God doesn´t make mistakes

Ok. Klart att hon kan vara fertil, dumt av mig.
Är hon av samma åsikt som du? Försöker hon bli med barn?

(att menstruera implicerar inte självklart fertilitet i den åldern, så troligen vill hon bli med barn och är utredd-annars kan man knappast veta)

Sven Erik Johanssons kvinnosyn genomsyrar hans inlägg. Han "skulle inte uppmana sin fru till abort". Nähä. Det är inte ditt val, gubbjävel, det är din frus val. Du har ingen bestämmanderätt över någon människas abort för du är inte kvinna. Du kommer aldrig vara gravid, du kommer aldrig bära ett barn med allt vad det innebär. Du har därmed heller inte någonting att säga till om. Alla dina ställningstaganden är väldigt enkla, för de påverkar inte din kropp, de påverkar inte dig. Det är så otroligt lätt att gå omkring och tycka och tänka om saker som man aldrig kommer påverkas av själv. Det är lätt att säga till andra att de borde göra det ena och det andra, när man själv aldrig kan hamna i den situationen och tvingas ta det ansvaret. Det är så jävla lätt att moralisera.

Ursäkta aggressionen men när en man konstant upprepar "jag skulle inte uppmana min fru ..." som om han har någon bestämmanderätt över kvinnans kropp, så slår jag bakut. Vad fan, liksom.

Jag uppmuntrar gärna kvinnor till att göra abort om de känner att det är vad de behöver göra. Det finns inget egensyfte med att minska antalet aborter.

Vet du, det är jäkligt lätt att säga EN sak innan man faktiskt hamnar i en sån situation där man tvingas att fatta ett beslut. Jag har alltid sagt att, blir jag med barn så gör jag abort, jag vill inte ha barn osv.

Förra året ställdes jag inför det svåraste beslutet (fram tills dess) när jag upptäckte att jag blivit med barn med någon som inte ville ha barn(vi hade varit ihop 2veckor när jag tydligen blivit gravid) han var mycket yngre och inte ett dugg redo, med en genetisk sjukdom i mitt eget bagage och dessutom hade barnet ärvt samma sjuka gener.

Valet att avsluta min graviditet var inget jag tog lätt på och är fortfarande ett smärtsamt minne men det var rätt beslut för mig, för honom och för barnet också. Att sättas till världen med de förutsättningarna vi hade, vore inte rättvist och bra för barnet!

Om drygt 17 dagar är det nu tänkt att min son ska komma till världen med en man som VILL ha barn, som KAN ta hand om det (när jag blir för sjuk för att kunna själv) och situationen för mig ser väldigt annorlunda ut och beslutet vi fattade att behålla barnet när det kom till kritan, känns RÄTT. Jag har gjort fosterdiagnostik 2ggr och valt att avsluta en gång pga felande gener och ANDRA omständigheter, denna gång är det fortfarande felande gener med i bilden, men omständigheterna är rätt <3

Att statistiken ligger högt ser inte jag som ett problem, hellre att barn som inte är önskade/älskade och/eller skadade (gäller alltså även DS och andra förståndshandikapp/funktionshinder) slipper sättas till en värld som inte är anpassad för dem, tas bort i RIMLIG tid. Problemet ligger i att kräva rättigheter för de som inte är födda och säga att det är kränkande för de som ÄR födda. Jag kommer inte älska min son mindre för att jag valt att ta bort ett foster som INTE var önskat och älskat av båda föräldrar och inte hade rätt förutsättningar till ett långt lyckligt liv även om sjukdomen i sig inte var livshotande från födsel...

Och som jag nämnt innan, nollvision är ouppnåeligt så länge det finns karlar som inte kan visa kvinnans NEJ respekten det förtjänar, så länge preventivmedel inte är 100% och så länge det finns sjukdomar som i din avlidna frus väninnas fall tex.

Men ingen har sagt att barn med DS inte får födas, men du måste låta kvinnan och mannen som ska ta hand om barnet få välja själva om de vill känna sig begränsade i sitt liv av hur mycket mer ett sånt barn oftast kräver eller inte.

Det är upp till var och en att själva känna efter, vill jag ha ett barn som kommer få följdsjukdomar, utvecklingsstörning, olika andra handikapp? Vill jag ta hand om allt det där när jag har ett liv utanför hemmet också? Eventuellt andra barn som blir åsidosatta då det sjuka barnet kräver så pass mycket mer? Det är ingen som säger att de INTE får födas, men om man vill välja att begränsa vad som ska födas i sitt eget liv, vem ska få ta bort den rätten?

Jag vet att jag inte vill ha ett barn som kommer kräva så pass mycket av mig, att jag inte ska få kunna njuta av de ev 20år jag har kvar på denna jord som "frisk" utan vill kunna njuta av att se mitt barn bli vuxet, självständigt och självförsörjande och inte oroa mig för dennes liv och utveckling.

Nu finns det inget som säger att mitt barn TROTS att jag gjort fosterdiagnostik, inte kommer ha problem med hälsa, inte utvecklar någon form av störning eller handikapp eller annat "skit" som jag benämnt det som innan, men jag har iaf gjort mitt yttersta för att skapa de bästa tänkbara förutsättningar för mitt barn. Det är det som är nyckeln till allt, bästa tänkbara förutsättningar till ett "normalt" liv för just MITT barn.

Du får absolut ha dina värderingar och stå för dem, men också vara beredd på att andra ifrågasätter ditt sätt att uttrycka dem och dina åsikter kring ämnet! Jag tycker det är dubbelmoral att säga nollvision och kräva att alla ska behöva leva med konsekvenserna, för att sen säga att konsekvenser av handlade de inte kunnat styra över tex vid våldtäkt eller svårt sjuka barn så är det okej med abort?

Lika lite förstår jag hur TS kunnat säga att det är fel och kränkande att erbjuda diagnos av DS redan i magen och låta de föräldrar som inte vill ta hand om "ett sånt mirakel bla bla" SLIPPA ha ett oönskat barn för att också jämföra/likställa fosterdiagnostik med fritt val av abort eller ej, med nazism,  men att annan typ av screening ska kunna tillåtas och likaså fri abort?

Nej, låt alla få ha sina värderingar, men att yttra sig på ett sånt sätt att det är kränkande mot födda barn, framförallt barn med DS, för att ALLA inte vill/kan/orkar ha ett sjukt/skadat/handikappat barn, det är inte riktigt rätt i mina ögon. Dessa barn hade som sagt inte fått finnas till alls för länge sedan, när naturen fick ha sin gilla gång med de som avvek.

varöfr utgår du från att det är en fråga om värde?