du skriver att testerna inte "borde" finnas, samtidigt klandrar du inte mammor som gör abort, samtidigt anser du att "vissa" funktionshinder kanske borde aborteras? Hör du inte hur förvirrad du låter?

Dessutom testar man aldrig bara för DS. Man ERBJUDER tester för att se om det finns några kromosomavvikelser öht, varav vissa kan leda till mycket allvarliga handikapp. Även på rutin-UL, meddelar barnmorskan givetvis om något ser avvikande ut. Menar du att hon inte ska göra det?

Att allt detta skulle ha något med att "utrota" DS-barn att göra, är ett grovt missförstånd. Ingen tvingas testa, ingen tvingas göra abort och de flesta DS-barn som föds, är lika älskade som andra barn.   

Dessutom är din trådstart-titel extremt missvisande och nästan skrattretande. Om Gud inte gör några misstag - varför då erbjuda fosterdiagnostik öht? Ens vid svåra funktionshinder?

Jag tycker tvärtom att det är lite hemskt att du använder din (som det verkar) pigga, glada och härliga dotter, som slagträ i en debatt som faktiskt inte har ett dugg med henne att göra. Du verkar inte ha ett dugg koll på vad möjlighet till fosterdiagnostik, egentligen handlar om. Tekniken skulle absolut kunna användas fel ("tvinga" folk till abort etc) men så sker inte! Och även om den gjorde det, skulle det ändå inte bara födas "elitbarn" - vad nu det innebär. Alla har vi våra skavanker, men en del handikapp är värre än andra. 

Men vem ska avgöra när något är "väldigt galet"? Det är ju högst subjektivt.

Att alla människor har lika värde, har inte med saken att göra. Alla födda människor är lika mycket värda. Men nu handlar det om ofödda. Och de har inte samma värde eller rättigheter, i så fall skulle vi inte tillåta abort alls.

Det går redan att abortera foster pga "fel" kön, ögonfärg eller whatever. Detta beror på att man - åtminstone inte fram till en viss vecka - måste motivera varför man gör abort. Du och jag kan tycka att det är hemskt att kön, hårfärg eller vissa handikapp väljs bort. (Om det nu är så). Men detta är konsekvensen av att vi har fri abort i Sverige, samt att man genom teknik kan ta reda på vissa saker. Du vill ha en gräns, andra vill ha en annan. Lev med det.
 

TS, möjligheten att göra Nupp-test och fostervattenprov för att kolla kromosomavvikelser (varav DS bara är en av flera), har funnits i många år.

Ändå föds fortfarande barn med DS Varje år. Detta för att:

1) Alla föräldrar vill inte testa.
2) Alla som testar, vill inte göra abort.

Du kommer m a o med påståenden som inte alls stämmer med verkligheten! Att just DS-barn skulle vara mindre värda, att de håller på att "utrotas" mm.

Visst finns det fördomar om personer med DS, men det finns det mot många andra grupper också. 

Jo, du kan testa för ögonfärg. Om du sedan går och gör abort efter den informationen - och inte har passerat sista godkända veckan - kan ingen i världen hindra dig. Detta för att kvinnan normalt inte behöver motivera orsaken till en abort. Bara väldigt sena aborter, som kräver specialtillstånd.

Sen skulle förhoppningsvis ingen göra abort enbart pga ögonfärg, men teoretiskt är det möjligt.

Det klart att det är en värderingsfråga. Men varför finns då fosterdiagnostik öht? Det ligger ju alltid en värdering i det, t ex att kunna välja bort pojkar om man har svår muskeldsystrofi i släkten, så att man slipper få en son vars kropp sakta förtvinar tills han dör, oftast redan före 30 års ålder. (Mkt värre handikapp än för de flesta som "bara" har DS).

Trots detta, kan killar med denna sjukdom få ganska bra liv! Vem ska avgöra vad som är ett "värdigt liv"? Vilka tester ska erbjudas och inte?

Staten tycker (helt rätt, enligt mig) att det är upp till de blivande föräldrarna att avgöra. Inte att samhället ska avgöra vilka barn som är "värda" att få födas och inte. 

Och fanns inga tester, så skulle det födas fler barn med mycket svåra handikapp och i vissa fall livslångt lidande. Du tycks inte förstå, att dessa tester inte primärt görs för att "få bort barn med DS", utan för att det finns ANDRA (mindre vanliga) kromosomavvikelser som är mycket värre! (Sedan har många barn med DS även andra handikapp, men det är en annan sak.)

Jag känner en tjej som väntar barn och har muskeldystrofi i släkten - hennes storebror dog i den svåraste formen, endast 28 år gammal! Det fanns test även för henne, eftersom denna sorgliga sjukdom tyvärr är ärftlig. Hon avböjde dock. Hon vill inte ställas inför det valet och hon har växt upp med en svårt funktionshindrad bror, så för henne är det inga problem. MEN inte sitter hon och är arg för att testen erbjuds! Hon förstår ju varför!   

Du tänker helt rätt, bara du inte skuldbelägger dina barn om de nu skulle tänka eller känna annorlunda än vad du önskar.

För vad du indirekt gör, är att du försöker bestämma "åt" dem. Att du försöker avgöra vad som är "rätt" eller "fel" att känna. Och det är egentligen lika fördomsfullt som att tycka illa om DS-barn...

Men alla vill sina barns bästa, alla föräldrar vill att deras barn ska trivas som de är, så självklart förstår jag dig så långt. Som flera andra har skrivit - det är vinklingen i den här tråden och din koppling till fosterdiagnostik, jag inte riktigt köper.
 

Nej, DS i sig är ingen sjukdom, men DS medför ofta sjukdomar och tilläggshandikapp. Din dotter verkar ha en lindrig form.

Dessutom kan andra - värre - kromosomavvikelser upptäckas vid SAMMA test. Varför förutsätter du att alla som vill kolla om allt är OK, till varje pris vill "ta bort" just barn med DS? 

Så har du ALL rätt att känna angående din dotters möjligheter och begränsningar. Ingen kan ta ifrån dig det!

Men du kan inte diktera vad ANDRA ska känna! Finns möjlighet att testa, bör det vara upp till de blivande föräldrarna och inte samhället, om det är "ok" eller inte. Och om det ska vara upp till föräldrarna, måste de ju ges möjlighet att göra testet OM DE VILL. Sen hur man lägger fram det - om man erbjuder det till vissa grupper eller inte - kan alltid diskuteras, precis som vid all annan screening.

Du fick rådet att äta folsyra för att minska risken för ryggmärgsbråck och det sitter du minsann inte och surar över, trots att lindrig till måttlig ryggmärgsbråck, inte är värre än att leva med DS! Var det inte "kränkande" att du fick det rådet då, för vad är det för fel på barn med ryggmärgsbråck, egentligen?