God doesn´t make mistakes

Att kränka någon är att behandla en person nedsättande i ord eller handling, eller att göra ingrepp i dennes rättigheter eller frihet. Synonymer är förödmjuka, skymfa och såra. Kränkning kan vara en brottslig handling. Att förtala eller förolämpa någon kan vara ärekränkning, och andra typer av kränkande handlingar kan vara brottsliga till exempel enligt de olika lagarna mot diskriminering. Kränkning kan också vara grund för skadestånd. En äldre betydelse av ordet är att ha samlag med en kvinna på ett vanärande sätt, såsom utanför äktenskapet eller med våld.

Kränkning kan vara att inte respektera en bestämmelse, överenskommelse eller avtal

Att subjektivt tycka att något är en kränkning är inte samma sak.

Nedersta raden antyder ju att TS kränker de som tar hjälp av fosterdiagnostik?       

Har läst hela tråden och har lite tankar.
UTAN fosterdiagnostik och möjligheter att kontrollera fostrets  möjligheter till ett liv utan hjärtfel, avsaknad av lillhjärna , trisomi 13 och 21 med flera hade jag inte varit gravid idag. Jag är 44 år gammal och jag hade inte tagit risken. Statistik är inte bara siffror.

Personligen vill jag ge mina barn möjligheterna att leva självständigt och rikt. Jag kan inte se mig som en mamma som resonerar utifrån att "min dotter är lättare att hantera (vilket implicerar "enklare för mig som mamma"), Ds-barn sitter sällan i fängelse" eller  det mer nedlåtande "DS-barn är ju så glada och keliga". (Roisin hade ju citatet klart "they make such excellent pets")

Jag är ytterst tacksam över att man kan utesluta NÅGRA orosmoment, det finns tillräckligt med sådana ändå.

Sen tycker jag heller inte att man är mer kärleksfull och god för att man ställer ut sin 10-åriga dotter i media och söker reaktioner. För mig är det osmakligt och jag tror ofta att man vill dölja konflikterande känslor genom att understryka hur UNDERBART det är med detta barn.       

  

Filosofen och etikprofessorn Torbjörn Tännsjö tycker inte att det finns några problem med fosterdiagnostik så länge den inte är tvingande.

Ur aftonbladets text Sven-Erik Johansson förfasas över

– Jag försvarar fosterdiagnostik. Samhället ska inte hålla sig med någon idé om vilka människors som ska eller inte ska få finnas till, säger han.

Han ser snarare ett problem med att man inte har mer långtgående diagnostik. Teknikutvecklingen har gjort det enkelt att testa Downs syndrom, men Tännsjö tycker att det borde vara lika lätt att testa andra sjukdomar och funktionsnedsättningar.

– Problemet är att diagnostiken endast är riktad mot Downs syndrom eftersom samhället då sänder ut ett budskap om att just det inte är ok. Det vore skillnad om man kunde välja vad som helst. Då blir det individen som styr, och det är så det bör vara.

Han säger klart och tydligt att beslutet ligger på individnivå. 

Hoppla, min inflikade text kom först på rad 3...

Tännström ser ju problemet i att just DS isoleras i diagnostiken, inte sant?

Jag står helt i andra änden av skalan mot TS. Jätteroligt att hon får en livsuppgift i och med sina barn, hoppas att det kommer att fungera om 20 år med. 

Jag har arbetat en hel del med autistmspektrastörningar och SN-barn när jag pluggade och jag blev förstärkt i min sy på saken genom den kontakten.

Visst är det bra att vi inte är likadana, allihop? Eller gäller det bara om man har något som liknar DS?