Jobbigt läge(i en relation)
Det verkar som om din tjej lider av psykiska problem och skulle behöva hjälp med dem (inte av dig). Jag ser det som mycket möjligt att hon skulle kunna få en diagnos av något slag om hon utreddes. Själv bor jag ihop med en man som lider av återkommande depressioner och har tendenser till Asperger (tackade nej till utredning) och har en bipolär mamma... Psykisk sjukdom kan ofta yttra sig på det viset du beskriver och du som anhörig kan inte göra så mycket mer än försöka klara dig från att bli "medberoende". Detta blir du om du gång på gång reder ut situationer hon satt sig i....
Jag har varit där. Axlat allt ansvar för familjen (när det var som värst hade vi tre barn, fast det var som att ta hand om fyra..) Försökt reda ut alla problem och skyla över och ställa till rätta och och och..... Det gick så långt att jag kände att det kvittar om han tar livet av sig, jag orkar inte mer... Var helt beredd på att flytta ifrån honom. DÅ blev han motiverad och sökte vård. Fick komma till vuxenpsyk inom en vecka. Detta ledde till psykologkontakt där även jag fick följa med ett par gånger. Det var toppen då jag kunde lämna min rädsla och medberoende. Det tog längre tid för maken dock. Efter ett par års samtalskontakt fungerar han ungefär som en vanlig människa. Depressionerna kommer då och då, men inte så djupt, så länge eller så ofta. Och vi har båda lärt oss hur vi bäst hanterar dem.
Efter den där dagen då jag var beredd att lämna honom då jag var så slut tog det minst två år att hämta sig psykiskt... Man kan bränna ut sig totalt. Försök att söka hjälp åt dig själv, gärna någon inom psykiartin att prata med. Säg att du bor ihop med en människa som troligen lider av en psykisk sjukdom och be att få rådgivning!!! De kan nog hjälpa dig med hur du ska hantera henne. Och vänta inte för länge!!
