God doesn´t make mistakes

Jag är varken rädd eller fördomsfull när det gäller DS. Jag vet att det är ett funktionshinder som i många fall innebär lidande för föräldrar, de drabbade barnen och kanske särskilt DS-barnens syskon som åsidosätts av föräldrarna.Självklart kan man älska dem! Det jag menar är att det kanske är svårt att älska ett barn som inte är vad man önskade, hur krasst det än må låta.

TS argumentation lämnar mycket att önska, ja, men å andra sidan är det ju förståeligt. Hade hon inte fajtats med näbbar och klor som hon gör så hade hon antagligen förr eller senare blivit anklagad för att ångra sin dotter. Det här är ju FL, du vet.

Men du... Jag skrev "Hanna" inte Hanna... alltså menade jag någonting annat än direkt min dotter...Alla ord som hade (" " ) citattecken omkring sig ska man inte ta precis ordagrant..men trodde du skulle faktiskt förstå .. MY Bad.. ska inte upprepas =)

 Dina ord får mig inte ens att haja till.. Orden tyder enbart på att du kanske är frustrerad över att jag inte har samma åsikter som du.. Du får gärna tycka annorlunda.. Din fulla rätt. Men jag skulle aldrig ta till ev personangrepp.. Det är ett tecken på att man inte längre har någonting att säga egentligen..

Absolut inte. Men vad som händer senare är utom min(våran) kontroll.  Jag kan bara rå för det val jag står inför om det visar sig vara nåt fel på fostret.

Alla vill ju ha ett friskt barn som kan ta hand om sig själv och leva länge.

Och faktiskt så måste jag säga att jag håller med en tjej här inne om en sak. Om man nu kan göra testen och får reda på att fostret har nåt kromosomiskt fel eller DS så varför är man så grymt egoistisk och tänker: Vi kommer att älska vårt barn lika mycket ändå!
Det handlar ju inte om er för bövelen! 

Sen kommer föräldrar säkert och säger: Hon är så glad hela tiden, hon är speciell och hon vet om det!
Men vaad vet du om det? En funktionshindrad person är inte dum i huvudet, han/hon ser runtomkring sig och tar in allt! Han/hon är inte särskilt glad över att ha någon som måste ta hand om en i hela ens liv! JA, dom fattar det!(ett liv som för övrigt kanske inte vara lika länge som en "frisk" människa)

Det som jag tror att många föräldrar till barn som har DS försöker att undvika att förstå är att människor med DS också har tankar och känslor. Jag har själv fått höra ifrån en 18 årig flicka med DS säga: Varför just jag?..
Och det tär i hjärtat på mig!! Jag älskar henne, hon är helt underbar! MEN VAD SPELAR DET FÖR ROLL VAD JAG TYCKER OM INTE HON TYCKER OM SIG SJÄLV!

Nu ska jag nog sluta skriva, jag blir bara upprörd av folk som "måste vara stolta" för att deras barn har DS. Det är ingenting emot dig och din dotter. Ens barn är alltid ens barn, och man är alltid stolt över dem. Men därför tycker jag att det är bra att ha testen, för att själv kunna välja själv.

Ni som skriver så illa om barn med DS, jag har träffat Hanna och sett Hanna och hennes mamma många gånger på stan och en mer levnadsglad tjej än Hanna får man leta efter Hon är alltid glad ju!  

Var skrev jag "alltid lätt"?

Ja, Hanna är alltid glad. Nåt konstigt med det? 

Hmmm, jag är väl den ende i tråden som inte fattat förrän nu,
att TS är Sirpa Hotti...

När jag läste trådstarten fick jag en känsla av att ts länkade till
en person i tredje form. Vet inte varför jag fick den känslan,
som ju uppenbarligen var helt åt skogen.

Tycker du att det kränker människor med ryggmärgsbråck att rekommendera alla kvinnor att käka folsyra både före och under graviditet? Tycker du att det kränker människor med FAS att rekommendera gravida att avstå alkohol? Kränker det astmatiker att inte röka under graviditeten?
Att inte kläcka ur sig downsbarn är inte det samma som att gå ut och skjuta av redan födda.
Din blogg ger mig huvudvärk både till innehåll och språk.

Oftast.. ska vara med..  tappar ord ibland..och ser inte det när jag kollar..Så givetvis utgår jag inte att Hanna inte representerar ALLA personer med DS.

Jag tar inte åt mig av föräldrarnas personliga val. Det är deras sak. Jag reagerar mot den selektiva fosterdiagnostiken som finns..

När har jag sagt att DS inte är ett funktionshinder?? Det är det i högsta grad..
DS är inte en sjukdom.